You are currently browsing the tag archive for the ‘T.S. Eliot’ tag.
Tag Archive
Ett tåg kommer lastat…
8 januari, 2014 in 40-tal och tidigare, Action, Allvar, Betyg 1, BOATS, Film, Humor, Krig, Romantik | Tags: 1001 Movies You Must See Before You Die, 25th Hour, Amerikanska södern, Ögongodis, Barry Lyndon, Brief Encounter, Buster Keaton, David Lean, Except Fear, Exotica, Fiffis Filmtajm, Filmitch, Filmparadiset, Flertyckande, Fredrik on Film, Fripps filmrevyer, Har du inte sett den?, I fokus Filmspanarna, Jojjenito, Klassiker, Magnolia, Movies-Noir, Moving landscapes, Planes Trains and Automobiles, Roger Ebert, Specialeffekter, Stumfilm, T.S. Eliot, Tåg, The Jazz Singer, The Velvet Café, Unstoppable | 9 kommentarer
…med ett alldeles färskt filmspanartema. Året 2014 ångar alltså igång för fulla muggar på temat tåg. Återigen finns förstås en mängd olika spår att följa för den hugade – komedi i Planes, Trains and Automobiles, action i Unstoppable eller varför inte en lista över de bästa tågfilmerna genom tiderna? En uppenbar krutladdning har jag redan bränt genom att publicera ett inlägg om David Lean’s melankoliska Brief Encounter i samband med Henkes decennie-publicering.
Southland Tales (2007)
15 januari, 2011 in 00-tal, Action, Apokalyps, Äventyr, Betyg 1, Film, Sci-Fi | Tags: 9-11, Amy Poehler, Christopher Lambert, Days of Our Lives, Donnie Darko, Dwayne Johnson, Film & Media, Gattaca, George Lucas, Get Smart, Hiroshima mon Amour, Jane’s Addiction, Jar-Jar Binks, Jeanene Garofalo, Jon Lovitz, Justin Timberlake, Karl Marx, Kevin Smith, La cité des enfants perdus, Marcel Duchamp, Miranda Richardson, Moby, Richard Kelly, Robert Frost, Sarah Michelle Gellar, T.S. Eliot, The Box, The Fifth Element, The Scorpion King, Time Cop, Twelve Monkeys, Uppenbarelseboken, Vad ÄR det här?, Wallace Shawn, Zelda Rubinstein | 19 kommentarer
På förekommen anledning från Filmmedia.se, där Gustav recenserat Richard Kellys senaste film The Box. I den efterföljande diskussionen berördes även Southland Tales.
Nu ska vi se… Vi startar i Texas, där siffrorna nere i vänstra hörnet på en första-persons skakig handkamera visar att det är 4 juli 2005. Allt är frid och fröjd, BBQ, glada människor, vad annat skulle man kunna förvänta sig i Texas på självaste nationaldagen? Om det inte vore för Justin Timberlakes VO som mässar ”This is the way the world ends” och den olycksbådande musiken, förstås. Och mycket riktigt, snart ser vi ett oroväckande ljus och i horisonten stiger ett svampmoln. Justin Timberlake fortsätter att berätta att världen inte blev sig lik efter det och raskt hoppar vi fram tre år.
That’s what HE said!