Uncharted (2022)

Vad sägs om följande önskelista?

• High production values
• Quality in
  • storytelling
  • character design
  • acting
  • technical innovation
  • musical score
• Delivering an enjoyable cinematic experience

Caltiki il mostro immortale (1959)

alt. titel: Caltiki, the Immortal Monster

Ni vet pirayor, sådana där ilskna små firrar med vassa tänder som sägs kunna äta en ko in till skelettet på minuter? They ain’t got nothin’ on Caltiki!

The Mummy (2017)

Nick Morton hävdar med emfas att han och kompisen Vail inte är simpla gravplundrare i Irakkrigets svallvågor utan ägnar sig åt den betydligt mer hedervärda sysslan att ”liberate antiquities”. Det svårt att undgå känslan av att han i detta förvandlas till ett språkrör för bolaget Universal självt.

För när nu både Marvel och DC skapar filmserier som ger säkert klirr i kassan är det klart att Universal vill ha en bit av den kakan. Här finns det förvisso inga serietidningar i botten men väl en räcka väletablerade monster. Häpp, Dark Universe!

Il buono, il brutto, il cattivo (1966)

En sista kraftansträngning innan årets slut. Vi ses på andra sidan!

***

alt. titel: Den gode, den onde, den fule, The Good, the Bad and the Ugly

När vi nu ändå passade på att hyvla lite på den osedda Western-filmsplankan önskade maken sig en blast from the past. Under en nostalgisk sommar hade han och några kompisar tydligen sett Den gode… minst en gång i veckan. Själv hade jag faktiskt aldrig sett tretimmarsmastodonten i sin helhet från start till mål så det var inte så mycket att diskutera.

X3: Jackie Chan i korthet (1978-1991)

Drunken Master (1978)

alt. titel: Örnens klor

Sedan Fiffi (i sin förra Filmspanarutmaning) var så vänlig och visade på var man kunde se Jackies klassiska Kung Fu-rulle på nätet passade jag på att ta tillfället i akt en lagomt lat söndag. Och med grekiska undertexter till på köpet, man tackar!

King Solomon’s Mines (1885)

“The Most Amazing Book Ever Written!” Vissa skulle nog hävda att den enda bok som den äran kan tillfalla är Bibeln, men reklamkampanjen som omgav King Solomon’s Mines menade annorlunda.

Man slog alltså omgående på stora trumman när H. Rider Haggards bok skulle lanseras under mitten av 1880-talet och kanske var det motiverat. King Solomon’s Mines sägs vara den första brittiska äventyrsroman som utspelade sig i det exotiska Afrika där stora delar vid den här tidpunkten fortfarande var outforskade och ska dessutom vara det verk som startade vågen av så kallade Lost World-böcker.

Shark in Venice (2008)

Forskaren (eller läraren, filmen är lite vag på den punkten) David Franks anländer till Venedig för att leta efter sin försvunne fader. Han slänger ett öga på pappans förolyckade dykkompisar och konstaterar frankt (*heh*) att de minsann har dött hajdöden. Venedigs polis är förståeligt nog aningens skeptiska till tanken på hajar i stadens lindrigt rena kanaler men ger David 48 timmar på sig att försöka leta reda på sina dagars upphov.

Det visar sig att Franks d.ä. letade efter en mytomspunnen skatt som ska ha tillhört familjen Medici och David påbörjar sina djupdykningar. Inom kort är hans dykkompis uppäten och han själv eventuellt skadad, fast inte lika svårt som de generösa blodmängderna i vattnet antydde. I alla fall inte mindre skadad än att han kan leta sig fram till the preciousssss, vilken är vaktad av en mängd olika fällor och vassa saker som kommer utskjutande ur väggarna.

X3: Disney i korthet

Annandags-TV:ns visning av Lady och Lufsen inspirerade till ett litet Disney-maraton.

***

Lady and the Tramp (1955)

Ahhh, the nostalgia of it all… Sannolikt är det enbart tack vare ihärdig nednötning i Disneys obligatoriska (tomten får komma efteråt!) julprogram som följde hela ens uppväxt, men Lady och Lufsen känns som en julfilm trots att den inte har det minsta med julen att göra.

Som hundägare är det istället rätt fascinerande att se matte och husses hantering av stackars Lady så fort det finns en bulle i ugnen. Att matte hellre vill sticka små skära sockar istället för att kasta boll med den krävande jycken är väl en sak, men att ställa in de dagliga promenaderna flera månader innan själva nedkomsten känns lite extremt.

Treasure Island (1883)

alt. titel: Skattkammarön

Shiver me timbers! Nog för att filmfranchisen Pirates of the Carribean gör sitt bästa för att pusha en knappt femtio år gammal Disneyattraktion, som från början egentligen inte innehöll så mycket mer än en käck låt (”A pirate’s life for me!”) och pirater som jagade unga möer.

Men när jag lyssningsläser Treasure Island inser jag att det finns förlagor som inte har ärats ens i närheten så mycket som de bör. Möjligen berodde denna känsla på att uppläsaren i viss mån har lånat både ton och dialekt från Geoffrey Rushs Barbossa, men den fullödiga karaktären Long John Silver, enbent och piratkomplett med sin papegoja Captain Flint, är helt och fullt Robert Louis Stevensons förtjänst.

Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl (2003)

Jack Sparrow äger. Förlåt, det blev inte riktigt rätt. Kapten Jack Sparrow är totalt jävla übercool. Johnny Depp nydanade piratklichéen med sina dreads, rikligt med kajal och lätt surrelistiska uppenbarelse. Jack Sparrows entre till Port Royal kan möjligen vara något av det mest magnifika som någonsin skådats på vita duken.