alt. titel: Fast & Furious 4
Vi lämnade Tokyo med vetskapen om att schysste Han känt Dom Toretto och nu kastas vi rakt in i en avancerad bensinkupp i Dominikanska republiken med denna kunskap i baggaget. Känns möjligen konsten att kapa lastbilar igen? Självklart är det vi ser en upprepning av de landsvägskupper som utfördes av Dom och hans team i första filmen och i det nya teamet ingår bland andra Han. Storymässigt är alltså denna fjärde film en prequel till nummer tre.
Ganska snabbt bestämmer sig dock Dom för att bensinkuppandet är alldeles för farligt och då framförallt för Letty som följt med honom i hans flykt från staterna. Vi vet ju redan att hon är hyperlojal mot sin musklige mästerförare och vägrar självklart att skiljas åt. Dom tar saken i egna händer och sticker som en tjuv om natten.
Kanske inte det bästa av beslut för de nästa nyheter han får från staterna är syster Mia som ringer och berättar att Letty är död. Givetvis återvänder Dom till Kalifornien trots att han är efterlyst och givetvis stöter han också strax ihop med Brian O’Conner som numera jobbar åt FBI (efter tvåans städning i brottsregistret får man anta).
Brian är ute efter en knarklord och som av en ren händelse har Dom tagit reda på att det var en av denne knarklords torpeder som dödade Letty. Som av en ytterligare händelse (visst tenderar det till att vara ganska många sådana i den här typen av film?) behöver knarklorden knarkförare. Ni kan aldrig gissa hur man väljer ut dessa förare?!
Den lättsamma och färgglada, på gränsen till grälla, tonen från 2 Fast och Tokyo Drift är som bortblåst och istället är vi tillbaka i det ruffiga L.A., den här gången avbrutet av lite nedtonade FBI-kostymer. De pastelliga importbilarna är betydligt färre och generellt sett ersatta av amerikanska muskelbilar, med Doms pappas Dodge Charger i första ledet.
Brians försök att komma in i Dom och Mias lilla familjeenhet är inte heller någon dans på rosor men genom att visa sin goda vilja mot dem bägge två sitter han snart och äter familjemiddag, komplett med bordsbön och allt. Det finns stråk av ångest eftersom Brian gör sitt bästa för att se till att Dom inte tar livet av sig i processen att nita Lettys mördare (möjligen primärt på grund av att Mia antagligen inte kommer att vilja se åt honom om Dom dör) men på det hela taget är Fast & Furious en rättfram hämnd- och undercoveraction. Likt tvåan innehåller filmen egentligen bara en tydlig racingsituation och resten bygger mer på biljakter.
Andra mörka stråk kommer från Doms sorg över Letty och hans bistra beslutsamhet att inte bara sätta dit hennes mördare utan också ”anyone else who gets in my way!” Som så ofta annars blir den frånvarande kvinnan rejält idylliserad och Letty är inget undantag, även om Dom karakteriserar henne som ”20 percent angel and 80 percent devil”. Han tröstar sig dock snabbt med den enda kvinnan på skurksidan, eventuellt i någon slags dimmig föreställning om att få en fördel mot sina fiender men exakt hur han tänker i det läget blir aldrig riktigt tydligt.
Som ren actionrulle måste jag säga att Fast & Furious var helt ok. Paul Walker har vuxit upp lite, han och Vin Diesel matchar här varandra ganska bra (lite av en buddyfilm är det också). Scenen där ett gäng bilar flyger fram genom obskyra gruvgångar som sträcker sig över USA-mexikanska gränsen är riktigt tajt och läcker (om än något onödig ifall man tänker efter), understruken av en VO som hetsigt talar om för förarna att ”The window is closing fast!”. Problemen som uppstår med FBI, bland annat på grund av en paragrafridande och fjompig liten FBI-agent som inte gillar Brians frifräsarstil, funkar, även om de knappast kan kallas för originella.
Rörliga bilder och tryckta ord 
För mig är det här den svagaste delen trots att den återfödde hela serien när den kom.
Tyvärr slarvas mästarmötet mellan Vin Diesel och Paul Walker helt bort. Visst det är lite tension osv men i stora drag förlåter Vince Paul ganska snabbt och låter honom limma vidare på syrran.
När det gäller Letty så underanvänds hon igen på ett besynnerligt sätt (det måste finnas mer i deleted scenes???) Själva grund konflikten med knarksmuggling liknar handlingen som var i tvåan men här finns det med ett gäng alibi karaktärer som man inte riktigt utvecklar utan mest är med för syns skull.
Som jag skrev i en kommentar om tvåan. Så hade jag hellre sett ett upplägg a la Wild Bunch där Brian leder ett gäng klumpiga poliser efter Dominic’s gäng där deras bromancé verkligen kommer till sin rätt. Wild Bunch var ju grymt före sin tid där med Robert Ryan, William Holden och Ernest Borgnine i något som jag nästan skulle kalla en kärleks triangel.
Familjetemat kommer tillbaka som du säger och jag får sjuka rysningar av slutet. Då är det filmkonst på hög nivå i ett par minuter igen och den här typen av pay-off är något som andra franchises borde ta efter för det funkar verkligen.
Eftersom jag som sagt inte fastnade så hårt för just Brian och Doms relation är jag faktiskt inte så brydd över någon form av uteblivet mästarmöte. För min del är det också helt uppenbart att Brian aldrig kan bli någon mästare så länge Dom finns i närheten. På samma sätt som Johnny Utah aldrig kommer att kunna toppa Bodhi. Däremot håller jag med om att Brian glider in i den lilla familjen alldeles för lättvindigt, han behöver ju ärligt talat inte slita särskilt hårt för det. I det avseendet svajar Brian också rätt så rejält mellan vilken sida om lagen han ska stå, jag återkommer till det i min avslutning.
Håller också med om att den i knarkhistorien påminner väldigt mycket om tvåan, men då tycker jag ändå att den här är bättre eftersom den där lättsamma slapstick-andan inte alls funkade för min del.
Nej, nu är vi back on track igen. Biljakterna/racing (känns som att de går i varann lite väl mycket dock) är på tok för överdrivna, men stämningen är sådär lagom kompisaktig, trots intrigerna och dessutom knyter man an väl till den första filmen. Näst bästa filmen i serien (utan att jag har sett Snabba femman).
@Pladd: Helt klart ett steg i rätt riktning i alla fall.
Jag vet inte jag. Dels är det för mycket CGI i biljakterna sen tycker jag helt ärligt att de slarvar bort både Letty (igen) och huvudkonflikten mellan Dominic och Brian (till en del kan jag köpa resonemanget för att det gått så lång tid ifrån den första filmen, men det visar bara hur tydligt vad den andra filmen skulle ha handlat om) och att den del handlingen blir löst alldeles för snabbt. Däremot är jag en riktig sucker för slutet av den här jag började nästan grina så bra är det och det är en underpar pay-of på familjetemat.
@Joel: CGI:n är svår, ibland tycker jag att det ändå ser rätt coolt ut men ibland tangerar det nästan Alien 3-standard.
Tja, de väl inte slarvar bort Letty så mycket som de tar livet av henne 😉 Frågan är hur det hade blivit om Brian hade fått bli bitter över det faktum att han lät Dom slippa undan, börjat jaga honom igen för att verkligen sätta dit honom men att de två fått lov att förenas i hämnden för Mias död?
Slutet fungerade inte alls på det sättet för mig, jag satt mest och suckade över ett så skamlöst cliffhangerslut.
”Frågan är hur det hade blivit om Brian hade fått bli bitter över det faktum att han lät Dom slippa undan, börjat jaga honom igen för att verkligen sätta dit honom men att de två fått lov att förenas i hämnden för Mias död?”
Ingen dum idé alls, den storyn skulle lätt kunna implementeras i wild bunch scenariot jag skrivit om ett par gånger härinne.
@Joel: Nej, jag tyckte det var rätt klurigt, då skulle ju både ha en anledning till att hämnas och driva på varandra…
Håller med om allt du skriver, speciellt det där med att de grälla färgerna är borta. Nu är det smutsigare och lite gråare. Det är lustigt, trots att jag tyckte det var skönt att se hela gänget samlat igen så var kändes det som en svag film ändå. Och minns jag rätt när jag tror att det här var den sista filmen med en strikt street racing-scen? Ja, nu har ju du inte sett sexan, men femman i alla fall.
@Jojjenito: Ja, man undrar ju om de lutade sig lite väl mycket tillbaka mot att publiken skulle nöja sig med att se gänget samlat igen? Du kan nog ha rätt i det, minns ingen sådan från femman.