You are currently browsing the tag archive for the ‘Vietnam’ tag.
alt. titel: Titta, vi spökar
Författaren Roger Cobb har det inte allt för lätt. Hans läsare är mer eller mindre knäppgökar som ställer konstiga frågor. Hans senaste bok Blood Dance är fortfarande är en fenomenal storsäljare men förläggaren ställer sig högst tveksam till om Rogers nya skrivarprojekt verkligen kommer att generera några stora pengar. En personlig och naturalistisk skildring från Vietnamkrigets helvete brukar knappast bli någon större kioskvältare och inte blir det bättre av att Roger verkar ha drabbats av monumental skrivkramp och fortfarande inte skrivit en rad (förutom själva titeln då).
Så var det återigen dags för Filmspanarnas månadstema. Undertecknad lyckades äntligen ångvälta över alla andra (mycket bra) förslag med alternativet ”Mardrömmar”. Så då återstår ju bara den vanliga frågan: vad ska man skriva om?
Never fear, dear reader, jag ska faktiskt inte skriva ytterligare inlägg om The Nightmare Before Christmas även om det är världens bästa film, alla kategorier.
Ett annat uppenbart inlägg skulle vara att posta om dubletten om A Nightmare on Elm Street, men riktigt så lat har jag ännu inte blivit. En annan rejäl mardrömsfilm som jag faktiskt ångrar att jag sett har jag också redan skrivit om, på den tiden vi hade mer improviserade filmspanarteman.
Nej, istället gick jag på en gammal goding, som faktiskt blev en ny goding för min del. Mycket nöje och sweet dreams…
Jag vet inte om jag ska ta mitt första intryck av Graham Greenes The Quiet American som intäkt för den historielöshet som min och senare generationer anklagats för eller den allomfattande amerikanska historieimperialismen. När jag i läsningen förstår att det pågår ett krig och sedan stöter på hänvisningar till Hanoi och Saigon dröjer det nämligen sedan bra länge innan jag börjar reagera på det faktum att det förekommer väldigt många franska karaktärer. Först därefter inser jag att eftersom boken publicerades 1955, kan det ju knappast vara det amerikanska Vietnamkriget som utgör bakgrunden till relationen mellan den brittiske journalisten Thomas Fowler och den försynte amerikanen Alden Pyle.
Nej, bakgrunden till triangeldramat är istället det första indokinesiska kriget som i och för sig kan ses som ett förstadium till det amerikanska Vietnamkriget; Pyle och Fowler får också möjlighet att vid ett par tillfällen diskutera rimligheten i den klassiska dominoteorin. Pyle tror, Fowler tror inte; kan vi väl sammanfatta det som.
KA-BOOOM!!! Rambo inleds med en explosion som rätt övertydligt signalerar vad som komma skall. Men just den här explosionen är faktiskt en kontrollerad sådan och äger rum i det stenbrott där John Rambo sliter i sitt anletes svett för att sona de brott han begick i småstaden Hope för tre år sedan.
Men han ska snart få en chans att återigen göra en insats för fosterlandet. Han blir uppsökt av överste Sam Trautman, som ber honom att än en gång äntra Vietnams djungler för att snoka reda på de stackars amerikanska krigsfångar som fortfarande sitter där, trots att själva kriget tog slut för tio år sedan. Logiken bakom att ge uppdraget till en (1) före detta krigsfånge, (2) svårt traumatiserad på kuppen och (3) som med största sannolikhet inte fått något som ens kommer i närheten av terapi under åren han släggat sten kanske vi får återkomma till (filmen gör det nämligen inte).
That’s what HE said!