You are currently browsing the tag archive for the ‘The Mists of Avalon’ tag.
Efter tre timmar 
Unge Dave har det inte lätt, han är en klassisk fysiknörd som drar sig för att umgås med folk i allmänhet, för att inte tala om tjejer. Men allt hade kanske kunna vara annorlunda om han den där dagen för tio år sedan inte sett två kämpande trollkarlar sugas in i en urna. Framförallt om han inte förgäves försökt berätta det för sin fröken och sin skolklass som givetvis skrattar ut honom efter alla konstens regler (ok, kanske inte fröken då).
Det visar sig dock att Dave ska komma att återse båda trollkarlarna och bli indragen i en kamp mellan gott och ont (nähääää?!), en kamp som pågått i många hundra år (nähääää?!) mellan anhängarna till Merlin och Morgan Le Fey. Dave är nämligen utvald (NÄHÄÄÄ?!) att spela en avgörande roll i den här kampen.
När Johanne Hildebrandt skriver i Aftonbladet i egenskap av utrikeskorrespondent gör hon det oftast relativt vältaligt, intelligent och angeläget. Det var kanske det och blurben av Marianne Fredriksson på omslaget som gjorde att jag faktiskt hade vissa förväntningar på Freja.
Freja är dotter till vanernas drottning Åse och prästinnevigd till Gudinnan. Efter en misslyckad fredsmäkling får hon chansen att tillfångata fiendehövdingasonen, Tor. Meningen är att han ska blotas åt Gudinnan men Freja finner sig allt mer dragen till Tor. Ska deras förbjudna kärlek kunna överleva i tider med krigsmuller mellan vaner och asar vid horisonten?
