alt. titel: Djävulsk gisslan, Cul-de-sac — Återvändsgränden
Tillåt mig utföra en smula konsumentupplysning. Cul-de-sac kallas i bland för en thriller. Den är inte spännande. Cul-de-sac kallas ibland för en komedi. Den är inte rolig. När filmen därmed har fallerat att uppfylla de mest basala kriterier för de kategoriseringar man försökt klämma in den i står jag alltså kvar med frågan: vad fasen ÄR det här?!
Det börjar med en kulturkrock i den palestinska öknen. En rent fysisk sådan. En korstågsriddare och en saracensk emir drabbar samman, men innan de hunnit slå ihjäl varandra har de blivit så imponerande av sin motståndares respektive mod och skicklighet att de istället inleder en trevande vapenvila. Gemensamt rider de till grottan där den kände eremiten Theodoric av Engaddi håller till, ty här har riddaren ett viktigt uppdrag att utföra. En oväntad bonus infinner sig när han dessutom får lägga ögonen på sitt hjärtas kär, Lady Edith Plantagenet.
Rörliga bilder och tryckta ord 