You are currently browsing the tag archive for the ‘Skepp’ tag.

alt. titel: Pirates of the Caribbean: Salazar’s Revenge, Pirates of the Caribbean 5

Disney fortsätter att försöka krama de sista blodsdropparna ur sin pirat-franchise. Detta trots att den i allt väsentligt gick under av skörbjugg eller någon annan sådan där härlig bristsjukdom som ett havslevande liv bjuder på redan i uppföljaren Dead Man’s Chest.

Läs hela inlägget här »

Till en början känner jag mig lite småtrött när Captain Phillips drar igång. Visst, den var en av 2013 års mest hyllade filmer (kanske till viss del beroende på att den hade premiär sent på året?) och kammade hem sex Oscars-nomineringar.

Läs hela inlägget här »

alt titel: Jacques – Havets utforskare, The Odyssey

På engelska kan ordet “odyssey” antingen betyda (1) ”an extended adventurous voyage” eller (2) ”an intellectual or spiritual quest”. På svenska översätts det snarare till irrfärder.

Läs hela inlägget här »

american-battleshipalt. titel: Battleships, American Warships

Ibland kan man tycka att produktionsbolaget The Asylum är lite väl snikna när det kommer till att med sina mockbusters rida på vågorna från mer påkostade och framgångsrika produkter, typ Atlantic Rim (Pacific Rim), I Am Omega (I Am Legend), Transmorphers (Transformers) och The Da Vinci Treasure (The Da Vinci Code).

Läs hela inlägget här »

Duma KeyFörsta nya Stephen King jag sätter tänderna i på flera år (den senaste var Lisey’s Story från 2006) och det är inte utan att jag är lite spänd: ska mästaren klara att lyfta fötterna över förväntanströskeln?

Till att börja med har King kastat loss från sitt välbekanta Maine och placerat sin huvudperson Edgar Freemantle i ett soligt Florida som för den skulle inte behöver vara mindre skräckinjagande.

Den före detta byggmagnaten Edgar Freemantle kommer alltså till Florida och den lilla ön Duma Key eftersom han med största sannolikhet kommer att ta livet av sig om han stannar kvar i Montana. Det är i alla fall vad hans hjärnskrynklare Xander Kamen rekommenderar och Edgar har kommit att respektera Kamens åsikter.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Skeppet

SkeppetMed destination Surinam stävar lastfartyget Per se ut ur Reykjavíks hamn en stormig septemberkväll. Lika miserabelt som vädret är, känner sig alla ombord (även om ingen direkt citerar Baudelaire). Kapten Guðmundur Berndsen har tappat kontakten med hustrun Hrafnhildur efter en dödfödd dotter och hon ägnar nu allt mer tid åt att terapisjunga på begravningar och ständigt gå klädd i svart. Matrosen Sælis familj är hotad till livet tack vare hans spelskulder och han ska nu ta emot ett suspekt smuggelpaket när Per se anländer till Surinam.

Andrestyrmannen Jónas har slagit ihjäl sin fru innan avfärden medan Eldaren mest beter sig lite skumt med pentagramtatueringar samt esoteriska funderingar. Och gangstern Djävel ska egentligen inte ens befinna sig ombord men har tagit den nye jungmannens plats för att kunna fly från sina fiender på Island som är ute efter att ta livet av honom.

Läs hela inlägget här »

På förekommen anledning efter det att After Earth gjorde klart att Moby Dick fortfarande håller som finkultursreferens. Men hur är egentligen boken att traggla sig igenom? Läs det här inlägget och du kanske inte behöver läsa boken överhuvudtaget?

***

Moby Dick1Inledningsfrasen “There once was a man from Nantucket…” torde vara nästan lika känd som “Call me Ishmael” och skulle faktiskt dessutom nästan kunna vara inledningen till Moby Dick.

Men Ishmael är inte från Nantucket, han kommer bara dit för att mönstra på ombord på ett valfångstfartyg. Lite nu och då känner denne skollärare (det enda yrke vi får veta att han har, förutom sjöman) att han inte är riktigt kompis med världen och får en obönhörlig lust att gå ut på gatan och ”methodically knocking people’s hats off”. Hans lösning på problemet är att gå till sjöss och den här gången vill han alltså pröva på valfångst.

Läs hela inlägget här »

En ytbärgningsbesättning tycker att de har haft världens tur när de stöter på den förvunna oceanångaren Antonia Graza på internationellt vatten. Ännu gladare blir de när de inser att de inte bara kan komma att få betalt för själva skeppet (om de nu lyckas bärga henne) utan också för allt guld de hittar i lastutrymmet. Det enda smolket i glädjebägaren skulle väl då vara alla döda kroppar, konstiga röster och hallucinationer som också tycks befolka skeppet. Och så bassängen som fylls med blod, förstås.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Neil Gaiman, Neverwhere
Thomas Harris, Red Dragon
M.R. Carey, The Girl With All the Gifts

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg