Jämfört med de andra åren när jag tittat på diverse världshändelser framstår 1994 som ett förhållandevis positivt sådant. I februari inträder vapenvila i Sarajevo och i Sydafrika vinner ANC landets första fria val, vilket innebär att Nelson Mandela blir landets president. De sista ryska soldaterna lämnar Estland och Lettland och i Sverige blir det tillåtet för homosexuella att registrera partnerskap. Ny demokrati åker ur riksdagen.
Men visst händer det hemskheter också. Rejäla sådana. 1994 är året från vilket man sannolikt länge kommer att minnas namn som Mattias Flink, Tommy Zaethreus och M/S Estonia.
Den unge Temüjin följer med sin pappa Khanen för att välja sig en hustru. Pappa vill helst att sonen ska ta en kvinna från merkiterna eftersom man behöver stå på god fot med dem (primärt tack vare att faden själv rövade Temüjins mamma från detta folk) men vid första anhalten bestämmer sig den viljestarke grabben istället för den lika viljestarka Borte. Hon har allt det fadern instruerat sin son att titta efter hos en kvinna: ett ansikte platt som en saltsjö och starka ben. Det ska dock dröja innan de två kan förenas och det beror bara delvis på att Temüjin är nio bast vid tillfället.
Rörliga bilder och tryckta ord 