Hatar inte ni också mammor? Alltså inte bara de ni känner rent personligen, utan alla mammor. Framstår inte moderskapet som en av världens mest bisarra och vidriga påfund?
Nähä, tänkte nästan det… Annars är det det man eventuellt skulle ha kunnat tro efter att ha sett Mother’s Day – att det världen över finns starka grupper som måste övertygas om moderskapets förträfflighet, ja nästintill helighet. Filmen intar lite samma ståndpunkt som det där valåret när Vänsterpartiet försökte marknadsföra sig själva som ”Partiet mot trafficking”. För att alla andra partier var för trafficking…eller nåt…
I den lilla ökenstaden Dirt är det flytande valuta, i form av gammalt hederligt diväteoxid, som gäller. Problemet är bara att valutan börjar ta slut och en efter en har byborna sett sig tvingade att sälja sin ofruktbara mark till borgmästaren. Till Dirt kommer så en främling som kallar sig för Rango. Han sätter snabbt stadens råskinn på plats och utses givetvis därmed till sheriff av de tacksamma och överväldigade stadsborna (vi vill inte veta vad som hände med den förre sheriffen). 
Ogden Marsh i platta Iowa, en stad i brand. Vad kan ha hänt? Hade filmen varit gjord under 50-talet hade man kanske kunnat gissa på kommunister, hade den varit gjord på 80-talet hade man också kunna gissa på kommunister eller möjligen libyska terrorister, Men nu är det 2010-tal och svaret är uppenbart: the Crazies. Inledningsvis nollställda och nynnandes blir goda grannar strax mordgalna zombies som attackerar alla i sin närhet. Entré: Staten, i form av soldater utrustade med gasmasker och de tar sannerligen inga risker rörande vem som är frisk och vem som är galen. Kanske, men bara kanske, har deras närvaro i den tidigare småstadsidyllen också något att göra med planet som krashade ute i träskmarkerna.
Rörliga bilder och tryckta ord 