You are currently browsing the tag archive for the ‘Sociala regler’ tag.

cafe-society

Ett kort avbrott i zombiekavalkaden. Men frukta icke, de är tillbaka imorgon!

***

Ingen känner the ”ins and outs of Café Society” i New York som Bobby Dorfman. Som en fisk i vattnet, ett lejon på savannen eller en curlingsten på isen glider han runt och ser till att alla kändisarna som kommer till brorsan Bens populära nattklubb är nöjda och glada. När han träffar den vackra Veronica är det inga större problem att fånga hennes intresse med lite lättsamt banter och löfte om en undanskymd jazzklubb.

Läs hela inlägget här »

love-friendship1”A Vernon never goes hungry”. Grejen är bara den att Lady Susan Vernon, efter att makens död lämnat henne utan försörjning, siktar lite högre än att bara kunna överleva dagen. Givetvis vill hon kunna snärja en man för egen del men i nuläget verkar hon rätt nöjd över att samla på sig ett knippe älskare och överlämna själva giftasdelen till sin dotter Fredericia. Som exempelvis Sir James Martin, en veritabel fåntratt men en förmögen fåntratt. Varför skulle det vara fel för Fredericia att gifta sig med Sir James på grund av hans förmögenhet om det nu är det enda som talar för honom?

Läs hela inlägget här »

casual-vacancyDet är svårt att komma ifrån intrycket att J.K. Rowling med The Causal Vacancy verkligen ansträngt sig för att berätta en historia förlagd så långt ifrån magiska slott, trollkarlar och drakar som det bara är möjligt.

Istället tillhandahåller hon höggradig realism i en liten småstad i sydvästra England där det finns gott om missnöjda tonåringar, misshandlande föräldrar, otrogna makar, socialfall och missbruksproblem.

Läs hela inlägget här »

The JungleI början av 1900-talet publicerade Jack London boken The People of the Abyss där han beskrev den hjärtskärande och bedövande fattigdomen i Londons slumkvarter. Men tvärs över Atlanten var förhållandena inte särskilt mycket bättre. Bara ett par år senare kom författaren Upton Sinclair med den avslöjande romanen The Jungle, vilken utspelar sig i Chicagos köttdistrikt.

Läs hela inlägget här »

På förekommen anledning från Fiffis filmtajm som publicerade ett prinsessinlägg igår.

***

Grace of MonacoI tried to be like Grace Kelly/But all her looks were too sad/So I try a little Freddie/I’ve gone identity mad!

Det hade kanske varit ett intressantare experiment – att se Nicole Kidman som flamboyant glamrockare med överdimensionerade framtänder? Om inte annat hade kanske min medpublik, vilka verkade vara av samma årgång som Kelly själv, rockat loss med rollatorerna. Men Grace of Monaco bjuder inte på några dylika överraskningar, här spelar en vacker kvinna en annan vacker kvinna.

Läs hela inlägget här »

FilmspanarnaPå ett sätt skulle man nästan kunna se månadens tema som en subgenre till årets mars-tema om ”Överdrift”. För om man inte enbart ser ”Orgie” i sin ursprungliga och historiska bemärkelse, alltså en ”ceremoni av extatisk karaktär” eller ”uppsluppen fest” (traditionellt sett oftast genomförd av de gamla romarna), används begreppet inte sällan för att markera något som är av övermått. En sjujäkla hög av något helt enkelt.

Läs hela inlägget här »

Maps to the starsDet är förstås lockande att inleda det här inlägget med ett utdrag från Doris Day-sången “Hooray for hollywood”. Skriven 1937 handlar den om ”that screwy, ballyhooey Hollywood” dit alla kommer med drömmar och förhoppningar om att bli stjärnor, lika kända som Kalle Anka.

Men den har ju några år på nacken. Jag tror därför istället att jag följer i regissör Cronenburgs spår och vänder mig till franske surrealist-poeten Paul Éluard och hans “Liberté”. Skriven under nazisternas ockupation av Frankrike 1942 är den inte så värst mycket yngre än ”Hooray for hollywood” men ändå mer lämpad för det Cronenburg vill säga med sin Maps to the Stars.

Läs hela inlägget här »

I en författardödsmatch mellan Jane Austen och Charles Dickens är det svårt att veta vem som skulle vinna (och så behöver vi kanske inte hänga upp oss allt för mycket på varför man skulle vilja arrangera en tävling i kulturuttryck över huvud taget). Väljer man att titta på ren output är det ingen större tvekan om saken. Dickens skrev ungefär 15 romaner under sina 58 levnadsår och de är inga lövtunna volymer direkt. Austen hade i och för sig bara 42 år på sig men klämde ur sig ynka sex.

Men idag är det kvalitet, eller kanske snarare effektivitet, som får kora vinnaren istället för blott och bart kvantitet. Jane har ju med sina sex blivit en lika odödlig ikon inom den anglosaxiska litteraturkanon som Charlie med sina 15.

Pride and Prejudice Läs hela inlägget här »

Breaking the WavesOk, djupt andetag. Det gäller att stålsätta sig inför 2 timmar och 40 minuter av dansk-skotsk misär…

Fast det börjar inte så värst misärigt. Bess måste förvisso be de kyrkoäldste om lov för att få gifta sig med oljeborraren Jan, men hennes pillemariskt sneglande ögonkontakt med kameran antyder att det hela egentligen bara är en formsak. För vad skulle kunna stå mellan hennes och Jans kärlek?

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Tess of the d’Urbervilles: A Pure Woman, Tess of the d’Urbervilles, Tess

TessDen uppmärksamme läsaren har kanske redan gissat att Thomas Hardy har skrivit en bok om någon som heter Tess. Närmare bestämt en bok om Tess Durbeyfield, en ung kvinna som lever med sin familj i det rurala sydvästra England. Hennes olycka börjar en vårlig pingst när en pratglad präst påpekar för hennes far att familjens efternamn Durbeyfield kommer från den anrika normandiska familjen d’Urberville.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Since We Fell
Dean R. Koontz
, Shadow Fires
Mats Strandberg, Färjan

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg