Druk (2020)

Första filmen ut efter årets Halloween-tema, men varför inte fortsätta på den icke-engelska trenden? Säg hej till Danmark! Nu är bloggen tillbaka till fem poster i veckan, böcker på söndagar.

***

alt. titel: En runda till, Et glass til, Drunk, Der Rausch, Binge Drinking, Another Round

“Hvad er ungdom? En drøm. Hvad er kærlighed? Drømmens indhold”

Den danske filosofen Søren Kierkegaard må ha skaldat hur vackert som helst om kärlek men Druk gör ganska omgående klart att den där ungdomsdrömmen också innehåller en hel del alkohol. De fyra gymnasielärarkollegorna Martin, Nikolaj, Peter och Tommy har ypperliga möjligheter att jämföra sin förlorade ungdom (hell, sitt förlorade liv) med elevernas spritstinna avgångsår.

Martin har fullkomligt tappat geisten i både äktenskap och lärargärning, Nikolaj har ett hektiskt vardagspussel med små barn, Tommys fru Mette lämnade honom för ett bra tag sedan medan Peter aldrig ens haft en livspartner. Firandet av Nikolajs 40-årsfest är inget hålligångpartaj, utan en städad affär på en finkrog med kaviar och dyra viner. Hemmavid har Martin försäkrat familjen att han nog kommer att komma hem ganska tidigt. Det är ju en vanlig arbetsdag imorgon, gudbevars.

Men så tar psykologiläraren Nikolaj upp tesen att alla människor egentligen går omkring och är lite för o-berusade. Med en halv promille i kroppen skulle vi vara lagom mycket gladare, öppnare samt ha lagomt mycket mer självförtroende. Och i den här livströtta fyrklövern är det inte särskilt svårt att sälja in konceptet. Bara som ett rent experiment, givetvis. De är ju inga alkoholister, snarare forskare i okänt territorium. För vad kan gå fel med att inleda varje dag med ett par glas vin eller några klunkar vodka?

Det är denna oundviklighet som jag har svårast för när det gäller Druk. Det är klart som fan att det först kommer positiva konsekvenser av supandet – mer stimulerande undervisning, mer sex med frugan – för att sedan vändas i tragik när ”experimentet” går överstyr. Och med den förutsägbarheten i själva historien spelar det nästan ingen roll hur kompetent själva genomförandet är. En kompetens som samtidigt blir ett problem i sig, eftersom scenerna där alla männen blir övertygande berusade får min cringe-o-meter att slå i botten.

Däremot framstår själva slutet som betydligt mindre oundvikligt. Faktum är att jag har svårt att få grepp om huruvida regissör och manusförfattare Thomas Vinterberg tänkt sig att Druk ska vidarebefordra något tydligt budskap. Förutom att det är klart korkat att självsabotera sitt liv så till den milda grad som Martin lyckas göra, både innan och under själva experimentfasen.

Men Druk är verkligen ingen ensidig nykteristpropaganda – vissa saker blir utan tvivel enklare eller roligare med en hutt eller två i kroppen. Kanske är den viktigaste slutsatsen att man aldrig ska sluta med att försöka bjuda in och omfamna livsglädjen? Vilket i sin tur är en av de där sakerna som faktiskt blir lite enklare och roligare under alkoholens inverkan. Möjligen beror detta svajande på att manuset ändrade riktning efter en tragisk händelse i Vinterbergs eget liv. Från början verkar tanken ha varit en mer oförblommerad hyllning till de goda ting som kan uppnås under alkoholens inverkan, efter en idé från Vinterbergs dotter Ida. Men när Ida omkom i en trafikolycka 2019 kom manuset att istället fokuseras på att uppmärksamma och uppskatta livet.

Druk var en helt ok filmupplevelse, vars innehåll inte riktigt lyckades motsvara den rena hantverksskickligheten. Jag känner ingen större lust att se filmen igen. Kanske var jag fel målgrupp för att verkligen bli engagerad i de fyra lärarnas spritindränkta öden och äventyr? En företeelse som på egen hand drar ned betyget minst ett snäpp är tyvärr också Maria Bonnevi i rollen som Martins fru Annika. Hon kör nämligen med den där stela, svenska drama-intonationen som låter malplacerad redan i en svensk filmproduktion. När den här dessutom tvingas kajka runt solo bland en massa (mina öron) betydligt naturligt danskt snickesnack utgör den en klar nackdel som påverkar hela produktionen.

Jagten (2012)

alt titel: Jakten, The Hunt

Å ena sidan: en man som försöker ta skeden i vacker hand trots att livet inte varit så varsamt de senaste åren. Skild och arbetslös som lärare jobbar Lucas nu på den lokala förskolan och är en populär ”fröken”, särskilt bland pojkarna. Han försöker övertala ex-frun om lite fler dagar tillsammans med sonen Marcus. Jagar med barndomskompisarna och går promenader med spanieln Fanny.

Kollektivet (2016)

alt. titel: The Commune

Eftersom Lukas Moodyssons Tillsammans skamlöst utnyttjade varenda fördom som någonsin formulerats om 70-talets överidealistiska vänsterkollektiv är det inte så konstigt att filmen ytterligare cementerade bilder av rostfärgade plyschoveraller (när man inte obekymrat näckade när och var som helst vill säga), ett övermått av politiska diskussioner över billigt rödtjut och en fri sexualitet som var långt ifrån lika oproblematisk som förespråkarna ville göra gällande.

Far From the Madding Crowd (2015)

Jag blev oväntat förtjust i brittiske klassikerförfattaren Thomas Hardy (Thomas, INTE Tom, det är en helt annan hårding…) och därför glatt överraskad när det så snart ryktades om att det skulle komma en filmatisering av Far From the Madding Crowd.