Andra sidan (2020)

Fanns det inte någon slags reality-serie en gång i tiden som hette Andra sidan? Med en hoper medier som försökte ta kontakt med andevärlden och lägga tarot och sådant? *googlar* Nå, nästan – Livet på andra sidan

Ett av de där medierna kanske ändå skulle ha behövt komma hem till Shirin, Fredrik och Lucas, för det händer märkligheter i deras nyköpta parhuset. Tyvärr händer alla konstigheterna medan Fredrik är iväg och jobbar och han tycks inte vara särskilt benägen att tro på Shirins berättelser om knackningar från det tomma grannhuset och ett barn som kryper omkring där inne. Ett barn som Lucas numera betraktar som sin kompis och som varnar honom för en otäck gubbe. Kan detta ha något att göra med den försvunna sexåringen som bodde i Shirin och Fredriks hus?

Manus och regi till Andra sidan kommer från duon Oskar Mellander och Tord Danielsson. I mina ögon är det helt uppenbart att de först överdoserat på Blumhouse-spök-filmer och sedan försökt återupprepa konststycket i ett svenskt villakvarter. Ett svenskt villakvarter där det i och för sig tycks finnas prick ett parhus och där ena halvan av sagda parhus dessutom är skräckfilmslämpligt nedgånget och risigt.

Vad jag kan se finns det mesta på checklistan med i Andra sidan. Gråfilter-ljussättning, ofokuserad bild på flyktig CGI-gestalt i bakgrunden, trånga utrymmen, övertydlig CGI-gestalt, en huvudperson som ingen tror på, CGI-gestalt som rör sig spök-knyckigt och gör läskiga ljud, kontrasterande lyckliga-familjen-scener, rollfigurer som dras med benen före in i ett kolmörkt utrymme medan de famlar med händerna samt de pålitliga hoppa till-effekterna enligt receptet ”quiet-quiet-quiet-BANG!”

Och ska jag vara helt ärlig, Andra sidan levererar ungefär det som jag skulle förvänta mig av en ”äkta” Blumhouse-rulle från bolagets mellanskikt. Det är ju bara dumt om jag av någon anledning skulle vara mer kritisk mot filmen bara för att den är svensk, särskilt utifrån klagosångerna att svensk film aldrig kan producera vettiga genreprodukter.

Kruxet i sammanhanget är väl att jag inte tycker att de ”riktiga” Blumhoue-mellanfilmerna är särskilt mycket att yvas över till att börja med. De är skräckfilmens absoluta basic-sortiment. Funktionsdugligt i så motto att jag utan problem förstår vad filmskaparna är ute efter men allt för sällan vare sig läskigt eller underhållande. Exempelvis: om man nu är så skiträdd för vad som eventuellt lurkar i hörnen om natten, vore det inte smartare att tända alla lampor och stanna tillsammans i ett och samma rum? Alternativt bara dra och ta in på hotell? Istället för att aktivt söka upp det där man är så skiträdd för i ett helt nedsläckt hus med endast mobilficklampan som ledljus?

I fallet Andra sidan måste jag dock erkänna att jag fastnade lite på det faktum att det inte kändes som om inledningen med det tidigare försvunna barnet riktigt hänger ihop med vad som i slutänden händer med främst Shirin och Lucas. The Shining-referenserna var för övertydliga och blev aldrig en organisk del av berättandet. Det blev The Conjuring-konstigt att Shirin och Fredrik köper ett hus utan att notera eller informeras om att (1) vinden är gemensam för bägge parhusen eller (2) vindsluckan i deras del är fastspikad.

Jag ställer mig också något frågande till den inledande informationen att Andra sidan ska vara ”inspirerad av verkliga händelser”. I Sverige, då? Är det hela egentligen taget direkt från något som avslöjades i den tidigare nämnda reality-serien. Eller är de ”verkliga händelserna” det som sägs ligga till grund för The Amityville Horror? Jag gissar att det är denna verklighetsbasering som gör att man valt att lägga in regelbundna datum-markörer (det hela utspelas mellan fredag 26 september och onsdag 15 oktober 2014) men varför då hela tiden dröja lite med veckodagen som för att göra en slags poäng av det hela?

Spökfilmstroperna i Andra sidan är kompetent hanterade rent hantverksmässigt men filmen saknar ändå ett helt och fullt sammanhängande manus som kunde ha givit troperna lite djup. Nu staplas snarare klichéerna på varandra utan att skapa någon riktig helhet. Men absolut, är man inte särskilt van vid troperna gör sannolikt Andra sidan sitt jobb även i skrämselfacket.

The Witch: A New-England Folktale (2015)

alt. titel: The VVitch

Det är kanske talande att familjen som leds av fadern William inledningsvis inte alls ifrågasätter sin egen tro när saker och ting börjar skita sig. Den som ledde till att de förvisades från sin puritanska koloni och tvingades bosätta sig långt från allt vad som kunde räknas som ära och redlighet på den tiden. För en mer skeptisk åskådare skulle det kanske ligga nära till hands att skylla på religionen som orsaken till att familjen måste lämna den relativa tryggheten. Både William, hustrun Katherine och deras barn verkar däremot bara bli ännu mer övertygade om att detta är en Guds prövning som måste uthärdas.

Fortsätt läsa ”The Witch: A New-England Folktale (2015)”

Why do you insist on calling the demons?!

Ännu en halloween och ännu ett halloweentema till ända. Allt som allt 32 demonfilmer eller åtminstone filmer som jag trodde skulle innehålla demoner av alla de slag. När jag bestämde mig för ”genren” trodde jag nog att temat skulle innehålla mer kristendom än vad som blev fallet. Ungefär en tredjedel, 12 filmer, berör i högre eller lägre utsträckning den kristna (oftast katolska) demonologin eller olika former av kristen influerad exorcism (ett icke-katolskt exempel återfinns exempelvis i The Last Exorcism) för att bli av med otyget. Förvånansvärt få hänvisningar till både helvete och Satan med andra ord. Å andra sidan fick vi göra ett par spännande utflykter till såväl judendom (The Possession) som voodoo (Jessabelle).

Fortsätt läsa ”Why do you insist on calling the demons?!”

The Conjuring 2 (2016)

Med utfästelser om att uppföljaren till The Conjuring skulle vara minst lika bra som originalet och dessutom innehålla ett monster som låg närmare årets Halloween-tema än den tidigare häxan Bathsheba Jedson fanns det inte så mycket att diskutera. Dags att kasta sig över The Conjuring 2.

Fortsätt läsa ”The Conjuring 2 (2016)”

Constantine (2005)

Ska jag vara helt ärlig var det främst minnet av Constantine som fick mig att börja fundera på årets Halloweentema. Jag trodde nog att det skulle vara betydligt enklare att hitta (skräck)filmer om demoner men som inte handlade om besatthet och exorcism. Där bet jag mig i tummen.

Fortsätt läsa ”Constantine (2005)”

The Eagle Has Landed (1976)

alt. titel: Örnen har landat

The Eagle Has LandedHitler kläcker en vansinnig idé: om man skulle försöka kidnappa Winston Churchill?! Som alla hans underlydande vet, är det dock för hälsans skull bäst att inte strunta i någonting som poppar upp i Führerns lilla skalle. Uppdraget att komma på en genomförandeplan hamnar på Oberst Radls bord, med det underförstådda syftet att planen ska visa att det helt enkelt är omöjligt.

Men Radl är en både noggrann och trosviss typ och kan inte ignorera de allt mer lockande fakta som radar upp sig i en tjusig liten kö. Det visar sig nämligen att tredje riket har en spion, Starling, placerad i en oskyldig engelsk by i Norfolk. Denna spion har precis rapporterat att Churchill ska besöka ett flygfält som ligger i närheten.

Fortsätt läsa ”The Eagle Has Landed (1976)”

ALIMo: 1978-1979

1978
Jag kommer ihåg att vi någon lucia får se The Cat from Outer Space (Gröna ögon från yttre rymden) i skolans aula. Däremot kommer jag varken ihåg exakt år eller särskilt mycket av själva filmen. Mer än att katten var gullig och att jag tyckte filmen var jättejättespännande. Fortsätt läsa ”ALIMo: 1978-1979”