En man av stil och smak (2015)

Carl-Ove Molin, CeO kallad, är en man som vant sig vid att ha stil och smak och järnkoll. Firad föreläsare. Uppskattad essäist och på väg att bli utgiven av Atlantis förlag. En liten, men lukurativ, boksmuggelbusiness vid sidan av anställningen vid Kungliga biblioteket. Men när det lackar mot jul anno 2011 börjar det så sakteliga gå åt helvete för CeO.

Fortsätt läsa ”En man av stil och smak (2015)”

Strindbergs stjärna (2010)

Strindbergs stjärnaI framtiden undrar jag om inte litteraturvetarna kommer att dela in 00-talet i FDB och EDB. Före Dan Brown och Efter Dan Brown, alltså. För medan deckare och fantasy redan var både välkända och populära genrer innan Stieg Larsson och J.K. Rowling upplever jag att historiska konspirationsmysterier inte alls hade samma genomslag FDB. EDB har de däremot en sådan dragningskraft att en bok kan ha gått på massiv export redan innan den är publicerad. En bedrift som antingen betyder en slipad förhandlare på Jan Wallentins sida eller uppfattningen hos utländska inköpare att deras läsare är beredda att svälja nästan vad som helst, bara det kommer i rätt genre. För ärligt talat, Strindbergs stjärna är knappast århundradets bok.

Fortsätt läsa ”Strindbergs stjärna (2010)”

Litteraturens örtagårdsmästare (2003)

Som bokens undertitel, Karl Otto Bonnier och hans tid, antyder är detta en drygt 500 sidor lång krönika över utvecklingen av Sveriges största mediekoncern och mannen (egentligen männen) som stod bakom denna utveckling. Läsaren får följa anfadern Gerhard Bonnier som emigrerar från Tyskland till Danmark i början av 1800-talet, startar verksamheter som lånebibliotek, bokhandel och förlag samt hur denna verksamhet sprids genom sonen Adolf Bonnier som flyttar till Sverige 1827. Adolf hämtar bland annat brodern Albert till Stockholm och det är sedan Alberts ättelinje som kommer att utgöra de Bonniers som når ryktbarhet i förläggarbranschen.

Fortsätt läsa ”Litteraturens örtagårdsmästare (2003)”