Publicerad i Västerbottens Kuriren i mars 1995

Adam är en sådan där kille som bara hänger med. Han har väl kanske egentligen ingenting emot invandrare men kompisarna är ju med i VAM, så när de skall iväg och speja väggarna på flyktingförläggningen hakar han på. Men händelserna går raskt överstyr och innan Adam vet ordet av har kompisarna bränt ett kors och kastat in en bensinbomb genom ett av fönstren. De andra sticker men Adam känner sig tvungen att hjälpa en ung flicka som blivit bränd av elden.

Senare träffar han flickan, Julia, igen när hon och hennes familj kommer för att bo hos farbrodern i väntan på utvisning. Attraktionen är omedelbar och trots att det i stort sett är bestämt att Julia skall gifta sig med Miguel som både har pengar och bil dras hon till Adam. Sasha, Julias bror, uppskattar dock inte att hon umgås med svenskar; det saknas alltså inte motsättningar i de unga tus lycka. Spänningarna mellan Adams och Sashas gäng får en våldsam urladdning under demonstrationera den sjätte juni.

I bästa fall kan man kalla 30:e november för patetisk och misslyckad, i sämsta fall sviker mig orden. Bara titeln är ett rent mysterium eftersom det hela äger rum runt den sjätte juni och inte trettionde november. Manuset är i princip icke-existerande och när Fridell säger att kärlekshistorien blir mer intressant genom att den också rymmer en konflikt får man väl se det som önsketänkande, det blir den nämligen inte. Dialogen är praktiskt taget rullstolsbunden, man har lagt in ord som ”kuk” och ”fitta” för att få den mer tidstypiskt och vartannat ord är vanligen ”fan”, för det är väl så Ungdomen pratar idag? Visst är det bra att unga svenska skådespelare och regissörer får komma fram och pröva sina vingar men när resultatet blir av den här kalibern kan jag inte annat än tycka att det vore lika bra att vingklippa dem med en gång. Jämfört med 30:e november är Klassliv högkultur…

Hittills har det svenska filmåret -95 visat sig vara väldigt mycket bättre än filmåret -94 och 30:e november är förhoppningsvis bara en tillfällig svacka. Men om detta är svensk films framtid, då finns det sannerligen skäl att oroa sig!

Omdöme 2010:

Jag ska vara helt ärlig: jag har faktiskt aldrig sett om 30:e november men datumet till ära kunde jag bara inte låta bli att uppmärksamma detta mästerverk. Däremot har jag fått svar på frågan om filmens titel, det var från början meningen att den skulle tilldra sig runt hjältekonungens födelsedag, men när detta ändrades beslutades att titeln skulle kvarstå. Varför? Regissör Fridell tyckte att 30:e november tydligare signalerade ett främlingsfientligt budskap (”Det är ingen som vet när svenska nationaldagen infaller”)…

Möjligen borde man uppmärksamma 30:e november lite extra detta år, då det säkerligen travar runt en del gamla VAM:are i maktens korridorer, men nog finns det väl bättre svenska filmer om xenofobifrågan än denna? Snälla, säg att det finns bättre filmer än den här?!