2013 års tio bästa filmer — the remake

En lista som redan varit publicerad men som jag kunnat uppdatera en smula, Håll utkik efter filmer som är märkta (NY)…

10. Ida
Det är Polen, det är svart-vitt, det är 60-tal. Och ändå tyckte jag mycket om nunnenovisen Idas resa i sökandet efter vad som hänt hennes föräldrar under andra världskriget. Ibland händer det!

“Do you have sinful thoughts sometimes?”

9. Återträffen (NY)
Trots att jag inte är riktigt säker på att jag och Anna Odell kommer särskilt bra överens var Återträffen ändå ett intressant filmiskt och berättande experiment. Vem vill bli kallad för mobbare?

”Jag berättar vad som hände men inte hur det kändes. Att gå ut med mina egna känslor intresserar mig inte.” (Anna Odell om Återträffen)

8. Monica Z
Årets mesta svenska storfilm där särskilt debutanten Edda Magnason imponerade stort. Annars påminde Monica Z en del om Fruitvale Station – en biopc-BOATS på gott och ont. Men Monica Z var klart mer fantasirik i sitt framförande, det måste erkännas.

”Man kan säga att jag har försökt ta mig så nära man kan komma.” (Edda om rollen som Monica)

7. Captain Phillips (NY)
Hur Paul Greengrass väljer att berätta sin BOATS är kanske inte så uppseendeväckande men Tom Hanks prestation tar filmen betydligt längre.

”They’re not here to fish.”

6. Gravity
Det känns som Gravity blev en besvikelse men egentligen handlade det bara om att jag inte älskade Alfonso Cuarons placering av Sandra Bullock i jymden lika förbehållslöst som många andra. För visst var det en grymt bra och spännande film. Om bara inte det där förbenade slutet hade funnits där…

“Clear skies with a chance of satellite debris.”

5. Philomena
Listans sista biopic-BOATS, scout’s honor! Philomena Lee är ingen nunna som Ida, istället har hon lidit svårt under religionens ok. Och ändå är hon fortfarande en hängiven katolik. Steve Coogan försöker klura ut hur det är möjligt samtidigt som han hjälper underbara dame Judi Dench att hitta Philomenas son.

“She told four people today that they’re one in a million. What are the chances of that?”

4. Prisoners (NY)
Inga större problem att hitta plats på listan åt Denis Villeneuves skoningslösa berättelse om mänsklig ondska och maktlöshet.

”They only cried when I left them.”

3. Snowpiercer
Filmen som tack vare utebliven biopremiär i Sverige tvingades bli något av en undergroundsuccé. Filmens sociala ambition är kanske inte så subtil men vad gör det när den kommer i ett så snyggt paket (valfritt huruvida Tilda Swintons löständer ska räknas in i det)?

“You know what I hate about myself? I know what people taste like. I know babies taste the best.”

2. Still Life
Filmen som jag nästan missade till listan och det hade inte känts bra. Att Eddie Marsan gör en fin prestation var kanske inte lika mycket av överraskning som Chris Evans i filmen ovan, men det är icke desto mindre en prestation som förtjänar all uppmärksamhet den kan få. En stillsam, omsorgsfull och fin film om en stillsam, omsorgsfull och fin man.

”I’m the guy who plays human beings. I understand why the characters are doing what they’re doing.” (citat direkt från hästens mun, dvs Eddie Marsan. Webben var märkligt befriad från filmcitat från Still Life)

1. Hotell
Årets trevligaste överraskning på Malmö filmdagar. Att det kunde vara så underhållande och berörande att ta lite semester från både vardag och jaget?!

”Jag tyckte att det var lustfyllt att ge de här människorna någon slags kreativt vansinne där de lever ut allting” (Alicia om rollen som Erika)

Bubblare: Pacific Rim, The Conjuring, The Wolf of Wall Street, Pain & Gain, The Desolation of Smaug, World War Z, The Lunchbox, Stoker, Sådan far, sådan son, Big Bad Wolves, Fruitvale Station, Don Jon, Nymphomaniac, Enemy, Star Trek: Into Darkness

Andra som tyckt till om filmåret 2013:
Flmr
Fiffis filmtajm
Fripps filmrevyer
Jojjenito
Movies-Noir

Annonser

Dags för…Mel en masse!

Jag tror minsann att bloggen fått tema-tokspel under första halvan av 2019. Knappt har vi avslutat måndagarna med Hasse Ekman, lördagarna med Batman och så en hel musikalvecka innan är det dags igen. I give you…Mel en masse!

Inspirerad av ett av musikalveckans inslag, filmatiseringen av scenmusikalen The Producers, vänder vi den här gången alltså blicken mot en viss Melvin Kaminsky, mer känd som Mel Brooks (ett namn som han juridiskt bytte till redan i tonåren). Detta är en regissör som alltid haft en stark position i mitt filmliv men där jag hittills aldrig systematiskt gått igenom alla hans filmer i kronologisk ordning. Nu var det dock dags.

The Passage (2010)

Om Max Brooks anlade ett globalt perspektiv på zombieepidemin i World War Z har Justin Cronin definitivt tagit ett episkt grepp på vampyrditon. Dels med tanke på själva det fysiska omfånget, The Passage löper över nästan 800 sidor och är bara första delen i en trilogi, dels eftersom själva berättelsen spänner över nära 100 år och innehåller en klassisk resa-över-vidderna.

2013 års tio bästa filmer

Året som inte ligger så värst långt bort präglades bland annat av ekonomisk kris i Europa och Edward Snowden ruskar om getingboet ordentligt i början av juni.

Utöver current events bör 2013 nog kunna utnämnas till ett av de mest extrema biopic-BOATS-åren hittills. Av de filmer jag hunnit se kan en tredjedel hänföras till denna kategori. Men trenden tycks inte mattas av. Snart börjar det kanske vara enklare att hålla reda på vilka filmer som inte är BOATS eller remakes/uppföljare/prequels än tvärtom?

X2: Max Brooks (2003 och 2006)

Är du beredd på invasionen? Har du förberett dig fysiskt och mentalt, tränat varje dag, vant dig av med lyxiga onödigheter som snabbmat och mikrovågsugnar, provianterat och byggt upp ett adekvat vapenförråd? Kan du med bara timmars förvarning förskansa dig i din förberedda fristad och sedan försvara denna fristad mot fiender, vilka de än månde vara? Att kunna uthärda en belägring som kan vara i minst fem år, kanske så länge som tjugo?

Om inte kanske du skulle ta lärdom av Max Brooks och se till att få tummen ur. Man vet aldrig när de levande döda blir tillräckligt många för att kunna ta över.

La Horde (2009)

Semestrar är avslutade och det är dags för vardag. Bloggen firar sin återgång till vanlig postningsfrekvens med en zombieaction av tidigare datum än World War Z. Titta gärna in hos Movies-Noir, Filmitch och Flmr som alla också tagit del av de franska zombiesarna.

***

Ett stenhårt gäng parisiska poliser tar sig in i ett nedgånget hyreshus för att hämnas en av sina kollegor som blivit dödad av en nigeriansk knarklangare. Men saker och ting går snett, snart är ännu en av dem död och ett par av de andra allvarligt sårade. Alla är de tillfångatagna av knarklangaren Markudi och hans gäng. Sedan börjar saker och ting gå ännu mer snett eftersom de nyss dödade påbörjar en jakt efter människokött.

Med en zombieinvasion utanför huset formas en osäker allians mellan de kriminella och poliser som ännu finns kvar i livet.

World War Z (2013)

Gerald Lane kör hustru och döttrar till skola och jobb i en familjetrygg grå Volvo. Men vardagen bryter plötsligt ut i totalt kaos när till synes galet snabba och aggressiva människor attackerar. De är förvisso obeväpnade, men är man beredd att medelst huvudet spräcka en vindruta för att komma åt sina offer behöver man heller inga.

Gerry och hustrun Karin lyckas fly med flickorna i en gammal husbil men blir strandsatta i New Jersey. Vid det här laget står det klart att Gerry är en Viktig Person och det är beställt helikoptertransport om de bara kan hålla ut till morgonen. Kommer medmänskligheten att segra hos de som barrikaderat sig i sina hem eller är familjen dömd till en våldsam zombiedöd på New Jerseys gator?