alt. titel: Fast & Furious 4

Vi lämnade Tokyo med vetskapen om att schysste Han känt Dom Toretto och nu kastas vi rakt in i en avancerad bensinkupp i Dominikanska republiken med denna kunskap i baggaget. Känns möjligen konsten att kapa lastbilar igen? Självklart är det vi ser en upprepning av de landsvägskupper som utfördes av Dom och hans team i första filmen och i det nya teamet ingår bland andra Han. Storymässigt är alltså denna fjärde film en prequel till nummer tre.

Ganska snabbt bestämmer sig dock Dom för att bensinkuppandet är alldeles för farligt och då framförallt för Letty som följt med honom i hans flykt från staterna. Vi vet ju redan att hon är hyperlojal mot sin musklige mästerförare och vägrar självklart att skiljas åt. Dom tar saken i egna händer och sticker som en tjuv om natten.

Kanske inte det bästa av beslut för de nästa nyheter han får från staterna är syster Mia som ringer och berättar att Letty är död. Givetvis återvänder Dom till Kalifornien trots att han är efterlyst och givetvis stöter han också strax ihop med Brian O’Conner som numera jobbar åt FBI (efter tvåans städning i brottsregistret får man anta).

Brian är ute efter en knarklord och som av en ren händelse har Dom tagit reda på att det var en av denne knarklords torpeder som dödade Letty. Som av en ytterligare händelse (visst tenderar det till att vara ganska många sådana i den här typen av film?) behöver knarklorden knarkförare. Ni kan aldrig gissa hur man väljer ut dessa förare?!

Den lättsamma och färgglada, på gränsen till grälla, tonen från 2 Fast och Tokyo Drift är som bortblåst och istället är vi tillbaka i det ruffiga L.A., den här gången avbrutet av lite nedtonade FBI-kostymer. De pastelliga importbilarna är betydligt färre och generellt sett ersatta av amerikanska muskelbilar, med Doms pappas Dodge Charger i första ledet.

Brians försök att komma in i Dom och Mias lilla familjeenhet är inte heller någon dans på rosor men genom att visa sin goda vilja mot dem bägge två sitter han snart och äter familjemiddag, komplett med bordsbön och allt. Det finns stråk av ångest eftersom Brian gör sitt bästa för att se till att Dom inte tar livet av sig i processen att nita Lettys mördare (möjligen primärt på grund av att Mia antagligen inte kommer att vilja se åt honom om Dom dör) men på det hela taget är Fast & Furious en rättfram hämnd- och undercoveraction. Likt tvåan innehåller filmen egentligen bara en tydlig racingsituation och resten bygger mer på biljakter.

Andra mörka stråk kommer från Doms sorg över Letty och hans bistra beslutsamhet att inte bara sätta dit hennes mördare utan också ”anyone else who gets in my way!” Som så ofta annars blir den frånvarande kvinnan rejält idylliserad och Letty är inget undantag, även om Dom karakteriserar henne som ”20 percent angel and 80 percent devil”. Han tröstar sig dock snabbt med den enda kvinnan på skurksidan, eventuellt i någon slags dimmig föreställning om att få en fördel mot sina fiender men exakt hur han tänker i det läget blir aldrig riktigt tydligt.

Som ren actionrulle måste jag säga att Fast & Furious var helt ok. Paul Walker har vuxit upp lite, han och Vin Diesel matchar här varandra ganska bra (lite av en buddyfilm är det också). Scenen där ett gäng bilar flyger fram genom obskyra gruvgångar som sträcker sig över USA-mexikanska gränsen är riktigt tajt och läcker (om än något onödig ifall man tänker efter), understruken av en VO som hetsigt talar om för förarna att ”The window is closing fast!”. Problemen som uppstår med FBI, bland annat på grund av en paragrafridande och fjompig liten FBI-agent som inte gillar Brians frifräsarstil, funkar, även om de knappast kan kallas för originella.

Annonser