You are currently browsing the tag archive for the ‘Farlig dator’ tag.

Likt många andra (deckar)författare tycks Stephen King få svårare och svårare att släppa sina bokpersonligheter. 2013 återkom han till Danny Torrence i Doctor Sleep och föredetta polisen Bill Hodges får alltså vara med i två uppföljare till Mr. Mercedes. Å andra sidan publicerades Finders Keepers och End of Watch dikt an mot Mr. Mercedes (som kom 2014), så det var kanske en trilogi redan från början?

Spela roll, som ungdomen sade en gång i tiden. I Mr. Mercedes tvingades Bill Hodges kämpa mot den djävulskt galne Brady Hartsfield men han oskadliggjordes ju i slutet av den boken. Slutet gott, allting gott?

Till en början skulle man kanske kunna tro det. I Finders Keepers har Bill, tillsammans med Holly Gibney (också från första boken), startat en liten firma med samma namn. De sysslar mestadels med att leverera stämningar och fånga borgen-smitare men så blir de indragna i samma röra som den unge Peter Saubers syltat in sig i. Han har hittat en väska full med pengar och anteckningsböcker i skogen bakom sitt hus men föga förvånande visar det sig att väskans ägare inte stillatigande tänker låta Peter släpa iväg med hans egenhändigt stulna egendom.

Finders Keepers avslutas i sin tur med en, i mina ögon, olycksalig cliffhanger. En cliffhanger som innebär att Bill och Holly i End of Watch en gång för alla måste ta itu med Brady Hartsfield som lyckats komma på ett sätt att smita från sitt sjukhusrum. Tack vare vissa remarkabla krafter som han fått efter att Holly spräckte skallen på honom i Mr. Mercedes planerar han nu inte bara en ny och vansinnig brottsvåg utan att i samma veva kunna hämnas på sina tidigare banemän.

Tja, vad ska man säga? Stephen King goes mystery? Med en liten flair av komplett galna gärningsmän, eventuellt också besittande övernaturliga krafter? Eftersom jag blev så besviken på att King inte kunde hålla fingrarna borta från att återuppliva Brady Hartsfield (en helt ok men rätt King-generisk elaking) i End of Watch blev Finders Keepers nästan per automatik en bättre bok.

Och eftersom den dessutom sysselsätter sig med författare och författande (anteckningsböckerna kommer från en geniförklarad men eremitisk författare som nedtecknade sitt livsverk i dem) blir den även i det perspektivet per definition en bättre bok. King är faktiskt fortfarande ganska bra på att skriva om de ämnena. Särskilt som ”John Rothstein” ses som en av sin generations stora skildrare, men där det debatteras hett huruvida hans huvudperson Jimmy Gold är en föraktlig sell-out eller inte.

Kings förtjusning i förebådande skrivande hänger olyckligtvis kvar men han gör ändå slag i saken och drar undan förlåten förhållandevis snabbt i End of Watch. Vilket å andra sidan ger honom lite väl många tillfällen att påminna sina läsare om att Bill Hodges numera är en man som lever på lånad tid. Dessutom ger den sista delens historia författaren möjlighet att återvända till sin något olycksaliga dator-fascination. Det är som om han fortfarande försöker fatta vad ungdomarna håller på och knappar på nu för tiden, något som redan Doctor Sleep drogs med. Vilket i sin tur leder till ett ibland klumpigt expositionsberättande och en digital förundran som gör att boken redan känns daterad.

Ingen av böckerna i trilogin är direkt dåliga, det finns bra mycket sämre varor ute på marknaden. Särskilt om man börjar rota runt på deckar-bokbordet. De är klassiska bladvändare, lättlästa och tillräckligt kompetenta både vad gäller stil och innehåll för att man ska lockas vidare in i berättelsen. De läser nästan sig själva, om ni förstår vad jag menar. Klassiska ”vad händer sedan”-böcker. Därför är det också svårt att undkomma känslan av att King skriver på rutin. Det finns inget djup, ingen nerv, ingen känsla, ingen passion i någon av dem. Basala snabbmatsprodukter, alltså. Både i perspektivet deckare och Stephen King.

Finders Keepers (2015)

End of Watch (2016)

Dnevnoi dozor (2000)

alt. titel: The Day Watch

Jag blev tillräckligt nyfiken på ryske författaren Sergej Lukjanenkos gammaldagsmoderna fantasyvärld tack vare hans första bok, Nochnoj dozor, mer känd som The Night Watch eller Nattpatrullen. Kanske sålde den inte tillräckligt bra i Sverige, för uppföljarna (än så länge fem stycken) tycks ännu inte finnas i svensk översättning.

The Night Watch följde relationen mellan Ljus och Mörker såsom den ter sig i ett samtida Moskva och The Day Watch fortsätter i allt väsentligt den linjen även om bokens sista avsnitt tilldrar sig i ett vintrigt Prag. I likhet med första boken är berättelserna upplagda som tre kortromaner men som alla hänger ihop mer eller mindre tajt. Läs hela inlägget här »

Dags att återbesöka en gammal favorit, oavsett om man pratar om filmen The Net eller Sandra Bullock. Nu har jag förvisso inte ett The Blind Side men har Sandra någonsin varit mer tillgänglig och ”likeable” än i The Net?! Att hon sedan är alldeles för snygg, har alldeles för bra kropp och för fräsch hy för att vara trovärdig som en eremithacker vilken lever på pizza instängd i sitt hus 23 av dygnets 24 timmar har man liksom inga problem att acceptera. Det är ju Sandra och vad visste man egentligen om hackers 1995?!

Läs hela inlägget här »

The Matrix slog ned som en EMP (och vet du inte vad det är behöver du se The Matrix…) på biograferna i slutet av 90-talet. Syskonen Wachowski (då bröder, nu systrar) paketerade sin snabbkurs i filosofi i ett så vrålsnyggt steamcyberpunk-anime-Alice i Underlandet-vajerfajtingfodral att femtonåringar världen över blev golvade av konceptet att vi människor bara lever i någon annans (eller annats) medvetande. Tänkt att ingen hade kommit på det förut, så jävla coolt?!

Läs hela inlägget här »

Till helgen hade den senaste Resident Evil-filmen premiär, Resident Evil: The Final Chapter. För att fira denna epokgörande händelse passar jag på att skriva om de tidigare fem filmerna (nota bene: jag har aldrig kommit närheten av dataspelet som filmerna bygger på). Innehållet i särskilt del ett och tre ger dessutom anledning att återuppliva 2016 års Halloween-header (och, i ettans fall, zombiekategorierna) under dessa dagar. Härliga tider!

***

resident-evilDet i zombiekretsar famösa årtalet 2002 innebar förutom 28 Days Later också starten på en filmserie som kanske inte varit lika stilbildande men ändå visat sig vara mer långlivad (hittills).

Läs hela inlägget här »

alt.titel: År 2001 – Ett rymdäventyr

På förekommen anledning av onsdagens inlägg om post-2001-filmen Interstellar.

***

2001Astronauterna David Bowman och Frank Poole är på väg mot Jupiter i ett rymdskepp som kan liknas vid både en spermie och ett öga med vidhängade synnerv, beroende på läggning. Ombord på Discovery One finns dessutom tre ytterligare besättningsmedlemmar försänkta i kryosömn och superdatorn HAL9000. Genom en entusiastisk TV-sändning från jorden får vi veta att datorn inte bara föredrar att kallas Hal och betraktas som en sjätte besättningsmedlem av David och Frank, utan att den också är så högtstående att den är ”foolproof and incapable of error”. Det finns ingen chans att det här kommer att gå åt helvete…

Läs hela inlägget här »

Ouch. Hur kunde det gå så käpprätt åt helvete? Den första Universal Soldier håller faktiskt fortfarande ihop riktigt bra men den här uppföljaren kan inte ens the muscles from Brussels rädda.

Denna andra Universal Soldier börjar nog så actionpackat med Jean-Claude och en asiatisk tjej (tydligen någon slags fitnessmänniska från ESPN och det bör ge en antydan om hur stor betydelse hon kommer att få i den här filmen) på en vattenscooter (gissa vem som kör?). De blir jagade av ett helt gäng svartklädda killar som också har ett antal båtar till sitt förfogande. Eftersom vi får noll introduktion till själva historien och Jean-Claude efter ett tag är på väg att få rejält med stryk av de svartklädda är det inte så svårt att räkna ut vad det handlar om: en övning.

Läs hela inlägget här »

Ibland undrar man om vissa filmprojekt kommer till bara därför att det finns pengar. Något tyskt företag har ett par mille över som måste användas innan räkenskapsåret är till ända och tycker att det skulle ju kunna vara coolt att sponsra en rulle, gärna om man kan slänga in lite tyska skådisar (*host* Udo Kier) också. Samtidigt har en medelmåttigt framgångsrik skräckfilmsregissör en idé som han tänker att det nog skulle kunna gå att spinna en story runt.

Läs hela inlägget här »

Oliver Wendell Jones hemdator Banana Jr 6000 anno 1984 från Bloom County av Berkeley Breathed.

Rädslor bygger ofta på det okontrollerbara. Människan har små möjligheter att påverka och ännu mindre möjligheter att styra exempelvis jordbävningar, utomjordingar eller galna seriemördare. Desto vanligare då att man försöker kanalisera och kanske i bästa fall förvisa rädslan genom att formulera den i bilder.

Läs hela inlägget här »

Den tidigaste filmen jag kan komma på som tar upp temat med datorer som löper amok är 2001. Det finns säkert tidigare exempel men antagligen inte så välkända som denna film. Alla som har sett 2001 har en åsikt om den, tråkig, genial, flummig, pretentiös, vacker o.s.v. Det som är tydligt är ändå att den inte går obemärkt förbi. Storyn går lite kortfattat ut på följande: Man har på månen hittat en mystisk monolitliknande tingest som uppenbarligen är skapad av någon form av intelligenta varelser.  Då man lyckas bestämma monolitens ursprung som härrörande från Saturnus påbörjas en resa dit. Rymdskeppet och dess besättning tas om hand av superdatorn HAL9000 som ganska snart ballar ur fullständigt.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Since We Fell
Dean R. Koontz
, Shadow Fires
Mats Strandberg, Färjan

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg