You are currently browsing the tag archive for the ‘Språkgodis’ tag.

A Canticle for LeibowitzUnder 50-talet fanns en produktiv författare av science-fictionnoveller vid namn Walter M. Miller, Jr. Han hade flugit bombplan över Italien under andra världskriget och vid ett av sina uppdrag jämnat ett benedictinskt kloster med marken. Efter återkomsten till USA konverterade Miller till katolicismen.

Läs hela inlägget här »

Annonser

The Buddha in the Atticalt. titel: Vi kom över havet

De kom till ett nytt land, kämpade med språk och kultur, födde barn och försökte inordna sig. Och så en dag var de bara borta.

Pearl Harbor blev säkerligen en chockartad upplevelse för många av de japanska amerikaner som trott sig ha fått ett nytt hemland. Det sattes upp interneringsläger och medan de kanske inte kunde jämställas med de nazistiska koncentrationslägren på den europeiska kontinenten är de en mörk fläck på USA:s historia.

Julie Otsuka är född av första- och andragenerationens japanska invandrare och fördjupade sig i en familjs upplevelse av post-Pearl Harbor-perioden i boken When the Emperor Was Divine. Läs hela inlägget här »

Sista Shakespeare ut! Nu känns förstås livet tomt och innehållslöst, men håll ut. Snart är det ju dags för min och Filmitch traditionsenliga musikalvecka.

Även den här söndagen har jag och Filmitch teamat när det gäller pjäs, men hans Macbeth har nog trots att regissören heter Roman Polanski tagit en lite mer traditionell väg när det gäller framställning.

***

Macbeth 2005 Läs hela inlägget här »

EmbassytownI sin näst senaste bok gör China Miéville för första gången en liten avstickare i genrernas universum – Embassytown är science fiction snarare än fantasy. Men ett genrebyte innebär inte att författaren överger sin fascination för den organiska staden, dubbelhet och inte minst språkliga experiment, snarare drar han implikationerna av de välkända elementen ytterligare lite längre.

Läs hela inlägget här »

Railsea(Nästan) sista boken ut i vad som blev något av ett Stephen King-China Miéville-maraton. Jag tyckte definitivt att jag hade tidigare erfarenhet av Miéville och det var ju just därför jag ville fortsätta bekantskapen. Från att ha varit helt överväldigad har väl romansen svalnat en aning. Jag har insett att den gode Miéville faktiskt inte är ofelbar. Den första ”besvikelsen” på listan blev bläckfiskhumoresken Kraken och den andra blev tyvärr också denna sista Railsea.

Läs hela inlägget här »

The city and the cityJag har tidigare proklamerat att jag inte skulle ha något emot att leva i Guillermo del Toros huvud. Riktigt flyta ut i högra hjärnbarken och ta del av fantasifyrverkerierna. Men om jag samtidigt bleve erbjuden ett litet krypin hos China Miéville vete tusan hur jag skulle kunna välja. Inget annat alternativ finns i det läget än att dela sig i två.

Med sex tidigare Miéville-böcker under bältet är läsningen av The City and the City ändå en i vissa lägen fysisk upplevelse. Flera gånger känner jag vad som kanske närmast kan likna ett rus över hur denne mans berättarkreativitet fungerar; man blir hela tiden överraskad, nyfiken, exalterad. Han svänger sitt litterära spö och jag är inget mindre än trollbunden.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Push

PushDet borde väl inte komma som någon större överraskning att författaren Sapphire (pseudonym för Ramona Lofton) är poet i botten. Språket i Precious är i sig inte bara poetiskt, utan här och där också format som små dikter och med en medvetenhet om betydelsen av bokstävernas utseende och position på sidan som inte alltid finns i ”vanlig” skönlitteratur.

Men även om bokens huvudperson och berättare, Claireece ”Precious” Jones, ibland själv skriver dikter är hennes eget liv så långt ifrån luftig poesi man kan komma. Det är inte ens självklart att hon skulle kunna skriva de där dikterna.

Läs hela inlägget här »

UnLunDunZanna Moon har en aura omkring sig. Trots att hon sällan utmärker sig på något särskilt sätt lägger alla märke till den långa och blonda flickan. Betydligt mer än hennes bästis Deeba Resham i alla fall. Om det inte hade varit för att Deeba är en de få människor som kan få Zanna att skratta är det frågan om de alls hade varit vänner.

Läs hela inlägget här »

Martin ChuzzlewitEtt veritabelt lämmeltåg letar sig fram till den lilla byn i närheten av Salisbury som är hem för arkitekten Seth Pecksniff samt hans två döttrar, Charity (som varken är barmhärtig eller fylld av människokärlek) och Mercy (som inte har särskilt mycket förbarmande, hon heller).

Men det är inte Mr. Pecksniff som de alla är intresserade av att träffa, utan mannen som under en period bott på värdshuset The Dragon. Han har nämligen av kusinen Pecksniff identifierats som den förmögne Martin Chuzzlewit och nu hastar mer eller mindre avlägsna släktingar genom landet för att kunna kasta sig för den rikes fötter i hopp om ett omnämnande i testamentet.

Läs hela inlägget här »

The Haunting of Hill HouseDr. Montagues undersökning av Hill House kan till en början eventuellt ses som något av ett misslyckande. Han lyckas bara få med sig två av gästerna som han bjudit in utifrån deras förmodade parapsykologiska förmågor men får å andra sidan en släkting till husets ägare på halsen som ofrivillig bonus.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Sacred
Virginia Woolf, Mrs Dalloway
Michael Connelly, The Crossing

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser