A Life in Music and Movies

Ny header (av pålitliga Dogday design, vem annars?) — nytt tema — nya tider

***

Jag fyller obehagligt jämt och tänkte kontra en vid sådana händelser nästintill obligatorisk livskris genom att låta mitt liv passera i revy. Inte bara inför mina egna ögon utan för alla mina bloggläsare också. Ett lika ohämmat som ogenerat vältrande i total egoism. I, I, I, me, me, me! Nu ska den smutsiga byken luftas och skandalerna blottläggas! Kokainlinorna, landsförräderierna, de oäkta barnen med oräkneliga fäder, utpressningen av hans majestät konungen och det glassiga livet på franska rivieran.

Fast vid närmare eftertanke tror jag att jag nöjer mig med att hoppa på (det i och för sig lika egoistiskt betonade) bloggfenomenen A Life in… Det hela började, som de flesta säkert vet vid det här laget, hos Fandango Grovers Movie Blog och utmaningen var att lista en favoritfilm för varje år man har levat. Joel på Deny Everything hoppade på och inspirerade i sin tur bland andra Fiffi, Filmitch, Addepladde, Blue Rose Case, Royale With Cheese, The Velvet Café och Fripps filmrevyer.

Henke på Fripps filmrevyer ville dock ha fler mastodontlistor och drog ungefär ett år senare igång A Life in Music, det vill säga favoritmusik från varje år man har levat. Även den här gången plockades stafettpinnen upp av Fiffi och Filmitch.

Och nu är det alltså min tur. Jag har väl gjort något slags mishmash av det hela, inte bara en film eller låt från varje år utan ett större eller mindre antal. Helt beroende på hur många som poppat upp i skallen och genom sökningar på bland annat IMDb och Wikipedia (dessa Internets ymnighetshorn!). Kriteriet för att både musik och filmer ska kvalificera sig är att jag ska ha någon form av relation till eller minne av dem, men det kan sedan vara både bra och dåligt.

I konsekvensens namn placeras alla bidrag inom det år de kan sägas ha ”publicerats”, inte det år när jag eventuellt kom i kontakt med dem. Så bra minne har jag nämligen inte… Det här innebär också att varje inlägg kan innefatta olika många år, det hänger helt enkelt på mängden (och längden).

På musiksidan plockar jag hej vilt mellan singlar och hela album vilket innebär att det ibland kan finnas olikheter inom vilket år de olika produkterna hamnar. Filmscore har varit (nästan) strikt förbjudna, men däremot finns det förstås ett antal låtar som är tydligt förknippade med vissa filmer. Det är dock fortfarande året när låten släpps som gäller, oavsett när filmen i fråga kom. På filmsidan har jag konsekvent utgått från det år som anges som första premiärår på IMDb, oavsett om denna premiär varit på biograf eller filmfestival.

Först ut är musiken, där jag upplever att det märks ganska tydligt under vilka år jag var en mer aktiv lyssnare av samtidsmusik. De senare årens uppskattning av artister som Jackie Teagarden, Bing Crosby, Nat King Cole och Tommy Dorsey får nämligen av naturliga skäl ingen plats just här. De får kanske vänta tills en helt annan lista ser dagens ljus.

Låtar är i möjligaste mån länkade till Spotify och i slutet på varje inlägg finns en samlande spellista. När inte Spotify har kunnat leverera får Youtube stå till tjänst, den guldgruvan används också för klipp från filmer och TV-serier.

Blir du med på att återupptäcka två femtedelar av ett århundrade i två olika versioner? I morgon kör vi så det ryker (eller i alla fall osar lite).

8 reaktioner till “A Life in Music and Movies”

  1. @Fiffi: Slow and steady wins the race…

    @Pladd: Det känns uppmuntrande att du går in i det med ett positivt sinnelag 🙂

  2. Ser fram emot detta! 🙂

    Hmm, det där med musik är ju galet svårt. Om man från ett år bara får plocka artister/låtar som kom ut året det handlar om så blir det ju löjligt svårt de sista tio åren eller så. Jag lyssnar ju bara på 70/80/90-talsmusik för jämnan.

  3. Mumma. Jag har varit så nyfiken på din musiksmak den har genom dina kommentarer varit svår att ana (om vi bortser från Sinatra m.fl) men nu kommer äntligen svaren. Iron Maiden? Katie Perry? Kraftwerk? Spänningen är olidlig.
    Grattis till att fylla jämt det gör man vartannat år vare sig man vill eller inte 😉

  4. @Jojjenito: Det ska bli roligt att ha dig med. För min del blev det väldigt tydligt — särskilt 80-talet fick jag sålla hårt mellan det jag kom på själv men from typ mitten av 00-talet fick jag ibland sitta med andra toppsingellistor för att hitta igen sådant jag i alla fall hade lyssnat på.

    @filmitch: Kul att du känner så, vi får väl ser hur mycket spänning det blir i det hela. Mystiken i min musiksmak kanske beror på att jag helt enkelt inte har någon? 😉 Det har du helt rätt i, man blir klok när man är född på 60-talet 😀

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.