The Fast and the Furious: Tokyo Drift (2006)

Starten på en ny skoldag. Med en gång syns det att killen som går genom säkerhetskontrollen är too cool for school (till viss del beroende på att han spelas av en skådis som är 24 år) och detta understryks av snabbspolning igenom tråkiga lektioner och det sneda leendet när han betraktar cirkusen kring jocks och cheer leaders. Motorlära är det enda som intresserar honom och han ser till att hålla sig för sig själv. Men när en snygg tjej beundrar hans ”ride” kan han naturligtvis inte hålla sig i skinnet och inleder lite verbalt förspel, trots att han säkerligen måste vara fullt medveten om att tjejen är ihop med en av jocksen.

Den ena leder till det andra och plötsligt är racet i full swing. Vad som ligger i potten? ”Winner gets me!” säger snygga tjejen och bevisar därmed att hon redan är inskolad i vad som utgör rimliga troféer i bilrelaterade aktiviteter.

Men grabbarna kraschar bägge sina bilar och medan den andra killen givetvis har rika föräldrar med kontakter har Seans mamma inget av detta, även om hon gör sitt bästa för att försöka stryka den förhörande polisen medhårs till sonens stora förtrytelse. Vad mamman däremot har är en barnafader på behörigt avstånd och strax sitter missdådaren på ett plan mot Tokyo. Packningen består till synes enbart av en gitarr och trots att den aldrig dyker upp igen i handlingen fyller den sin uppgift genom att vara ett tecken på att Sean inte bara är cool utan också Känslig.

Som västerlänning är Seans outsiderstatus ännu mer markant i den nya skolan men han träffar strax roliga svarta killen och fixaren Twinkie (sidekick, check). Innan dess har han också i första klassrummet noterat heta och icke-japanska Neela (flamma, check). Trots att pappa förbjudit Sean att komma inom 100 meter av allt vad fyrhjuliga fordon heter följer han med Twinkie till ett slags garage som simultant tycks tjäna som ungdomsgård, disco och racingbana. Här muckar han snabbt gräl med Takashi (ärkefiende och rival, check) och får grundligt stryk av denne i konsten att ta kurvor Tokyo-style. Jag sitter som på nålar för att få se om han kommer att få en chans till upprättelse i det avseendet.

I motsats till den vanliga successionsordningen har TFatF-serien här som synes tagit ett steg tillbaka. Från vuxna tjuvar och poliser har vi en i grund och botten rätt vanlig tonårs- och high school-rulle. Tydligast märks skillnaden i att Sean ska lära sig ta ansvar för sin egen ”mess” (alltså en klassisk coming of age, en vändning som också tjänar syftet att på två sekunder återupprätta pappas respekt för sin son) och i förhållandet mellan Sean och Neela. De får ha öppenhjärtiga samtal om att känna sig utanför och hur svårt det kan vara att hitta sin egen identitet. Gemenskapen hittar de bland annat i frihetsupplevelsen man får av att köra bil – ”No problems. Just the moment.” Tokyo Drift var också den första TFatF-filmen som efterföljdes av en tydlig disclaimer med budskapet, om än inte ordalydelsen, “Kids, don’t try this at home.”

Å andra sidan är inte förändringen så stor som man kanske skulle kunna tro, eftersom det fortfarande är bilarna och racingen som står i centrum och våra huvudkaraktärer drivs av exakt samma aggressioner och behov av att positionera sig (framförallt gentemot andra killar i förhållande till tjejer) som i de tidigare filmerna. Triggerpunkterna är att ifrågasätta någons manlighet inför medlemmar av det täcka könet och, kanske än värre, någons kapacitet som bilförare.

Outsiderstråket är som sagt märkbart, vilket knappast torde vara särskilt uppseendeväckande eftersom Sean är västerlänning i en stad full med japaner. Liksom i tvåan är den etniska blandningen förhållandevis tolerant i det ”goda lägret”. Å andra sidan kan jag inte låta bli att reagera över det faktum att elake Takashi ser betydligt mer asiatisk ut än schysste Han. Eller var jag för konspiratorisk nu?

Tokyo Drift bjuder inte på några som helst överraskningar med avseende på narrativet, det är ett tydligt underdogperspektiv och vi får till och med oss till livs både ett träningsmontage (Sean var som sagt rätt rutten på att ta kurvor) och ett bilbyggarmontage. Det blir dessutom lite Obi Wan-vibbar när Han uppmanar Sean att “känna” kurvorna. Mot slutet följer också Tokyo Drift standarden som sattes i de två första filmerna genom att de japanska fartmonstren byts ut mot hederliga amerikanska muskler, till tonerna av hederlig tung rockmusik. I likhet med ettan är det även här pappa som står för bilen, vilken alltså blir en hemmahörighetsmarkering på mer än ett sätt.

Jag vet inte om det var det skäligen genomskinliga tonårsperspektivet som fick mig på fall men jag måste ändå säga att jag blev mer engagerad i Tokyo Drift än i 2 Fast. Kanske för att tvåan, när man tänker efter, egentligen innehöll mer biljakter en ren racing. I det avseendet funkar Seans och Takashis avslutande show down betydligt bättre. Och vem kan stå emot inte bara ett, utan två, montage?!

13 reaktioner till “The Fast and the Furious: Tokyo Drift (2006)”

  1. Ska men säkert börjar jag ångra mitt löfte att se denna serie men vänta det var väl bara ettan jag behövde genomlida? 😉

  2. J*vlar vad du är bångstyrig Itchy… kommit i trotsåldern? haha Du kan gott se den här också. Sofia har skriivt en väldigt bra analys av den. Jag återkommer när jag djupläst den.

  3. @filmitch: Om vi säger så här: för varje gång tjuritch dyker upp lägger vi på en film… 😉

    @Joel: Thanx, ska bli kul att läsa dina kommentarer.

  4. Ytterst välformulerat Sofia. För mig är det här seriens spinoff eftersom den huvudsakligen handlar om karaktärer vi ännu inte mött.

    Jag har skrivit någon annanstans att om ettan var Point Break på hjul så är det här Karate Kid II på hjul. De som har skrivit den här vet hur slipstenen ska dras i berättelsen om en kaxig slyngel som måste lära sig livets hårda skola. Den är perfekt som high school hybriden i serien. Inledningsracet är riktigt bra och jag gillar hur tjejen hetsar killarna både i den inledande utmaningen och själva racet.

    Uplägget i Japan är det klassiska han, limmar på skurkens tjej och utmanar skurken i race men förlorar stort eftersom han inte kan ”drifta” (alla som kört Mario Kart) på N64 vet vad jag menar. Sen en cool detalj hade det inte varit häftigt om den Japanska skurken hade varit Jimmy Trans (ifrån ettans) Brorsa!!!!

    Visst det är mallartat (Filmitch finns en risk att du tycker det blir förutsägbart) men jag uppskattar den här typen av gediget manusarbete där man inte krånglar till det så j*vla mycket!

    Sen gillar jag verkligen hur grön huvudkaraktären känns när han ska försöka drifta. Känns verkligen som han aldrig suttit i en bil tidigare men det känns aldrig orealistiskt dåligt bara att han verkligen gör det för första gången. Scenen när han skjutsar tjejen på bergsvägen är nästan så jag släppte en tår över romantiserandet om driftandet.

    Slutligen så går det inte att unvika att få gåshud över slutet…. Damn!!!!

  5. @Joel: Du lever då verkligen upp till ditt löfte om matiga kommentarer, det gillas. Och tack för berömmet, det värmer att höra det från dig. 😀

    Jag är inte så bra på filmtermer, vad är eg skillnaden mellan en spin-off och en tie-in? Annars tycker jag att även tvåan väl borde kunna karaktäriseras som något av dessa, en välbekant karaktär bryter sig ur det välbekanta konceptet och försöker klara sig på egen hand (typ Angel).

    Haha, i teorin låter ”Jimmy Trans brorsa”-konceptet rätt kul men hade det varit med hade jag antagligen stönat väldigt högt och tyckt det varit extremt krystat.

    Annars är Karate Kid II på hjul en bra kategorisering och jag tycker nog som du, man kör all in på high school-genren men gör det tillräckligt kompetent för att man som tittare faktiskt ska bry sig. Om än inte tillräckligt kompetent för att alla klyschorna inte ska vara lätt igenkännliga. 😉

  6. Hmmm hade faktiskt aldrig hört termen tie-in isamband med film (http://en.wikipedia.org/wiki/Tie-in) men du har en poäng. Jag skulle iof inte kalla Tokyo Drift en tie-in eller Spin Off när jag tänker efter (finns ju ingen original karaktär med).
    Däremot så kanske man kan jämföra den med någon som driver en starbucks eller liknande under varumärket men separat ifrån själva koncernen (sånt kallas väl franchising men känns dumt att använda den definitionen i film sammanhang eftersom det har en annan mening då).

    Du har rätt i att tvåan kanske mer kan definieras som en spinoff men det skulle vara tydligare om de hade gjort tre buddy filmer med Vince och Paul redan innan den kom. Nu var ju trots allt Paul huvudkaraktär ifrån början även om han bevisligen inte är seriens största stjärna.

  7. Tack för länken, jag tänkte inte ens på att kolla Wikipedia för det. Som det definieras där tycks det snarare som att en tie-in är något som spinner vidare på samma historia men i ett annat medium. Så om TFatF skulle bli en bok eller en TV-serie skulle det vara en tie-in, om jag förstod saken rätt.

    Men om man i så fall tänker sig ordningen 1,4 och 5 blir ju faktiskt både 2Fast och Tokyo spin-offs, även om Tokyos status i det avseendet är lite mer skakig iom att Han inte är huvudpersonen.

  8. Mje. Nej. Den här fungerade inte heller. Driftande i all ära, men när de åker runt på bergsvägarna och sladdar fram och tillbaka.. Löjligt! Jag uppskattar drifting i verkligheten eftersom de riktigt skickliga förarna har så enormt små marginaler. Det tycker jag inte alls man lyckas fånga här.

    Dessutom är den nya huvudkaraktären hur tråkig och uttryckslös som helst.

  9. @Pladd: Här står jag på Joels sida i det att det är handlingen och relationerna som egentligen blir det man engagerar sig i. Själva typen av körning (svänga eller köra rakt fram) kunde jag inte bry mig mindre om 😉 Lucas Black gör sitt jobb genom att vara snygg och okomplicerad hunk tycker jag…

  10. Pladde: Jag kan inget om drifting annat än att jag powerslidat en del på Mario Kart vilket verkar vara en liknande princip. Men jag håller inte med dig om att att det ser orealistiskt ut. Jag tycker mycket väl att det syns hur små marginaler det är och jag gillar verkligen hut han bara fortsätter krascha in i väggarna hela tiden för att verkligen poängtera hur fel ute han är. Sen kommer ju diverse träningsmontage som man kan säga vad man vill om men den romantiska drifting scenen gillar jag verkligen. Återigen så visar de på ett exemplariskt sätt hur en jättelöjlig scen blir väldigt bra och faktiskt berörande.

    Jag tycker nog Lucas Black på ett sätt fungerar bättre än Paul Walker faktiskt. Walker är väldigt beroende av Vin Diesel och Jordana Brewster för att fungera så bra som möjligt.
    Lucas Black karaktär känns mer självständig och som en ledartyp.

  11. Nooooooooooooooooooooooooooo. Mer sofistikerad kommentar än så blir det inte. Det här är crap.

    Eller vänta, jag svarar på några frågor.

    ”Eller var jag för konspiratorisk nu?” Ja.
    ”Och vem kan stå emot inte bara ett, utan två, montage?!” Jag.

    😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: