Publicerad i Västerbottens Kuriren i mars 1995
Adam är en sådan där kille som bara hänger med. Han har väl kanske egentligen ingenting emot invandrare men kompisarna är ju med i VAM, så när de skall iväg och speja väggarna på flyktingförläggningen hakar han på. Men händelserna går raskt överstyr och innan Adam vet ordet av har kompisarna bränt ett kors och kastat in en bensinbomb genom ett av fönstren. De andra sticker men Adam känner sig tvungen att hjälpa en ung flicka som blivit bränd av elden.
Senare träffar han flickan, Julia, igen när hon och hennes familj kommer för att bo hos farbrodern i väntan på utvisning. Attraktionen är omedelbar och trots att det i stort sett är bestämt att Julia skall gifta sig med Miguel som både har pengar och bil dras hon till Adam. Sasha, Julias bror, uppskattar dock inte att hon umgås med svenskar; det saknas alltså inte motsättningar i de unga tus lycka. Spänningarna mellan Adams och Sashas gäng får en våldsam urladdning under demonstrationera den sjätte juni.
I bästa fall kan man kalla 30:e november för patetisk och misslyckad, i sämsta fall sviker mig orden. Bara titeln är ett rent mysterium eftersom det hela äger rum runt den sjätte juni och inte trettionde november. Manuset är i princip icke-existerande och när Fridell säger att kärlekshistorien blir mer intressant genom att den också rymmer en konflikt får man väl se det som önsketänkande, det blir den nämligen inte. Dialogen är praktiskt taget rullstolsbunden, man har lagt in ord som ”kuk” och ”fitta” för att få den mer tidstypiskt och vartannat ord är vanligen ”fan”, för det är väl så Ungdomen pratar idag? Visst är det bra att unga svenska skådespelare och regissörer får komma fram och pröva sina vingar men när resultatet blir av den här kalibern kan jag inte annat än tycka att det vore lika bra att vingklippa dem med en gång. Jämfört med 30:e november är Klassliv högkultur…
Hittills har det svenska filmåret -95 visat sig vara väldigt mycket bättre än filmåret -94 och 30:e november är förhoppningsvis bara en tillfällig svacka. Men om detta är svensk films framtid, då finns det sannerligen skäl att oroa sig!
Omdöme 2010:
Jag ska vara helt ärlig: jag har faktiskt aldrig sett om 30:e november men datumet till ära kunde jag bara inte låta bli att uppmärksamma detta mästerverk. Däremot har jag fått svar på frågan om filmens titel, det var från början meningen att den skulle tilldra sig runt hjältekonungens födelsedag, men när detta ändrades beslutades att titeln skulle kvarstå. Varför? Regissör Fridell tyckte att 30:e november tydligare signalerade ett främlingsfientligt budskap (”Det är ingen som vet när svenska nationaldagen infaller”)…
Möjligen borde man uppmärksamma 30:e november lite extra detta år, då det säkerligen travar runt en del gamla VAM:are i maktens korridorer, men nog finns det väl bättre svenska filmer om xenofobifrågan än denna? Snälla, säg att det finns bättre filmer än den här?!
15 kommentarer
Comments feed for this article
30 november, 2010 den 07:58
BlueRoseCase
Jag minns ingenting, verkligen ingenting av 30 November. Förutom känslan av pinsamhet…
30 november, 2010 den 08:16
Fiffi
Hmmm… Minns inte heller filmen glasklart direkt men var den verkligen såååå dålig – då?
Jag har inte sett om den sen jag såg den på bio när den kom och det finns ingenting som tyder på att jag tänker göra det heller.
30 november, 2010 den 08:52
Sofia
@BRC: Den var rätt överväldigande, ja… 🙂
30 november, 2010 den 08:54
Sofia
@Fiffi: Tja, jag tyckte det — då. Och den har fortsatt att dröja sig kvar i min skalle som en av de sämsta filmer jag har sett.
30 november, 2010 den 11:14
Sara BE
Jag minns bara hur usel jag tyckte att den här filmen var. Framför allt fick ju tjejen typ noll utrymme! Dem handlade bara om Göran Gillinger och hans kompisar och så skulle hon vara ljuv och vän … Deras s.k. kärlekshistoria var ett skämt.
30 november, 2010 den 03:37
Sofia
@Sara: Tja, fast inte har väl Julia så värst mycket att göra i originalversionen heller? Men visst hade man kunnat uppdatera även det, ytterligare en anledning till att den här filmen suger.
30 november, 2010 den 08:10
Sara BE
Sofia – Joo, hon har massor av scener och man får lära känna henne och hennes familj väl!
30 november, 2010 den 08:54
Sofia
@Sara: Ok, jag erkänner: jag har skitdålig koll på Shakespeare 😀
1 december, 2010 den 06:53
DRL ser bara BRA FILMER
Coolt betyg. Inte en, utan två överstrukna. Svensk film är i princip bara skit. Ha inga förväntningar på framtiden.
1 december, 2010 den 09:46
Sofia
@D R-L: Haha, det var värst vad du var melankolisk så här på decembers första dag… Men visst, du får inget större mothugg från min sida vad gäller svensk film 😉
1 december, 2010 den 01:21
Sara BE
Sofa – 😀 Haha, jag hade lite för bra koll i mina tonår…
1 december, 2010 den 01:22
Sara BE
P.S: Förlåt att jag kallade dig ”Sofa” – slant med i:et … 😉
1 december, 2010 den 03:49
Sofia
@Sara: Och jag som kämpat hela livet med att komma bort från ”Soffan” 😉
Går det att ha ”för” bra koll på Shakespeare?
3 december, 2010 den 02:28
Sara BE
Sofia – Haha!
Kanske … Alltså … Jag skrev en uppföljare till Romeo & Julia!
3 december, 2010 den 04:53
Sofia
@Sara: Coolt — blev de zombies? 😀