You are currently browsing the tag archive for the ‘Spaceballs’ tag.
Tag Archive
Mel en masse: Dracula: Dead and Loving It (1995)
8 juni, 2019 in 90-tal, Övernaturligt, Betyg 1, Film, Historia, Humor, Meta, Vampyrer, Vanvett, VK | Tags: Anne Bancroft, Cary Elwes, Det våras för Dracula, Det våras för Frankenstein, Dracula, Dracula – Död men lycklig, Dracula – En levende dødbider, Emmy, Ett päron till farsa på semester i Europa, Gene Wilder, Grammy, High Anxiety, Leslie Nielsen, Life Stinks, Marty Feldman, Max Brooks, Mel Brooks, Mel en masse, Oscar, Parodi, Peter MacNicol, Renfield, Robin Hood: Men in Tights, Spaceballs, The Producers, To Be or Not To Be, Tony, Van Helsing, Woody Allen, Young Frankenstein | 4 kommentarer
alt. titel: Dracula – Död men lycklig, Det våras för Dracula, Dracula – En levende dødbider
Publicerad i Västerbottens Kuriren i augusti 1996
Bram Stokers lilla verk om den transylvanske greven fick större genomslagskraft än han någonsin kunnat ana. Stoker uppfann inte vampyrer eller den litterära genren, men han gav dem definitivt ett ansikte. Själva historien om den blodsugande aristokraten som kommer till England för att tömma unga möer torde vid det här laget vara så pass välkänd att det inte finns någon anledning att ta upp den igen.
Mel en masse: Robin Hood: Men in Tights (1993)
7 juni, 2019 in 90-tal, Betyg 1, Film, Genus-o-meter, Historia, Humor, Meta | Tags: Amy Yasbeck, Blazing Saddles, Blind, Cary Elwes, Daphne Zuniga, David Chappelle, History of the World, Kevin Costner, Lesley Anne Warren, Life Stinks, Mel Brooks, Mel en masse, Parodi, Patrick Stewart, Richard Lewis, Robin Hood, Robin Hood – Karlar i trikåer, Robin Hood: Prince of Thieves, Roger Rees, Spaceballs, Star Wars | 4 kommentarer
alt. titel: Robin Hood – Karlar i trikåer
Vad var riktigt hippt 1993? Jo, den uppblåsbara nymodigheten Reebok Pump och svarta rappare. Det ansåg i alla fall den då 67-årige Mel Brooks och därför inleds Robin Hood med ett rapnummer som berättar filmens historia upp till den punkt när vi kastas rakt in i den. Men inte innan en uppsättning bybor hunnit beklaga sig över att förtexternas eldpilar ständigt futtar på deras eländiga stugor. Kontrast- och metahumor, check. (Och ni kan vara lugna, även pjucken fick sina fem sekunder i filmrampljuset…)
Mel en masse: History of the World, Part I (1981)
2 juni, 2019 in 80-tal, Betyg 3, Dumroligt, Film, Historia, Humor | Tags: 2000 Year Old Man, Adam Sandler, Airplane!, Barry Levinson, Ben Stiller, Carl Reiner, David Zucker, Det våras för världshistorien, Dom DeLuise, Droger, Gregory Hines, Harvey Korman, Hgh Anxiety, Hugh Hefner, Jerry Zucker, Jesus, Jim Abrahams, John Hurt, Judisk, Kejsare, Kejsarinna, Mel Brooks, Mel en masse, Orson Welles, Richard Pryor, Silent Movie, Spaceballs, Star Wars | 4 kommentarer
alt. titel: Det våras för världshistorien
När man tittat klart på Mel Brooks History of the World är det svårt att inte få två tankar i huvudet: (1) hur mycket komikern verkar har återhämtat sig efter High Anxiety och (2) hur inspirerad han egentligen blivit av Zucker, Abrahams och Zucker-filmen Airplane! som kom året innan.
Mel en masse: Young Frankenstein (1974)
29 maj, 2019 in 70-tal, Betyg 3, Dumroligt, Film, Humor, Meta, Vanvett | Tags: Blazing Saddles, Det våras för Frankenstein, Experiment, Frankenstein, Frankenstein junior, Gene Wilder, John Morris, Laboratorium, Madeline Kahn, Marty Feldman, Mary Shelley, Mel Brooks, Mel en masse, Parodi, Peter Boyle, Silent Movie, Spaceballs, The Producers, Universal, Victor Frankenstein, Willy Wonka and the Chocolate Factory | 6 kommentarer
alt. titel: Det våras för Frankenstein, Frankenstein junior
Gene Wilder försökte faktiskt, utan framgång, pitcha sin idé om att göra en humoristisk remake på Universals klassiska adapation av Mary Shelleys Frankenstein för Mel Brooks innan de jobbade tillsammans på Blazing Saddles. Men när de efter en arbetsdag på westernparodin satt och kopplade av tog Wilder upp saken igen. Hans film skulle inte handla om Frankensteins son, fru, kusin eller svärson, utan om Frankensteins sonson. En seriös vetenskapsman som inte vill ha något att göra med sin ökände förfader. Brooks konstaterade ”That’s funny” och resten är, som man säger, historia.
Per un pugno di dollari (1964)
14 mars, 2016 in 60-tal, Betyg 4, Film, Western | Tags: A Fistful of Dollars, Akira Kurosawa, Clint Eastwood, Dollartrilogi, Ennio Morricone, For a Few Dollars More, Jidaigeki, Noir, Remake, Sergio Leone, Spaceballs, Toho Studios, Toshirô Mifune, Yôjinbô | 17 kommentarer
alt. titel: För en handfull dollar, A Fistful of Dollars
Det är svårt att inte fascineras över att Westerngenren var tvungen att ta vägen förbi först Japan och sedan Italien för att hitta sin nytändning. Vad jag har förstått har Akira Kurosawa aldrig stuckit under stol med att han inspirerats av uramerikanska genrer som Noir och Western när han gjorde sina jidaigekifilmer. Och Sergio Leone må argumentera tills han är lika skurksvettig i ansiktet som Ramon Rojas men det är ändå helt uppenbart att hans första dollar-film är en ren ripoff av Yojimbo. Ripoff istället för remake eftersom förlagan inte anges någonstans och Toho Studios var tvungna att ta till stämningssvärdet innan det hela löste sig för lite mer än en handfull dollars utanför rättssalen (bland annat 15% av intäkterna).
1987 års tio bästa filmer
14 juni, 2015 in Film, Miscellaneous | Tags: 84 Charing Cross Road, A Nightmare on Elm Street, A Nightmare on Elm Street 3: Dream Warriors, Angel Heart, Anne Bancroft, Anthony Hopkins, Arnold Schwarzenegger, Assault on Precinct 13, Årsbästa, Ödets nyck, Bad Taste, Begärets lag, Blood Simple, Empire of the Sun, Ethan Coen, Evil Dead II, Fatal Attraction Dirty Dancing, Fiffis Filmtajm, Filmitch, Filmspanarna, Flmr, Fripps filmrevyer, Full Metal Jacket, Good Morning Vietnam, Halloween, Hellraiser, Joel Coen, John Carpenter, Jojjenito, La Ley del Deseo, Mel Brooks, Movies-Noir, Paul Verhoeven, Pedro Almodovar, Pinhead, Prince of Darkness, Radio Days, Raising Arizona, RoboCop, Spaceballs, Spel och film, Stanley Kubrick, Stockholmsnatt, The Princess Bride, The Thing, Vietnam, Wall Street, We could watch movies | 13 kommentarer
Året 1987 innehåller både minnesvärda filmer och händelser. Gorbatjov och Reagan undertecknar ett nedrustningsavtal och tar världen ett steg längre bort från tredje världskriget. På den svenska företagssidan dyker både Frementa och Bofors på nosen medan tysken Mattias Rust höll (flygplans)nosen högt tillräckligt länge för att kunna landa på Röda torget. Sighsten Herrgård träder fram och ger AIDS ett ansikte, komplett med rätt underhållande ”reklam”filmer som sänds på Anslagstavlan. Svensk TV gör rum för såpan Varuhuset och på årets sista dag börjar TV3 invadera TV-enigheten.
ALIMo: 1987-1988
13 september, 2012 in Miscellaneous | Tags: A Fish Called Wanda, Accused, ALIMo, Angel Heart, Beetlejuice, Bloodsport, Cocktail, Dangerous Liasons, Die Hard, Dirty Dancing, Evil Dead II, Fatal Attraction, Full Metal Jacket, Good Morning Vietnam, Hairspray, Heathers, I fokus ALIM, Labyrinth, Ladyhawke, Legend, Mississippi Burning, Paperhouse, Pee-Wee’s Big Adventure, Predator, Prince of Darkness, Princess Bride, Radio Days, Rain Man, Raising Arizona, RoboCop, Roxanne, Spaceballs, Summer School, The Big Blue, The Dark Crystal, The Living Daylights, The Lost Boys, The Naked Gun, The Running Man, The Witches of Eastwick, Vice Versa, Wall Street, Who Framed Roger Rabbit, Willow | 8 kommentarer
1987
Oj, här blev det svårt att välja! En massa bra filmer som jag dessutom minns att jag har sett (vid 40 börjar det kännas som en prestation).
The Living Daylights presenterar en riktigt bra Bond i Timothy Dalton och är dessutom den första ”barnförbjudna” film jag ser på bio (jag var en lydig flicka). The Witches of Eastwick är jättespännande men jag är inte säker på att jag fattar den där djävulsvinkeln eller exakt vad som händer den första gången jag ser den. Jag minns i alla fall att min mamma pratade mycket om vilken bra skådis Jack Nicholson var. Läs hela inlägget här »
X3: Laugh It Up, Fuzzball: The Family Guy Trilogy (2007-2010)
10 januari, 2011 in 00-tal, Animerat, Betyg 3, Betyg 4, Dumroligt, Film, Humor, Krig, Meta, Sci-Fi | Tags: 20th Century Fox, Black Snake Moan, Blue Harvest, Conway Twitty, Cops, Danny Elfman, Darth Vader, Death Star, Det HÄR är roligt, Dianoga, Don Knotts, Endor, Ewok, Family Guy, George Lucas, Hommage, Imperial March, It's a Trap!, John Williams, Luke Skywalker, Matthew Lillard, Mel Brooks, Mertyckande, Mockumentär, National Lampoons Van Wilder, Obi Wan, Opening crawl, Parodi, Patrick Stewart, Remake, Return of the Jedi, Robot Chicken, Rocky IV, Rodney Dangerfield, Rush Limbaugh, Sarlacc, Seth Green, Seth MacFarlane, Simpsons, Something Something Something Dark Side, Spaceballs, Star Wars, The Jetsons, The Real World, Without a Paddle | 19 kommentarer
Om man inte alltid själv kan få nya och fräscha idéer och tycker att det känns lite unket att bara stjäla rakt av, finns ju alltid parodier. Och vad passar väl bättre för parodier än en serie som nästan byggt hela sitt rykte på nickningar som ibland gränsar till Parkinson-spasmer till framförallt amerikansk populärkultur? Nej, inte The Simpsons, utan en annan animerad serie som i vissa avseenden nästan kan ses som en (något mer grovkornig för att uttrycka det milt) hommage till The Simpsons: Family Guy.
That’s what HE said!