Var skulle världen befinna sig om det inte vore för George Lucas storhetsvansinne? En enormt populär och stilbildande trologi var inte nog, George ville ha två (låtom oss bedja för att han inte satsar på en triolgi av trilogier). I efterhand kan vi väl konstatera att det i mångt och mycket var ett slöseri med tid, resurser och pengar. Den första trilogin blev inte bättre eller mer fördjupad bara för att vi vet exakt varför Anakin Skywalker/Darth Vader måste ha på sig kostym och hjälm — de är inte bara skådebröd om ni nu trodde det!
De första filmerna i den nya trilogin (Phantom Menace och Clone Wars) hankade sig fram men i Revenge of the Sith tycks både manusförfattarna och skådespelarna ha nått vägs ände. Dialogen är styltig (”He killed the younglings…”), berättelsen är sönderbruten och trots att Hayden Christensen gör sitt bästa för att se väldigt plågad, mörk och pre-Darth Vaderaktig ut är han helt enkelt inte särskilt trovärdig. Möjligen skulle det faktiskt ha varit otäckare om han hade fortsatt att vara samma släthyade och blondlockiga pojke ända fram till själva Vader-ögonblicket.
Många frågor dyker upp när man ser filmen. Hur är det egentligen med namnet Darth Plageious (det tycks förekomma en viss förvirring rörande stavningen)? Varför måste alla onda namn vara en variant på ord som står för onda ting? Varför är alla Jedis så löjligt enkla att ta kål på när ”Order 66” kommer? Borde de inte vara lite tuffare? Varför vill jag kräkas över alla Ewan McGregors putslustiga one-liners? Vad gör ens Natalie Portman, vanligtvis en en briljant skådespelerska, i filmen? Varför ansträngde man sig så mycket för att etablera Padmé/Drottning Amidala som en ganska stark karaktär i de tidigare filmerna, bara för att reducera henne till ett gnälligt mähä?
Allt som allt, en inte särskilt överraskande besvikelse (filosofisk fråga: är det då verkligen en besvikelse?) men en film som skämmer Star Wars goda namn och rykte.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Ibland, ibland….ibland känner jag att vissa saker ska man nog inte analysera sönder. Som Star Wars. Som att jag ääääääälskar Star Wars fast när jag läser det du skriver så fattar jag hur infantilt och geggigt det är, men ändå, aj löööv it anyväj. 🙂
Jag kunde ta de två första som sagt var, men här dog den första trilogin för min del. Det blev helt enkelt för fånigt. Laddar dock för ett marathon med alla sex i ett sträck och då kanske man ser den i ett annat ljus.
Det var så länge sedan jag såg Star Wars III så jag minns knappt hur den var. Måste se om allihopa någon gång.
Kul sågning och bra text!
@RJ: Tack, vad kul med folk som läser lite gamla inlägg 😀 Frågan är ju bara om man ska allihop i kronologisk (4-6 och 1-3) eller Lucasordning (1-6)?
Hehe, det är bara kul att kolla in bloggars gamla inlägg. Försöker göra det oftare, det finns ju mycket bra läsning man kan missa annars.
Ja, om jag ska köra ett Star Wars-maraton så får det nog allt bli den klassiska ordningen. 4-6 och sen 1-3. 😉
Ska jag vara riktigt ärlig så har jag faktiskt lite svårt överlag för Star Wars, det kan säker bero på de sunkiga 1 – 3 som gjort att skiten spridit sig över till 4 – 6. jag fann faktiskt att 3:an var den mest uthärldliga av de tre senaste filmerna. Kanske mest för att man visste att eländet var över, för den här gången.
@RJ: Ja, det är ju oftast i den ordningen man går, men jag undrar om man kanske skulle få ut mer av att ta dem kronologiskt? Någon gång så…
@filmitch: Men förstår jag dig rätt, innan Phantom Menace tyckte du Star Wars i alla fall var helt ok? Jag måste erkänna att jag tycker den är en rätt schysst actionrulle.
Haha, ja den inställningen kan man ju också ha till trean. Som ett träningspass: ”Snart är det slut, snart är det slut…”
Sofia: Du har förstått mig helt rätt. Men redan i Jedins återkomst kan man ana åt vilket håll vinden blåser. Ett kort ögonblick satt jag faktiskt och hejade på Imperiet då ewokerna ger mig rysningar.
@filmitch: Helt rätt, ewokerna är otäckare än en en hel armé Stormtroopers
Hahaha! Det ÄR verkligen ord och inga visor här! 😉
Men jag står fast vid min kommentar här ovan, min ”grundkärlek” för Star Wars är anledningen till mitt kanske alltför höga betyg 😉
Samtidigt märker jag vilken otrolig skillnad det är i mina tankar och känslor inför filmerna beroende på när och hur jag ser dom. Mycket större variation jämfört med tex Stallonefilmer.
@Fiffi: Finns det någon annan serie som är lika beroende av ditt ”state of mind” när du ser den? Att Stallone alltid är pålitlig hade jag nästan förutsatt 😉
Haha, så du gillade inte Revenge of the Sith? 😉
Darth Plagueis verkar vara det som gäller mest. Men nämns han verkligen med namn i filmen? Fick för mig att Palpatine bara berättade om en sithlord som kunde väcka döda till liv, och att han sen dödades i sömnen av sin lärling (gissa vem?).
Håller med om Portman. Sorgligt outnyttjad här.
@Jojjenito: Om Revenge of the Sith tyckte jag inte 🙂 Och om jag ska vara helt ärlig minns jag inte längre huruvida Darth P nämns vid namn eller inte.