Creep (2004)

Dags för ännu en debuterande regissör och manusförfattare, den här gången i form av Christopher Smith. Även han har lyckats attrahera kompetens både framför och bakom kameran samt dessutom siktat betydligt betydligt högre än Neil Marshall med sitt historieberättande.

Neverwhere (1996, TV-serie)

I förhållandet mellan bok och film tillhör det inte vanligheterna att det är filmen som är förlagan och boken adaptionen. Och börjar man leta runt i denna lilla grupp är det ännu mera sällsynt att den resulterande texten är mycket att hänga i julgranen. Själv minns jag bland annat en oerhört olycklig liten trasa till fantasyroman som skulle vara baserad på Ron Howards Willow.

Neverwhere (1996, roman)

Dörrar är farliga saker. De kan hindra dig från att komma vidare. Du kan bli stående i förkylningsframkallande korsdrag när de väl öppnas. Och om du vill få ett slut på korsdraget och stänger eländet kan du aldrig vara säker på vad som finns på andra sidan. Vän eller fiende?

The Strain (2009)

Döden kommer än en gång till Manhattan medelst flygplan. Men inte genom eld, utan genom tystnad. Planet som står blickstilla på JFK:s landningsbana gör att alla med en gång tänker: terrorister. Sannolikheten att de istället skulle tänka “vampyrer” är förstås inte så stor (om man inte sett Dracula 2000 förstås).

Metropia (2009)

Roger är en vanlig svennesnubbe som bor i Farsta med flickvännen Anna, vilken fyller deras gemensamma lägenhet med Hello Kitty-dockor. Det som möjligen skiljer honom från gemene man är att han av någon anledning fått för sig att han inte vill använda den Europa-omspännande Metron för att ta sig till och från jobbet.

Mimic (1997)

Jag såg Hellboy när det begav sig och älskade den (en kärlek som hittills ännu inte rostat det allra minsta). Inte mindes jag då att jag stiftat bekantskap med den briljanta fantasin hos Guillermo del Toro redan sju år tidigare, i en överraskande habil insektsskräckis vid namn Mimic.

För att bekämpa en skrämmande okuvlig sjukdom släpps ett gäng genmanipulerade insekter lösa i New Yorks kloaker. Jobbet för ”the Judas Breed” är att ta död på alla smittspridande kackerlackor och det gör de med den äran. Problem solved! Everybody happy!

Quatermass and the Pit (1967)

alt. titel: Five Million Years to Earth

Trycket på Londons tunnelbana är hårt och stationen vid Hobbs End behöver byggas ut. Men transportstyrelsen får avhända sig projektet, först till paleontologer och sedan militären, när arbetarna hittar ett flertal gamla skelett i leran.

Förutom skelett hittar man också vad man först tror är en gammal V2-raket, därav militärens inblandning. Och eftersom professor Bernard Quatermass råkar besöka överste Breen för att diskutera månens kolonisering när Breen får förfrågan från Hobbs End hakar han också på.

Meтрo 2033 (2005)

Jojjenito och Henke, this one’s for you…

***

alt. titel: Metro 2033: Den sista tillflykten

Likt råttor har några usla befolkningsrester tagit sin tillflykt i Moskvas vindlande tunnelbanenät efter ett icke specificerat antal kärnvapenexplosioner. Men råttor är bara några av alla de invånare som numera konkurrerar om det begränsade levnadsutrymmet. Det finns nya spelare i matchen som metrons bofasta inte har en aning om hur man ska handskas med. Enklaste och säkraste vägen går föga förvånande via våld. Man förskansar sig och går ihop i olika förbund och koalitioner. Allt för att kunna skapa en känsla av ”vi” och ”dom”.

End of the Line (2007)

Vad skulle du göra om den kärleksproklamerande rörelsen du gick med i helt plötsligt började utrusta sina medlemmar med krucifixformade dolkar och meddela att när domedagen närmade sig var det dags att börja använda dem?

Tja, antingen kan du göra som Sarah och inse att du älskar din pojkvän alldeles för mycket för att kunna sticka kniven i honom eller så kan du göra som Betty och anse att man inte kan undkomma sin kristna plikt. Eller också gör du som Patrick och ser till att ha lite kul innan världen går under. Patricks uppfattning om kul överensstämmer dock inte nödvändigtvis med hans medmänniskors.