Fighting with My Family (2019)

Wrestling i Norwich är ingen lek. Kallad ”freak” av de snygga tjejerna? Suck it up… Soptunnelock i fejjan? Svider lite… Bowlingklot på kulorna? Funkis… Det är kanske ingen större hemlighet att vi snackar den absoluta blåbärsklassen av wrestling här. Men det hindrar ju inte att blåbären har drömmar om bigger ’n better things.

Fortsätt läsa ”Fighting with My Family (2019)”

13 Hours: The Secret Soldiers of Benghazi (2016)

13 Hoursalt. titel: 13 Hours

Ja, jösses Amalia. Utan att ha den minsta aning om själva handlingen i Michael Bays senaste åbäke till film räcker det med taglinen ”When everything went wrong, six men had the courage to do what was right” för att fatta vad det är vi handskas med här. När filmen dessutom, efter att ha pytsat ut lite information om den politiska utvecklingen i Libyen, ser sig tvingad att upplysa tittarna om att ”This is a true story” (ett uttalande som givetvis inte fått stå oemotsagt) vet vi vad klockan är slagen. 13 hours, that’s what.

Fortsätt läsa ”13 Hours: The Secret Soldiers of Benghazi (2016)”

San Andreas (2015)

Idag är det Mors dag. Bjussa gärna mamma på bio men för er egen (och mammas) skull: läs inlägget innan ni överväger San Andreas.

***

Tillåt mig att bli lite religiös för en stund.

Chief Ray Gaines som är i Los Angeles räddningstjänst,
Helgat varde ditt namn,
Tillkomme din kärnfamilj,
Ske din vilja, såsom i himmelens flygande fordon,
så ock i desamma som framförs på land och på vatten,
Vår dagliga action-underhållning, giv oss idag,
och förlåt din ex-fru hennes skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro med repliker som ”Just doin’ my job, m’am”,
och inled oss icke i jämställdhetsdiskussioner,
utan fräls oss ifrån jordbävningar och opålitliga ex-fru-partners,
Ty familjen är din och sinnesfriden över en förlorad dotter och härligheten,
i evighet.
Amen.

San Andreas Fortsätt läsa ”San Andreas (2015)”

1996 år tio bästa filmer

När jag tittar på mina sedda filmer från 1996 upplever jag att det är ett väldigt jämnt men halvstarkt år. Topparna är rätt klara, men det blir bredare och bredare gråzoner ju längre ned i listan jag kommer. Många av listans sista platser är närmast utbytbara med bubblarna.

Också en hyfsad mix av genrer, betydligt fler komedier än från exempelvis 2006. Men med titlar som The Long Kiss Goodnight, ID4, Mission Impossible, Twister och The Rock kanske 1996 får utnämnas till The Year of Lightearted Action?

Fortsätt läsa ”1996 år tio bästa filmer”

ALIMo: 1996-1997

1996
Kontakten med Jim Carrey har inneburit förväntningar som inte infrias i Cable Guy. Det tar ett antal år innan jag lär mig uppskatta filmens mörka humor, för det är trots allt en av hans bästa. På humorsidan återkommer också mockumentärmästaren Christopher Guest i Waiting for Guffman, filmen som klär av lokalteatern in på bara skinnet. Fortsätt läsa ”ALIMo: 1996-1997”

Armageddon (1998)

Publicerad i Västerbottens Kuriren i juli1998.

Så var den äntligen här… Filmen som lagt ut mer på PR än vad en normal-svensk film kostar att producera. Frågan är om det var värt det, men vem bryr sig om sådana petitesser när jordens undergång är nära. Harmageddon.

Filmens handling torde vara välbekant för var och en som gått på bio de senaste sex månaderna eller som äger en TV. Stor meteorit hotar jorden. Oljeborrare skickas upp för att spränga den i bitar. Skall de lyckas? För den oinvigde kanske det verkar otroligt att det går att göra en film som spänner över två och en halv timme på basis av detta, men tro mig, det är möjligt. Jag har just sett resultatet.

Fortsätt läsa ”Armageddon (1998)”