Fast Five (2011)

alt. titel: Fast & Furious 5, Fast & Furious 5: Rio Heist

OBS! Rejäla spoilers (alltså mer än vanligt…)!

Fast Five tar inga risker. För de som av någon outgrundlig anledning hunnit glömma hur film nummer fyra slutade får vi ett omtag på hur Dom Toretto blir dömd till ”25 years to life” men också hur hans fångbuss med destination Lompoc hinns upp av ett gäng svarta fartmonster. Brian and Mia to the rescue och de får genom några snabba manövrar nämnda fångbuss att spinna genom luften som en kolibri på crack.

För att inte publiken ska sväva i ovisshet om Dom, Brian och Mias status som rättfärdiga brottslingar (allt är samhällets fel. Eller något…) får vi genom ett montage av nyhetsuppläsare omgående veta att kraschen ledde till ”amazingly, no fatalities”. Dessutom innehöll bussen förvisso 25 stycken ”high risk prisoners” men alla utom en har redan haffats igen (för alla de andra 24 förtjänade ju verkligen att sitta i fängelse…). Nu är frågan på allas läppar: var finns Dom Toretto?

En inflygning över välbekanta Cristo Redentor-statyn som vakar över Rio de Janeiro tycks ge det uppenbara svaret, men här träffar vi bara på Brian och Mia som undrar samma sak. De möter upp i en av stadens favelor med Vince från första filmen som lockar med en kupp som ska ge snabba pengar. Lagom till genomförandet dyker dock Dom upp igen (puh, jag började bli riktigt orolig där ett tag…) men problem uppstår.

Vår lilla trio ådrar sig vreden från storskurken Hernan Reyes och efter en del turer bestämmer man sig för att stöld av orättfärdiga pengar inte är ett särskilt allvarligt brott. Men för att genomföra kuppen behöver man ett team. Enter: tja, typ alla karaktärer från de tidigare filmerna som gick hem hos publiken, alternativt vars skådisar var lediga just nu.

Hade det inte framgått tidigare, inser man det i samma sekund som Vin Diesel och Paul Walker (ok, deras stuntmän då) kör utför ett stup och med viftande armar lösgör sig från bilen för att utan en skråma plumsa i vattnet minst tjugo meter längre ned: Fast Five är inte bara en heistfilm, det är en Spektakulär heistfilm.

Sedan måste nog erkännas att manusförfattaren Chris Morgan hade kunnat tajta upp sitt manus rätt rejält. Ingripandet från det team som jagar Torettos team gör att en stor del av den utförligt beskrivna planeringen av en avancerad kupp måste skrotas till fördel för något betydligt mer pang-på-rödbetan, vilket blir lite av ett anti-klimax när man tänker efter.

Eftersom Paul Walker ärligt talat inte är särskilt tuff och hans Brian dessutom numera står på god fot med Vin Diesels Dom har man den här gången kallat på förstärkning i form av Dwayne Johnson som den obönhörlige säkerhetsagenten Luke Hobbs. Vi får åtminstone ett par avsnitt av serien ”The Bald and the Buffed” när han och Vin brakar samman som ett par urtidsödlor.

Johnson ser ut som John Travoltas abnormt biffige och näst intill halslöse tvillingbror med ett skägg som är så litet och krulligt att det ser ut som om det borde sitta en dryg halvmeter längre ned. Han tilltalar den brasilianske polismästaren på ett sätt som sannolikt garanterar dennes förtroende och respekt: ”Stay the fuck outta my way!” Att den lokala polisen Elena etableras med namn och bakgrund betydligt mer emfatiskt än hans medföljande team båda inte gott för sagda teams överlevnadschanser.

Tyvärr är Luke lite väl stereotyp för Dwaynes eget bästa och det blir bara ännu tydligare att komedi egentligen är den genre han borde hålla sig till – han är betydligt bättre när han får en chans att skratta åt sig själv.

Den familjeprofil som grundlades i ettan och fyran blir bara ännu starkare den här gången, möjligen för att väga upp det faktum att våra hjältar faktiskt är brottslingar. Det står snart klart att Mia inte har kunnat hålla ordning på p-pillren och när hon till slut (efter att förstås ha försökt upprepade gånger och nu är hänvisad till den mest olämpliga av situationer) berättar att hon är gravid blir Brian sur och frågar ”Are you sure it’s mine?”

Nä, det gör han förstås inte, han blir jätteglad och kramar om sin fertila kvinna. Ännu gladare blir Dom och jag undrar om inte scenen med björnkramen kring Brian och Mia med nästan en antydan till tårar i ögonvrån är Vin Diesels bästa i hela serien. Han är som en stor och go nallebjörn. Hädan efter får Dom och Brian goda möjligheter att ytterligare utveckla sin buddyrelation och ha öppenhjärtiga samtal där Brian erkänner för Dom att han tvivlar på sina fadersförmågor.

Mr. Morgan var inblandad i både trean och fyran men tycks med denna femte del ha frågat sig varför hans manus ska uppfinna heisthjulet igen. I Fast Five återser vi alltså i princip alla gamla favoriter som:

  • Uppräkning av de olika teammedlemmarnas specialiteter, samtidigt som varje person anländer till Rio.
  • När teammedlemmarna träffas för första gången sätter de manliga elementen snabbt igång med att mucka med varandra och trakass… förlåt, stöta på, de kvinnliga elementen.
  • Vid planeringen av stöten upprepas det flera gånger vilket högriskprojekt det är.
  • Ledaren och/eller alla teammedlemmar jagas, inte bara av den de ska kuppa, utan också av Rättvisan.
  • Teamet identifieras och efterlyses, varvid utförandet av projektet måste skyndas på.
  • Montage beskriver hur man försöker överlista alla säkerhets- och larmapparater.
  • Teamet har tydligen hur mycket pengar som helst att spendera på förberedelser och planering, inklusive införskaffandet av en bankvalvsreplika.
  • Vid ett eller flera tillfällen under planeringens gång ser det ut som om kuppens utsikter är hopplösa, men allt löser sig efter mer eller mindre gudomligt ingripande.
  • Ledaren inleder en Romeo och Julia-relation med någon från andra sidan.
  • En tidigare fiende uttalar repliken ”I’ll run with you, Toretto”.
  • Alla förberedelser och planering rör varje minut fram till själva kuppen är genomförd, efter det är det tydligen en barnlek att omvandla 11 mille i cash till mindre åbäkiga tillgångar samtidigt som man flyr landet.
  • En av medlemmarna offrar sig för en annan med repliken ”You’re a father now”.
  • Alla överlever inte, men de som gör det återser vi en sista gång för att gotta oss i heistkänslan.

Det ovanstående må låta raljerande, men ta mig fasiken om det inte funkar. Nu ska emellertid erkännas att jag är totalsucker för heistfilmer – jag njuter i fulla drag samtidigt som jag kan bocka av alla dessa obligatoriska moment från min mentala lista. Hur ska teamet lyckas få storskurkens fingeravtryck för att kunna öppna bankvalvet? Och HUR ska de kunna köra tillräckligt fort för att undvika övervakningskamerorna? Det är enkelt, men det är ren underhållning.

16 reaktioner till “Fast Five (2011)”

  1. Jag har inte kommenterat så mycket här dom senaste dagarna och det beror inte på att jag inte läst det du skriver Sofia, det beror enbart på filmerna i sig och att jag inte har så mycket vettigt att tillägga. Jag tror (ibland) på min devis att kan jag inte säga någonting snällt kan jag lika gärna vara tyst 😉

    Dina recensioner, reflektioner, analyser har varit underhållande läsning och jag är fascinerad över hur mycket du har kunnat klämma ur denna filmserie. Jag undrar om filmskaparna själva hade kunnat göra nåt liknande;)

    Så, hatten av för dig! Bra jobbat! 😀

  2. @filmitch: Till och med en dålig heistfilm är inte det sämsta 😀

    @Fiffi: Åhå, vad överraskad du ska bli 😉 Men tack för berömmet, kommenterande är ju verkligen inte obligatoriskt så jag är jätteglad för att du tar dig tid att skriva så här snälla saker. Precis vad man behöver en semesterlös måndag 😀

  3. @filmitch: Tack! Nå, en film är bättre än ingen film 😉

    @D-RL: Roligt att du tycker det. Då börjar det bli dags, då 😉

  4. Återkommer med min syn på femman när jag hunnit läsa mer ordentligt. Kul att Pladde joinade diskussionen till slut. Överlag får man ju säga att det verkar vara väldigt få i bloggkretsar som har sett detta epos till filmsvit. Förhoppningsvis kan den här serien tippa över ett par stycken att faktiskt ge den en chans!

  5. D-RL: Vad definierar du som bra film? Jag skulle definitivt sätta del ett i denna serie på en sånn pidestal. Femman håller mer än väl som underhållning och Tokyo Drift skulle kunna användas i filmskole undervisning i dramaturgi…

  6. Om Fast Five: Visst det här är ingen hjärnkirurgsrulle! Det är lättsam dum action men det funkar ruskigt bra. Action scenerna är nog bland det bästa jag sett sedan Speed och det säger en del om hur j*vla grym den är. Speciellt slutjakten! Wow!!!! Den är svårtoppad!

    Bromance skiftet från Paul Walker och Vin Diesel till Vin Diesel och The Rock fungerar utmärkt och jag måste säga att jag är grymt sugen på att se sexan. Som antagligen kommer i april/maj nästa år.

    Minispoiler
    För övrigt var det länge sedan jag unisont hörde ett sånt jubel vid repliken: ”I’ll run with you, Toretto”

  7. @Joel: Mjna, nu är det möjligen nostalginerven som talar men jag tycker nog inte att FF når upp till Speed-kvalitet. Å andra sidan såg jag den betydligt mer ”fräsch” än den här. Här visste jag ju redan från början vad jag hade att förvänta mig.

    Tycker nog inte att Dom-Luke funkar riktigt lika bra som Dom-Brian, men om det beror på att Dom och Luke är för jämspelta eller om det var för att Dwayne var så jäkla stel vet jag inte.

    Du får väl helt enkelt fortsätta att proklamera TFatF-tron. Converting one soul at a time 😀

  8. Jag syftade på att själva actionsekvenserna håller speed klass, speciellt den avslutande jakten. Det var länge jag njöt över nått så simpelt i en biosalong.

  9. @Joel: Fast för mig vinner även Speed i den aspekten. Med FF var jag liksom så inställd på att ”nu jävlar ska det bli åka av” och så mycket åka blir det sällan.

  10. Såg du dem för övrigt i kronologisk ordning dvs fast five sist?

    Jag såg filmerna i följande ordning:

    Fast and the Furious (För länge sedan)
    Fast Five
    Fast and the Furious (omtitt)
    2 Fast 2 Furious
    Tokyo Drift
    Fast and Furious

  11. @Joel: Jag hade sett 2 Fast och Tokyo innan, men den här gången såg jag dem i ”premiär”-ordning. Så ja, FF sist.

  12. Jag gav Fast Five ett litet extra snäpp högre betyg (3,5 däck). Älskade verkligen hoppet ner i flodravinen. 20 m? Kändes ännu högre! Haha, ja, familjen, familjen är verkligen det det handlar om och du har helt rätt: Dom är som en nallebjörn.

  13. @Jojjenito: Jag kanske blev fortare mätt än du på testosteronöverflödet? 😉 Hoppet kändes så standard, liksom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: