Ghost in the Machine

Oliver Wendell Jones hemdator Banana Jr 6000 anno 1984 från Bloom County av Berkeley Breathed.

Rädslor bygger ofta på det okontrollerbara. Människan har små möjligheter att påverka och ännu mindre möjligheter att styra exempelvis jordbävningar, utomjordingar eller galna seriemördare. Desto vanligare då att man försöker kanalisera och kanske i bästa fall förvisa rädslan genom att formulera den i bilder.

Men frågan är om inte den största rädslan av alla är den inför det vi själva har skapat men som sedan snabbt tar sig utanför vår kontroll. Redan E.M. Forster föreställde sig i novellen ”The Machine Stops” i början av 1900-talet en maskin som i allt väsentligt tagit över från människan, må så vara att hon gladeligen skänkt bort sitt självstyre (skriven som en reaktion mot H.G. Wells alltför teknikglada framtidsutsägelser).

I Arthur C. Clarkes ”The Nine Billions Names of God” blir superdatorn vägen till Gud och i Frederic Browns blott en sida långa novell ”Answer” har datorn tagit steget fullt ut och är Gud.

Några bloggare har här funderat på vad som händer i interaktionen mellan människa och Gud (förlåt, dator), när datorerna gått från att bara vara maskiner, verktyg för våra önskemål och behov, till att eventuellt skapa en egen medvetenhet, ett eget liv — Ghost in the Machine.

För att göra läsningen lite mer hanterlig ligger varje inlägg för sig under detta. De är också avskiljda med en ”Läs mer”-länk för att det inte ska bli så långt att scrolla mellan de olika inläggen. Scrolla nedåt eller klicka på författarens namn för att komma till den text du vill läsa.

Håll till godo (kanske säkrast att skriva ut texterna och sedan radera sidan från historiken, vem vet vad din dator kan få för idéer…).

Sara från Glory Box betraktar den kanske första maskininfiltratören på film i Fritz Langs dystopiska Metropolis.

Marcus från Filmitch’s blogg teoretiserar kring bevekelsegrunderna för en av de mest välkända filmiska superdatorerna: HAL9000 från 2001: A Space Odyssey.

Även Andreas från Addepladdes j-vla filmblogg funderar på HAL9000 och hur klurigt det egentligen är att utrusta maskiner med ett känsloliv.

Fiffi från Fiffis filmtajm känner efter hur det skulle vara att ersätta ett barn med en dator utifrån Artificial Intelligence: AI.

Själv återsåg jag en gammal bekant: åttiotalistiskt krigshetsande WOPR från WarGames.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.