Gli orrori del castello di Norimberga (1972)

alt. titel: Baron Blood, Chamber of Tortures, The Blood Baron, The Thirst of Baron Blood, The Torture Chamber of Baron Blood

Säg namnet på en elak aristokrat som gillade att spetsa folk på pålar? 99,9% av världens befolkning skulle sannolikt säga Vlad Tepes, men inte Peter Kleist. Den unge amerikanen är nämligen besläktad i rakt nedstigande led till den österrikiske baronen Otto von Kleist som alltså hade ett liknande fritidsintresse.

Die You Zombie Bastards! (2005)

Från entusiastiska filmälskare bevare oss, milde herre gud. Åtminstone när dessa filmälskare inte bara producerar egen film hellre än bra utan dessutom får för sig att släppa slutresultat lös på mänskligheten. Die You Zombie Bastards! är möjligen filmen som skulle göra mig religiös. Jag kan bara inte bestämma mig för om den är ett incitament för att avskärma sig från den fysiska världen och uppnå ett buddistiskt nirvana, ett bevis för att Jesus Kristus dog även för alla framtida synders skull eller ett infernaliskt plågoris, sprunget från självaste Satan.

Eternal (2005)

På förekommen anledning från Trash is King! där det förekom en kort diskussion om Elizabeth Báthorys underutnyttjade potential i vampyrfilmer.

För alla som är någorlunda insatta i vampyrens kulturhistoria är Elizabeth Báthory — the Blood Countess — välkänd. Till skillnad från Vlad Tepes som skördade sin herostratiska ryktbarhet inom politiken höll sig Elizabeth på kvinnors vis innanför hemmets väggar. Hon var känd som en hård matmor, nästintill sadistisk. En dag slog hon till en tjänsteflicka så hårt att hon fick dennas blod på handen. Ett underverk! Där blodet droppat hade den grymma adelsdamens hy återfått spänsten hos en ungmö. Efter den dagen började det bli tunnsått med unga flickor i grannskapet. Vad som kanske inte är lika välkänt att att de bokstavliga blodbaden hållit den goda Elizabeth vid liv under en mycket lång period…