Frankenfish (2004)

Någon enda gång skulle jag vilja se en läskiga-djur-under-vatten-film som inte börjar med en intet ont anande fiskare eller badare som blir neddragen i de dyiga djupen. Så originell är inte Frankenfish.

Rättsläkaren Sam Rivers blir kallad till en brottsplats i det inre av Louisiana där kroppen från en fiskare sköljts iland. Liket har bitmärken som Sam inte kan identifiera och därför tar han med sig biologen Mary Callahan på en tur uppför floden för att försöka lista ut vad som kan ha gnagt i sig kroppen.

Fortsätt läsa ”Frankenfish (2004)”

ALIMo: 1998-1999

1998
Antalet sedda filmer sjunker en aning eftersom 1997 tyvärr blev sista året för Filmstudion i Umeå. Men Filmfestivalen lever och har hälsan än så länge.

Jag känner mig extremt tveksam till den nya svenska ungdomsfilmen regisserad av mannen som tydligen ska ha utnämnts till Malmös Raimbaud. Men Fucking Åmål blir en sprudlande glad bekantskap trots att den sysselsätter sig med ämnen som tonårs- och småstadsångest (”Varför måste vi bo i fucking jävla kuk-Åmål?”), sexuell identitet och självmord. Fortsätt läsa ”ALIMo: 1998-1999”

Southland Tales (2007)

På förekommen anledning från Filmmedia.se, där Gustav recenserat Richard Kellys senaste film The Box. I den efterföljande diskussionen berördes även Southland Tales.

Nu ska vi se… Vi startar i Texas, där siffrorna nere i vänstra hörnet på en första-persons skakig handkamera visar att det är 4 juli 2005. Allt är frid och fröjd, BBQ, glada människor, vad annat skulle man kunna förvänta sig i Texas på självaste nationaldagen? Om det inte vore för Justin Timberlakes VO som mässar ”This is the way the world ends” och den olycksbådande musiken, förstås. Och mycket riktigt, snart ser vi ett oroväckande ljus och i horisonten stiger ett svampmoln. Justin Timberlake fortsätter att berätta att världen inte blev sig lik efter det och raskt hoppar vi fram tre år.

Fortsätt läsa ”Southland Tales (2007)”