Som vanligt med 90-talsfilmerna är det oerhört svårt att välja. Bubblare eller nedre delen av listan är närmast egalt. Värt att notera i år torde vara den starka komiska övervikten, fyra av tio filmer. Nummer 10, 9 och 6 skulle näääästan kunna räknas till den genren också.
10. Scream 2
Något så ovanligt som en uppföljare som nästan når upp till originalets briljans. Är stackars Sidney Prescott USA:s mest otursförföljda kvinna? Fortsätt läsa ”1997 års tio bästa filmer”
1996
Kontakten med Jim Carrey har inneburit förväntningar som inte infrias i Cable Guy. Det tar ett antal år innan jag lär mig uppskatta filmens mörka humor, för det är trots allt en av hans bästa. På humorsidan återkommer också mockumentärmästaren Christopher Guest i Waiting for Guffman, filmen som klär av lokalteatern in på bara skinnet. Fortsätt läsa ”ALIMo: 1996-1997”
Överlevnadsskräckisen Wilderness, regisserad av britten Michael J. Bassett, gjorde mig lite nyfiken på denne mans förstagångsverk, Deathwatch, som han också skrivit. Att Deathwatch tycktes vara en zombierulle iscensatt i första världskrigets skyttegravar gjorde inte nyfikenheten mindre och när jag fick möjlighet att köpa på mig den för ynka 10 spänn var saken klappad och klar.
Ni vet filmen Spotswood? Inte? Det är nämligen en film som ganska många brukar känna till, trots att de aldrig har sett den. Det är filmen som i Sverige fick det fullkomligt obegripliga namnet När toffelfabriken tystnar. Nästan lika olyckligt namngiven är Kinky Boots, titeln allena lär knappast hitta fram till sina målgrupper. Titeln kombinerat med affischen signalerar dessutom någon slag tokrolig komedi där typ Martin Lawrence har klätt ut sig till dominatrix, skriker en massa och skrämmer slag på stiff upper lip-britter. Men Kinky Boots är inte en film om fetischiststövlar, lack och läder. Det är en film om de som gör fetischiststövlar.
Rörliga bilder och tryckta ord 