X2: En kråkas zombieapokalys (2019 & 2021)

Halloweenveckan avslutas med lite läsning för en gångs skull (även om det finns betydligt bättre genrelitteratur än dagens exempel). Klicka här för att ta reda på vad Filmitch har plockat fram dagen till ära. Stort tack för den här omgången — alltid lika trevligt att dela med sig av lite skräckfilm.

Imorgon återgår bloggen till det normala, både vad gäller genreblandning och postningsfrekvens.

***

Den tama kråkan ST (förkortning för “Shit Turd”) börjar ana att något är fara å färde när hans “husse” Big Jim plötsligt tappar sitt ena öga. Bara sådär. Plopp. ST är inte bara en kråka, utan en osedvanligt smart kråka som också vet hur människor och mänsklig kultur funkar. Och därmed är han på det klara med att det inte tillhör vanligheterna att människors ögon bokstavligen trillar ur sina hålor av sig självt.

Överhuvudtaget är det något på gång med ST:s älskade människoart. Folk har blivit sjuka och fått söka sig till allt mer överfulla sjukhus. ST har hängt kvar hos Big Jim så länge han kan, men när mannen försöker äta upp både ST och blodhunden Douglas inser djuren att de måste fly.

Nu börjar en mödosam vandring genom ett allt ödsligare Seattle. Ödsligt på människor ska dock sägas, nu är det naturen som börjar ta över. ST och Douglas hookar upp med ett vilt kråkgäng och dvärgspetsen Cinnamon. I ett försök att bevara det som går av den mänskliga kulturen bestämmer sig ST för att försöka frigöra så många instängda husdjur som möjligt. I hans ögon är de själsfränder som vet att uppskatta delikatesser som Cheetos.

Författaren Kira Jane Buxtons debutroman Hollow Kingdom är som synes en något annorlunda beskrivning av vad den vane läsaren ändå kan känna igen som en rätt typisk zombieapokalyps. ST är en berättare full av sarkasmer och sin egen betydelse. Han älskar att strö sina människo-kunskaper omkring sig men är samtidigt skamset medveten om att hans liv med Big Jim och Douglas fjärmat honom från naturen.

Den ofrivilliga exilen ger honom dock möjlighet att återknyta med kråkkollegor och naturens egna kommunikationskanaler, där han får möjlighet att hitta ett nytt syfte i livet. Han blir The One Who Keeps.

Vad det innebär står dock inte klart förrän i uppföljaren Feral Creatures, då ST utnämnt sig själv till den sista människans väktare. Han är beredd att gå i döden för sin älskade Dee, men frågan är om det är en ambition som delas av den övriga djurvärlden. Samtidigt ökar hotet från de fruktansvärt muterade zombieoffren.

Hollow Kingdom var en ganska uppfriskande bekantskap. Eller ja, det var väl kanske främst ST som var det. Bitsk och full av sin egen betydelse. Med ett klassiskt utifrånperspektiv uttalar han sig också med säkerhet om mänskliga vanor och beteenden, uttalanden som inte sällan antingen visar på roliga missförstånd av vad han egentligen sett eller sätter ljus på mänsklighetens märkligheter.

Att välja en kråka som berättare gör förstås också att Buxton kan ta en i grunden välbekant zombieapokalyps och ändå få den att kännas ny. Som synes tar hon dock också chansen att vidareutveckla zombiesmittan i Feral Creatures.

Hollow Kingdom innehåller tillräckligt mycket humor för att ha varit nominerad till Thurberpriset. Men Buxton är samtidigt en så pass duktig författare att hon kan balansera denna humor med berörande och känslomässiga element. Det märks att hon kan och tycker om djur. Detta gäller dock primärt Hollow Kingdom, tyvärr.

När Buxton väl är framme vid sin uppföljare tycker jag nämligen att hon kliver i en rätt välbekant fälla. Hon tar allt det som var bra, roligt och känslosamt med sig debut och vrider det några varv för mycket, med resultatet att det bara känns ansträngt. Jag blev klart mer engagerad i ST:s försök att rädda instängda hundar, katter och kanariefåglar än hans försök att hålla Dee vid liv. Med det sagt, bjussar förstås zombiemutanterna på mer renodlad skräck jämfört med den första boken.

ST:s berättelse avbryts med jämna mellanrum av andra röster. Även här tycker jag att Buxton lyckas bättre i Hollow Kingdom. De olika djuren (Winnie the Poodle, Genghis Cat, osv) låter mer unika, språket är innovativt men känns ändå naturligt.

Är man patologisk kompletist läser man förstås bägge böckerna. Annars skulle jag främst rekommendera Hollow Kingdom om man vill ha sin zombieapokalyps med en lite annorlunda twist.

Hollow Kingdom (2019)

Feral Creatures (2021)