Det fanns en gång ett gäng livräddare som gjorde så mycket mer än att springa i slow motion, iförda minimala badkläder och med bjärt orangea flytetyg i händerna. De löste mysterier till höger och vänster men tycktes ändå alltid finna tid för att inleda komplicerade förhållanden med varandra. Den orädde ledaren Mitch Buchannon drog sig i sin tur aldrig för att stöta på strandens fräscha 18-åringar. Gärna i sällskap med sonen Hobie som mest av allt verkade bli imponerad av faderns strandraggartakter.
Etikett: Zac Efron
Musikalvecka: The Greatest Showman (2017)
Under en period av mitt liv kände jag mig faktiskt rätt nära bekant med P.T. Barnum. Den sensationellt lagde showmannen som kunde klämma några cents ur varenda publik han attraherade. För att inte tala om vad han klämde ur varenda artist, vartenda nummer och vartenda djur. Mannen som aldrig myntade uttrycket ”there’s a sucker born every minute”.
The Conspirator (2010)
Man kan tycka att ett blodigt inbördeskrig skulle kunna räcka som grund för sekellånga konflikter. Men Amerikas förenta stater hade ytterligare ett nord-syd-trauma kvar på menyn innan det var dags att betala notan.
Neighbors (2014)
alt. titel: Bad Neighbours
Affischen är olycksbådande. Seth Rogen står och ser olycklig ut med en baby-Björn (fun fact: Rogen har kalla sig själv för en ”Bear Icon”) på magen. En uppföljare till Knocked Up? En remake på Grown Ups? En flås”rolig” komedi om hur en uttråkad familjefar känner att åren och livet sprungit iväg från honom?
Ärligt talat, börjar vi inte bli lite trötta på den evigt omogne Peter Pan-pojkmannen och hans oupphörliga försök att vidmakthålla eller åtminstone sörja sitt Neverland, må det sedan handla om en bekymmerslös high school- eller collegetid?
Precious (2009)
Precious hade stått länge i hyllan, osedd. Jag tvekade inte när jag fick chans att köpa hem den, med tanke på alla hyllningar den fick när den kom. Men sedan blev det liksom inte av, förrän jobbokcirkeln plockade upp förlagan av Sapphire.
Och då, plötsligt, när jag kollade runt lite insåg jag att regissören Lee Daniels tycks satsa på samma bredd som Ang Lee i sin repertoar. Jag hade bara aldrig kopplat ihop namnen förut. Men en kille som kan få Nicole Kidman att pinka på flickidolen Zac Efron och sedan följa upp det med en (vad det verkar i alla fall) förhållandevis konventionell biopic gör att man blir aningens nyfiken.
Rörliga bilder och tryckta ord 