You are currently browsing the tag archive for the ‘The Who’ tag.

alt. titel: Djävlarna

Ok, något gjorde uppenbarligen kristendomen och 1600-talets kyrkvälde till ett extremt smakligt byte för den brittiska filmindustrin i slutet av 60- och början av 70-talen. För vad sägs om uppställningen Witchfinder General och The Blood on Satan’s Claw, nu också kompletterad med Ken Russells The Devils?

Läs hela inlägget här »

TommyEn man och en kvinna har picnic i ett vilt bergslandskap, vilken avslutas med en ömsint kärleksstund under ett vattenfall. Romantiskt om det hade varit på typ Hawaii, nu en aktivitet av mer härdande slag eftersom paret tycks befinna sig i typ Skottland och under picnicen bland annat var klädda i rejäla kängor och raggsockar som gick upp till knäna.

Läs hela inlägget här »

Hur kunde jag glömma?! Den här recensionen är härmed dedicerad till Sweden Rock’s sista dag i Sölvesborg. Snabbar man sig kan man fortfarande hinna med Raubtier, Thin Lizzy, Styx och…OZZY!

***

Are you ready to ROCK?! Dewey Finn är så redo han någonsin kan bli men har aldrig tagit sig längre än till halvsunkiga klubbar där han sliter av sig skjortan till tonerna av ”Breaking the Law” och han börjar ärligt talat bli något av ett skämt i stadens bandkretsar. Han är fortfarande inneboende hos sin mesige kompis Ned vars bitchiga flickvän gnäller mest varenda dag om att Ned borde sparka ut Dewey eller åtminstone utkräva all innestående hyra som Dewey aldrig har betalat.

Läs hela inlägget här »

Woodstock — 3 Days of Peace & Music (1994)

Publicerad i Västerbottenskuriren ?

Det finns tillfällen och händelser som antingen formar en generation eller som formas av den existerande genaretionen till att bli ikoner och symboler. Woodstock är en sådan händelse som på något sätt personifierar hela den sextiotalistiska rörelsen med allt vad det innebar av fredsrörelse, sexuell frigörelse och drogkultur.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Gone Baby Gone
Karin Alfredsson, Pojken på våning 54
David Baldacci, The Innocent
Schibbye & Persson, 438 dagar

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg