You are currently browsing the tag archive for the ‘Utmaning’ tag.

alt. titel: Castle of Blood

Nu jäklar är det svart-vit slottsgotik (igen)! Den orädde journalisten Alan Foster sökte egentligen bara efter en intervju med den välkände författaren Edgar Allan Poe (vilken här ser uppseendeväckande sydländsk ut, sannolikt beroende på att han gestaltas av en Silvano Tranquilli iförd stor slokmustasch). Men när den självsäkre ungtuppen har fräckheten att förhålla sig skeptisk inför Poes uttalande att hans populära historierna inte alls är påhittade, utan bara dokumenterar verkliga händelser, kliver Sir Thomas Blackwood in. Han råkar nämligen ha ett alldeles förnämligt hemsökt slott till hands och inte skulle väl Foster ha något emot att spendera en natt där för att bevisa sin rationella livssyn? Nu när det dessutom är alla helgons natt?

Läs hela inlägget här »

Annonser

FilmspanarnaFilmspanartemat ”På väg” ger lika många tolkningsmöjligheter som någonsin de tidigare ”Omstart” eller ”Mat”. Den här gången har jag valt en extremt bokstavlig lösning med en klassiker som till 95 procent utspelar sig på just en väg. När Mr. Spielberg klämmer ur sig pekoralvarningsfilmer som kan tyckas mer riktade till en Oscarsjury än gemene man kan det vara trevligt att med dimmig nostalgi i blick återbesöka regissören när han var ung och hungrig.

***

DuelDuel (1971)

Efter att ha bevisat vad han kunde prestera genom episoder av exempelvis Columbo fick Spielberg till slut chansen att ta sig an projektet ABC Movie of the Week. Veckans film den här gången var dessutom skriven av ingen mindre än nestorn Richard Matheson (både novellen, publicerad i Playboy, och TV-manuset).

Läs hela inlägget här »

Sara på Glory Box listade sex fiktiva kärlekar och skickade samtidigt utmaningen vidare ut i bloggosfären. Jag hade faktiskt väldiga problem med att komma på sex kärlekar och listan är därför något kaosartad rent mediemässigt. Av någon anledning tycks jag ha svårt att fastna i det där förälskeleläget, oavsett om det gäller fiktiva eller reella personer. Men en lista blev det hur som haver.

#1 Josh Macahan (How the West was Won aka Familjen Macahan)

Första TV-serien som jag kan påminna mig att jag följde. Ok, denna listetta är den största skämskuddevarningen och det är i sin tur antagligen också anledningen till att jag minns honom bäst, för så jäkla kär kan jag inte påminna mig att jag var. Men medan alla andra fastnade för storebror Bruce Boxleitner som var lite så där lagom snäll-farlig eller farbror James Arness, vars ansikte var lika läderartat som hans ständiga outfit, satt jag där med…William Kirby Cullen. Lillebror Josh. Jag kan inte ens riktigt förklara varför, det var länge sedan, moving on. Jag kunde i alla fall förena mig med resten av mina kompisar i fnissattacker över namnet Fionulla Flanagan, alltid något.

#2 Danny Amatullo (Fame)

Faktiskt den andra TV-serien som jag minns att jag följde (lättpåverkad? Who, me?). Återigen har jag en känsla av att jag stack ut lite, vill minnas att de flesta andra körde hårt på Leroy (svart, arg och vig; vad mer kan man begära?). Men jag har alltid (och är fortfarande) svag för roliga killar, so there you have it. Särskilt snygg har jag nämligen aldrig tyckt att Carlo Impetaro varit.

#3 Udo Brinkmann (Die Schwartzwald Klinik aka Kliniken)

Ni som inte är födda på 70-talet kanske inte riktigt förstår hur magert TV-utbudet var på den tiden (familjen skaffade heller aldrig satellit eller video så länge jag bodde hemma). Det här torde ge en fingervisning. Jag skulle väl misstänka att det var min mamma som började titta men jag blev under en period rätt hooked på de äventyr (med ibland minimal sjukvårdsanknytning) som utspelade sig i det idylliska Tyskland. När det gäller Sascha Hehn som Dr. Udo Brinkmann är det dock på gränsen för vad utmaningen omfattar för vad jag kan påminna mig var det egentligen främst de blonda lockarna och den bestämda hakan som attraherade mig, inte så mycket den sviniga personligheten (se #2).

#4 Johnny Castle (Dirty Dancing)

Ujuj, vem hade inte velat vara i timida Babys kläder när denne dansande adonis äntrade scenen? Jag såg den på bio och vad jag kan påminna mig är kärleksscenen mellan Patrick Swayze och Jennifer Grey första gången det blev ett sådant där riktigt förälskelsemagpirr av en film. ”Nobody puts Baby in a corner”? Amen, var lite schyssta nu, ingen hade kunnat fixa den repliken…

#5 Iceman (Top Gun)

Den här såg jag på video ett par år efter premiären och därför fanns det ju två män som tävlade om förstaplatsen. Tompa var ju så snygg, så snygg i Rain Man men jag hade hunnit se både Willow och möjligen också både Top Secret och Real Genious så i det läget fanns bara Val. Dessutom var han mycket coolare än hestiga Maverick, det hörs ju på namnet.

#6 Daredevil

Det var aldrig särskilt mycket serietidningar hemma och hur välmenande (för att inte tala om vänster) Bamse än var hade jag svårt att finna någon särskilt attraktion bland björnar, kaniner eller sköldpaddor (nä, inte ens bad guy-vargar). Betänk då påverkan av att direkt få en bunt tidningar i händerna som beskriver en på ett sätt svag (funktionsnedsatt i alla fall) hjälte som görs ännu svagare, på gränsen till totalt sammanbrott, av sin fiende. Mötet med Marvel och tidningarna som berättar ”Daredevil: Born Again” gör att Daredevil alltid har en särskild plats i mitt hjärta, till och med efter att Ben Affleck gjorde sitt bästa för att utplåna den.

Martin på bloggen Royale with cheese startade en utmaning kallad Music Maestro. Utmaningen formulerades som följer: ”Uppdraget var att lista sina topp 5 musikfilmer, där det enda kravet var att filmerna på något sätt skulle kunna vara musikrelaterade (fri tolkning på detta).”

Jag har insett att jag har väldigt svårt att motstå utmaning och att det sannolikt bor en liten listnörd i mig i alla fall, så efter funderande och förkastande lyckades jag komma fram till nedanstående lista. För mig är majoriteten av Disneys filmer i hög grad förknippade med musik i form av sång.

Första greppet var att lista de fem bästa, primärt tecknade, filmerna som fått en Oscar för bästa sång (därmed faller Mary Poppins och Song of the South bort) men efter lite ytterligare funderingar kände jag att de förhållandevis sena filmerna (The Little Mermaid, Beauty and the Beast, Aladdin, The Lion King, Pocahontas, Tarzan) ofta inte motsvarade mina egna favoriter musikmässigt sett.

Så förutom Dinseytemat blev den här listan lite av ett sammelsurium av perioder och musikstilar och den presenteras i kronologisk ordning.

P.S. The Jungle Book skulle naturligtvis ha suttit som gjuten om den inte redan hade tagits upp i detta sammanhang av Fiffi. D.S.

1. ”Whistle While You Work”, Snow White and the Seven Dwarves (1937)
Självklart har den första tecknade färglångfilmen en given plats på en sådan här lista och filmen innehåller ju flera klassiska sånger (”Heigh-Ho”, ”Someday My Prince Will Come”). Men den här vinner ändå på nostalgipoäng, på den magnifika fantasifullheten i allt som händer i scenerna och, inte minst, på det äckligt klämkäcka budskapet samt Snövits storasysterprudentliga sätt och pekfingerviftande.

2. ”A Dream is a Wish Your Heart Makes”, Cinderella (1950)
Jag ser mig generellt inte som någon romantisk person men den här filmen och den här sången försätter mig obevekligen i samma sinnestillstånd som musen Jaq. Jag kan till och med nästan (men bara nästan) svälja Michael Bolton när han gör den.

3. ”Bella Notte”, Lady and the Tramp (1955)
Ok, jag erkänner. Det här valet är starkt influerat av Disneys julprogram som ingen under 30 längre verkar se. Men det är en charmig sång och den blåtecknade natthimlen är nostalgi, romantik och litelite jul i skön förening.

4. ”Ev’rybody Wants to Be a Cat”, Aristocats (1970)
När Disney kommit så här långt i det 20:e århundradet är det inte så mycket ljuva melodier som gäller längre. I likhet med exempelvis The Jungle Book (1967) är soundtracken istället betydligt mer fartfyllda med jazziga övertoner. Tecknandet är inte längre lika minutiöst med har fortfarande en otvetydig charm. Scat Cat själv är lika underbart laidback som hans trumpetsolon är ösiga.

5. ”Be Prepared”, The Lion King (1994)
Den av de senare Disneyfilmerna med absolut bäst både score och soundtrack. Jag föredrar dock de lite mer olycksbådande (för att inte tala om fascistiska!) tonerna hos Jeremy Irons skurk Scar jämfört med Eltons Johns smältande skönsång. Däremot var det ett svårt val mellan den här och ”I Just Can’t Wait To Be King”.

Bonus: ”When You Wish Upon A Star”, Pinocchio (1940)
Hur skulle jag kunna låta bli, så här i jultider?! Den här versionen, från det klassiska TV-programmet, är visuellt trevligare än originalet tycker jag. Om man kan bortse från den norska textningen vill säga… Och den här sången fick faktiskt en Oscar.

Trash is King! kastade på mig en utmaningsstafettpinne som jag naturligtvis inte kan hålla fingrarna ifrån. Fast jag förstår inte riktigt varför den heter ”Äckelhundens utmaning” eller varför hunden på bilden skulle vara särskilt äcklig? Har den kanske rullat sig i bajs fastän det inte syns? Men jag är ett viljelöst instrument i bloggutmaningarnas värld och gör som jag blir tillsagd.

3 TV-program jag kollar på (helt oavsett vad som rullar på tablån för närvarade):

Scrubs

Top Chef

CSI: Las Vegas

3 saker jag gjort idag (tag i beaktande att klockan är jättetidigt på morgonen):

Gosat med myshunden (en sängvarm hund är inte det minsta äcklig)

Gjort te

Druckit te

3 saker jag längtar efter:

Upphörandet av mitt gräsänkestånd

Julölsprovning

Julledigt

3 saker på min önskelista:

Film

Ännu mer film

Tid att se film

3 saker att hata (hate is an ugly word, but what the F):

Krånglande datorer

Krånglande statistik

En kjelsjuk hund som försöker att lägga sig i knäet ovanpå datorn (ok, det hatar jag kanske inte så mycket som jag tycker att det är lite jobbigt)

3 måsten för en hårdrockare (här blir det vilda gissningar eftersom jag inte har personlig erfarenhet. Dock lever jag med en, vilket kanske influerar mina gissningar en liten smula):

Venom

Motörhead

Lemmy

Och pinnen går vidare till:

Fiffis filmtajm

Filmitch’s blogg

Glory Box

You can all thank me later 😀

Ett visst teleföretag har en webbaserad filmutmaning med 250 mer eller mindre kluriga frågor (hur mycket väger en Oscarsstatyett?). Med någorlunda skicklighet och mycket tur skrapade jag ihop 221 poäng, vilket jag är mer än nöjd med.

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Sacred
Virginia Woolf, Mrs Dalloway
Michael Connelly, The Crossing

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser