While We’re Young (2014)

Noah Baumbach, född 1969, har skrivit och regisserat en film om hur Josh, en 44-årig dokumentärfilmare (spelad av Ben Stiller, född 1965), börjar känna att samtiden sprungit ifrån honom. Själv har han svårt att finna sig tillrätta med spirande glasögonbehov, ett oändlighetsfilmprojekt i ryggen som aldrig blir klart samt bekanta som skaffar barn på löpande band medan han och frun Cornelia fortfarande är barnlösa. Och det i samspel med en uppväxande generation som vant sig vid att se hela livet som en bra historia, värd att filmas med den allestädes närvarande mobilen.

Fortsätt läsa ”While We’re Young (2014)”

Juliane och jag (1982)

Dags för ett återbesök i min gröna ungdom! Som tonårig var Inger Edelfeldt en av mina svenska favoritförfattare och jag fastnade särskilt för ”komma ut”-skildringen Duktig pojke (där jag till min förvåning först nu läser mig till att första utgåvan tydligen ska vara ganska annorlunda mot de senare) och Juliane och jag.

Fortsätt läsa ”Juliane och jag (1982)”

The Ocean at the End of the Lane (2013)

Mitt utforskande av Neil Gaimans författarskap går vidare, om än i inte särskilt rask takt. The Ocean at the End of the Lane landade i blickfånget när jag behövde en liten och smidig sak att plocka med i bagaget och då passar ju kortromanen om knappa 200 sidor alldeles utmärkt.

Fortsätt läsa ”The Ocean at the End of the Lane (2013)”

Vad finns det som kruper?

FilmspanarnaAlla som är tillräckligt gamla vet att svaret i den politiskt inkorrekta sketchen (tidens tand är inte nådig) självklart är ”Ormet”. Just reptiler och andra kritter både med och utan ryggrad är förstås det som kanske ligger närmast tillhands när man tänker på månadens filmspanartema – ”Det kryper och krälar”.

Fortsätt läsa ”Vad finns det som kruper?”

Batoru rowaiaru (2000)

alt.titel: Battle Royale

Vad återstår för en vuxenvärld som inte längre kan kontrollera sina unga (eller i alla fall inte deras skolnärvaro)? Antingen kan man resignera eller också kan man försöka slå tillbaka. I A Clockwork Orange (tack, Jessica, för den kopplingen) var lösningen att försöka ändra det oönskade beteendet genom vetenskap.

I Battle Royale (vilket också titeln förstås antyder) är lösningen att ge ungdomarna något påtagligt att slåss för. Som livet exempelvis, vuxenskap är något som måste förtjänas. Avgångsklass 3B är på den obligatoriska klassresan när de plötsligt vaknar upp på golvet i en övergiven byggnad på en öde ö, alla utrustade med varsitt flott explosivt halsband. Det visar sig att de blivit utvalda att delta i det av staten (får man anta) arrangerade kampspelet Battle Royale. Reglerna är enkla – sist levande kvar vinner.

Fortsätt läsa ”Batoru rowaiaru (2000)”