Människan är en fantastisk varelse. Fysiskt sett har vi många övermän i naturen, men vårt intellekt är svårslaget. Med hjälp av det har vi kunnat kompensera våra fysiska tillkortakommanden och sakta men säkert erövrat världen. Vi har utvecklat och uppfunnit många tekniska innovationer, där datorn utmärker sig med en nästintill oändlig kapacitet. Därför är det väldigt intressant att se hur vi väljer att konstruera den.  I dagens läge är det inte lika aktuellt, men i datorernas ungdom sågs den artificiella intelligensen som den absoluta framtiden. Inte nog med att datorer skulle kunna utföra alla fysiska arbeten vi inte har lust med, den skulle även kunna ta över tänkandet från oss.

I Stanley Kubricks fantastiska rymdepos 2001: A Spacy Odyssey hittar vi det mest ultimata exemplet på en superdator, den oefterhärmlige HAL9000. Den klarar av precis allting. Omfattande och krävande sysselsättningar som att sköta alla rymdskeppets spakar och system eller betydligt enklare diton som att spela ett parti schack. Den är så välutvecklad att den har en egen personlighet med egna känslor. Det är just där jag börjar ifrågasätta mänskligheten. Vem tjänar på att datorer har känslor? Vem skrev den programkoden? Är det något som alltid har saboterat för människan så är det våra känslor. Mycket riktigt är det också på grund av de där programkoderna med känslor som Hal (som han helst vill bli kallad) blir paranoid och utövar den makt han blivit tilldelad mot ombordpersonalen.

Det går att skylla på att Kubrick och hans team var överoptimistiska i sin framtidstro och hävda att dagen datorteknik inte nått så långt ännu, men vi är sannerligen på väg dit.  Förutom att Hal är supersmart blir han även intervjuad i ett stort nyhetsprogram och jag kan tänka mig att hans röda lins mycket väl hade kunnat pryda omslaget på många tidningar, vilket jag ser som ytterligare ett tecken på att människan vill återskapa sig själv. För visst är det så att en människa som är både fysiskt och mentalt överlägsen sin omgivning och samtidigt hamnar i allmänhetens centrum är det mest eftersträvansvärda? Det märker man på den ultimata förebilden HAL9000. Den har alla våra starka sidor, men något så enkelt som känslor får den att vända sig mot oss. Som ett barn som vänder sina föräldrar ryggen. Allt på grund av några programkoder. Allt på grund av människan, inte datorn.

Vi har fullt upp med en skenande klimatsituation och spänningar mellan stormakter. Vi klarar inte av ett krig mot datorer samtidigt. Kubrick var tidigt ute med en varning, James Cameron har varnat två gånger om och till och med i så lättvindiga filmer som Tron och dess uppföljare är det datorn eller maskinerna som är skurkarna. Allt på grund av att vi har skapat dem med känslor eller ett enormt maktsug. Än så länge är det bara i fiktionens värld, men vem vet vad som händer när Facebook och Google vet mer om oss än vad vi själva vet?

Skriven av Andreas från Addepladdes j-vla filmblogg.

Annonser