Staden Denton är inte mycket att hurra för sedan gruvan slutade ge avkastning. Många av husen är igenbommade och affärsinnehavaren Dollar Bill kan utan problem ta ledigt en timme mitt på dagen för att mata grisarna. Lagens långa arm utgörs av Clyde Martin och sonen Gilly. Clyde är en pragmatisk man, som knappast skulle kunna inneha sin position i en annan stad med tanke på att han är utrustad med ett träben. Inte heller Gilly skulle ha särskilt stora möjligheter att vara “deputy” i en annan stad och utan en far i rätt position, men inte på grund av någon fysisk funktionsnedsättning. Gilly är helt enkelt en psykopatisk liten råtta som tycker om att skrämma folk.
Gilly är dessutom helt renons på fingertoppskänsla för vilka som är mottagliga för hans mobbningsfasoner. Därför ger han sig på den dammige främlingen som klivit in på saloonen. En patenterad mes, tänker Gilly, eftersom mannen i sann Fantomen-anda bett om en skål vatten till sin hund som väntar utanför. Hans far är en mer erfaren man och förstår därmed att detta inte är någon man bråkar med, men det var länge sedan Gilly lyssnade på Clyde om han kände att hans heder blivit solkad.
Äntligen! I och med In a Valley of Violence är sista hålet i Ti West-filmografin igenpluggat (eller ja, nästan i alla fall. Han gjorde visst två filmer innan The House of the Devil). En i många avseenden rätt klassisk Western-historia om blodshämnd och ond, bråd död men med en liten extra Ti West-skruv. Som vanligt tycker jag att regissören är bra på att balansera sina allvarliga berättelser med humor och här förekommer det både i både detaljer och framförallt hos James Ransones överdrivna Gilly. Inte minst tillsammans med Karen Gillan som spelar hans fästmö Ellen.
Även Taissa Farmigas pladdriga Mary-Anne, syster till Ellen, är en rollfigur som inte skulle ha förekommit i en klassisk Western, men hon utgör snarare en brygga till Ethan Hawkes sorgsne ex-soldat eftersom hon är betydligt mer handlingskraftig än sin syster när så krävs. Hawke matchas i sin tur av John Travoltas fårade sheriff – två pragmatiska män som ser vad den andre är kapabel till och därmed bara försöker hålla sig ur vägen för varandra. Vilket hade funkat utmärkt om det inte vore för Gillys stukade ego.
Som vanligt när det gäller hämndhistorier är In a Valley of Violence inte särdeles komplicerad, den enda antydan till djup vi får är i Ethan Hawkes soldat-bakgrund. Mitt intryck är en trasig man, vilken försöker undfly sitt öde. Och det går ju sällan särskilt bra i den här typen av historier, “all they that take the sword shall perish with the sword”.
Det som också är roligt med Ti West är ju att han försöker sig på så många olika genrer och här visar han att även Westerns är något han behärskar. Dock gör möjligen historiens välbekanthet att jag kanske inte blir riktigt lika engagerad i In a Valley of Violence som i vissa av hans andra produkter. Men samtidigt är en välgjord genrefilm verkligen inte det sämsta. Särskilt inte när den innehåller en så charmig jycke som Abbie.
Rörliga bilder och tryckta ord 