Jag är den första att tycka att det lätt kan bli krystat när personer i filmer ska droppa referenser till andra filmer. Samtidigt blir det nästan ännu märkligare när ett hippt influencer-gänget lämpas av på en liten ö mitt ute i Kittelsjön med blott en walkie-talkie till kommunikation (på ön finns ”ingen täckning”) och ingen börjar skämta om klassiska slasher-troper.
Fortsätt läsa ”Feed (2022)”
alt. titel: Det ukjente, The Unknown – Das Grauen, Origine Inconnue, The Unknown
Under 1900-talets sista, skälvande år kom en film som fick folk att svimma av rädsla i biosalongerna (nästan, i alla fall). De vilsekomna Heather, Joshua och Mike snubblade, snorade och grät sig fram i en ogästvänlig skog. The Blair Witch Project skulle snart ge upphov till en helt egen gren på skräckfilmsträdet. Inte riktigt en genre rent storymässigt – snarare ett berättargrepp som utlovade effektiv skräck till ett bra pris. Prislappen är odiskutabel, men det där med effektiviteten skulle visa sig vara mer tveksamt. Det finns numera ganska många bevis för att found footage inte per automatik skapar en skrämmande film.
Fortsätt läsa ”Det okända (2000)”
Till alla er som någon sett en Zucker, Abrahams & Zucker-parodi (Airplane!, Top Secret) och tänkt ”det där kan ju inte vara så svårt”: se The Bogus Witch Project för en tillnyktrande insikt att det faktiskt krävs kompetens och handlag för att göra en rolig parodi.
The Blair Witch Project har inte bara på sitt samvete att vara en överskattad skräckfilm. Genom att utgöra inspiration till The Bogus Witch Project kan den härmed också parkera sig i time out-stolen för all evighet.
The Bogus Witch Project är inte ens en hel film, utan en episodfilm där den samlande kraften är att alla de huvudsakliga elementen är parodier på The Blair Witch Project. Däremellan förekommer fejkade trailers för ”roliga” TV-program som ”America’s Scariest Home Video” och något slags Home Shopping Network som säljer pinn-häxor och jackor gjorda av äkta människohud. Fortsätt läsa ”The Bogus Witch Project (2000)”
Idag är det dan före dan och bloggen kommer att få sig lite välförtjänt julledighet. Vi ses igen onsdagen den 27 december om jag inte drunknat i glöggkaret alternativt förvandlats till en pepparkaka och blivit uppäten. Vilketdera skulle vara ett blidare öde än att tvingas se dagens film en gång till…
***
alt.titel: Johannes Robert’s Forest of the Damned
Det enda Forest of the Damned är bra för torde vara som bekräftelse på regeln att man ska hålla sig jävligt långt borta från filmer som ligger under 3,0 på IMDb:s användarbetyg.
Om alla bara kunde se till att hålla sig på en och samma fläck och inte hatta runt så förbannat skulle filmindustrin ha betydligt mindre material att jobba med. Den här gången är det Hayley, Nic och Jonah som ska bila tvärs över Amerikas förenta stater eftersom Hayley har bestämt sig för att överge ärevärdiga MIT för det soliga Caltech.
Svaren på frågan ”Vad är skräck?” torde vara lika mångahanda som antalet personer som tillfrågas. Äkta skrivarparet Christopher Vander Kaay och Kathleen Fernandez-Vander Kaay (som är överens om det mesta förutom huruvida 28 Days Later ska räknas som en zombiefilm eller inte) har passat på att förena nytta med nöje genom att diskutera både skräck och filmbranschens förutsättningar med ett gäng ”cult horror and science-fiction filmmakers”.
2007 var året för så världsomvälvande händelser som att Bulgarien och Rumänien gick med i EU och giftermålet mellan Kate Moss och Peter Doherty (how’s that working out for ’ya?). Modellen, dokusåpaskådisen och i största allmänhet skandalkändisen Anna Nicole Smith dör av en överdos och sökande efter lilla Madeleine McCann får en enorm uppmärksamhet. I övrigt tycks året mest vara fyllt av global uppvärmning, krig och självmordsattacker på diverse flygplatser och andra institutioner.
Det kändes som länge sedan, den där dagen för ungefär elva månader sedan när Filmitch upphov sin stämma i kommentarsfälten och önskade sig ett Found footage-tema till 2014 års Halloween.
Livet på en brandstation kan vara dötrist… och… tråkigt… och… alldeles… alldeles… livsfarligt. Eller kanske inte livet på själva brandstationen utan snarare på grund av det jobb som de som jobbar på brandstationen har. Ett brandmannateam får en utryckning till en hjälpbehövande kvinna. Polisen är redan på plats och anledningen till att vi överhuvudtaget känner till historien är att brandmännen just denna natt åtföljs av en reporter och en kameraman för programmet ”Medan du sover”. För den här gången blir det ingen sansad insats där alla efter väl förrättat värv kan åka tillbaka till sina stationer och sova ett par timmar. Det här gången lagras det upp så mycket skit i det blå skåpet att det faktiskt inte längre finns något skåp, bara skit.
Rörliga bilder och tryckta ord 