You are currently browsing the tag archive for the ‘The Firm’ tag.

Ett våldsamt år, särskilt februari månad av någon anledning… England chockas av det grymma mordet på tvåårige James Bulger eftersom förövarna är två tioåringar. Senare dödas sex personer när en bilbomb exploderar i garaget under World Trade Center. Sannolikt inte helt ointressant i sammanhanget då amerikanska ATF blott två dagar senare stormar David Koresh område i Waco, Texas. Eller i alla fall försöker storma, det hela utvecklar sig till en 50 dagar lång belägring.

Läs hela inlägget här »

Publicerad i Västerbottens Kuriren i mars 1996.

Man kan lugnt säga att Julia Ormond det senaste året har uppvisat en formligt lysande blixtkarriär. Sedan ankomsten till Hollywood har hennes motspelare varit Brad Pitt och Anthony Hopkins, Sean Connery och Richard Gere, samt nu i denna senaste film, Harrison Ford.

Läs hela inlägget här »

Till en början var uttrycket ”Djävulens advokat” förhållandevis oskyldigt: någon som i ett i övrigt enigt sällskap argumenterar för en diametralt motsatt ståndpunkt. Bland annat utsågs en sådan vid diskussioner om helgonförklaringar, vilket sannolikt lett till att uttrycket i vardagligt tal numera hänvisar till en person som egentligen inte argumenterar av egen övertygelse, utan enbart för att motbevisa sin motståndare. En fysisk uppenbarelse har det tagit sig i franske advokaten Jaques Vergès gestalt, åtminstone om man får tro den svenska titeln på Barbet Shroeders dokumentär om mannen som försvarat Schakalen och Klaus Barbie. Vergès hävdar att ondskebegreppet är relativt och ständigt under omskrivning.

Läs hela inlägget här »

Publicerad i Västerbottens Kuriren i oktober 1995

Det sägs att kärt barn har många namn. Costner tilldelades efter visningen på filmfestivalen [Umeås] kärleksfulla epitet av typen Gäl-Kevin och Mört-Mannen. Såsom varande en av de dyraste filmerna i historien lämnar Waterworld redan en våg av upprörda känslor efter sig.

Läs hela inlägget här »

Rättegångsfilmer har en lång och stolt tradition i USA och det är kanske inte så konstigt. I en juryrättegång finns en lättidentifierad dramaturgi: för och emot samt en händelsekedja som successivt underbyggs med bevis och indicier. Advokat och åklagare måste tilltala både hjärta och hjärna, både känsla och förnuft. Men tanke på det här är det ju nästan lite konstigt att det ofta framställs som att det enda som är mer amerikanskt än att kallas till jurytjänstgöring är att, i likhet med exempelvis Apu Nahaspeemapetilan, försöka slippa undan det.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Gone Baby Gone
Karin Alfredsson, Pojken på våning 54
David Baldacci, The Innocent
Schibbye & Persson, 438 dagar

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg