Mean Girls (2004)

Att släppa ut en 16-åring i en tidigare fullkomligt okänd amerikansk high school-miljö torde vara ekvivalent med att dumpa en shih tzu mitt i en flock hungriga lejon. Nu är Cady Heron noga med att påpeka att hon inte är något hemskolat freak. Hon ser dessutom ut som Lindsey Lohan. Och det är kanske tur det, för annars hade hon näppeligen blivit bjuden att sitta vid samma lunchbord som elitklicken The Plastics.

Och Cady hoppar på det erbjudandet eftersom hon redan blivit kompis med Janis och Damian som kunnat berätta för henne hur taskig Plastics-ledaren Regina är mot alla. Nu är planen att Cady ska härska och söndra den lilla klicken. Men när hon väl fått smak för makten som kommer med populariteten att vara en del av The Plastics är dess sötma svår att avstå.

Jag var för gammal för att riktigt fångas i Mean Girls trollkrets. I mina ögon har filmen alltid varit en 00-talsuppdatering av 80-talsklassikern Heathers och visst finns här många likheter. En stjärnspäckad rollista (där särskilt många av ungdomarna gått vidare), high school-miljön med sina klickar, det bitchiga tjejgänget, ett slags underdog-perspektiv och känslan av förhöjd verklighet.

Efter ytterligare 20 år är det tydligt att det finns ett bestående produktionsvärde i Mean Girls – rollprestationerna är stabila, Mark Waters regi är flyhänt och Tina Feys manus är både smart och roligt. Jag tycker fortfarande bättre om Heathers, men det är kanske mest en smaksak om man föredrar den äldre filmens mörkare och (ännu) mer skruvade stämning eller efterföljarens något mer resonabla upplösning.

För Mean Girls bjuder på en klart mer konstruktiv väg framåt än att spränga hela skolan i luften. Ingen kille i världen är värd att göra sig korkad för. Visst är det bättre att våga stå för sina misstag och bara försöka vara en schysst person istället för att snacka skit om allt och alla. Samtidigt är det uppenbart att när den nya tidens “Burn Book” är typ alla sociala medier någonsin, har skitsnackandet nått tsunamiliknande proportioner. I det perspektivet tycks Mean Girls rent konkreta effekt ha inskränkt sig till “rosa-regeln” på Mean Girls Day (3 oktober) och att Mean Girls-inspirerade memes hittat ända fram till Vita huset.

Men som sagt, rent underhållningsmässigt har filmen ett bestående värde. Tjejklicken, med Rachel McAdams i spetsen, är rolig och Lindsey Lohan är charmig. SNL-veteranerna Tina Fey och Amy Poehler förhöjer alltid en film.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.