Det är faktiskt inga försiktiga knackningar som hörs på dörren till det charmiga trähuset, idylliskt (men avsides) beläget i skogen invid en sjö. Snarare är det rejäla bankningar, vilket inte är så konstigt om man betänker att den som står för bankandet är byggd som en mindre stridsvagn.
Fortsätt läsa ”Knock at the Cabin (2023)”
Det är inte utan att jag undrar om regissören och manusförfattaren M. Night Shyamalan gått och retat sig något oerhört på de senaste årens superhjältetrend. Här levererar både Marvel och DC en veritabel spyfontän av serietidnings-filmer när han faktiskt låg flera år före med att plocka upp den typen av teman i Unbreakable.
När nu överrasknings-regissören grandeluxe M. Night Shyamalan faktiskt drämde till med en riktigt bra film i form av Split vågade jag mig äntligen på att se hans tidigare The Visit. En film som jag ditills undvikit med tanke på att regissören stadigt tappat minst ett IMDb-poäng per produktion sedan The Sixth Sense.
En hel del har sagts om The Last Airbender, inte mycket av det positivt. Efter att ha sett den utskällda filmen är jag rätt övertygad om att hade någon annan än Shyamalan gjort den hade den fått ett betydligt vänligare mottagande. Tänk en färsk regissör, alldeles för många producenter som ska in och tycka till och ett manus som genomgått en tre, fyra bearbetningar av olika författare. Då hade slutresultatet varit begripligt. Men nu? Shyamalan torde ha haft så mycket kontroll över produktionen som en regissör, producent och manusförfattare rimligtvis kan önska sig och vi vet ju att han kan leverera (eller åtminstone kunde). För egen del kan jag inte annat än tycka att mesta delen av kritiken den här stackars filmen fått utstå är rättvis.
Rörliga bilder och tryckta ord 