alt. titel: Rob Zombie’s Halloween, Halloween – The Beginning, Halloween. El origen
Med lite tid över innan 1 oktober gjorde sig kompletistgenen hörd och krävde att jag stillade den där lilla gnagande irritationen över att inte ha sett ”hela” Halloween-serien. På något sätt känns det som om Rob Zombies två Halloween-filmer aldrig riktigt har fått vara med och leka med de andra barnen.
Ok, jag är (kanske) en småsint människa. Men jag kan inte låta bli att finna viss cynisk humor i det faktum att både regissör Jeff Broadstreet och manusförfattare Robert Valding efter denna inofficiella (det vill säga inte godkänd av pappa George A. Romero) remake av Romeros klassiker från 1968 inte verkar ha fått ägna de kommande sex åren åt något annat än att skrapa ihop pengar för att göra en uppföljare. 2012 kom den och heter Night of the Living Dead 3D: Re-Animation. Det känns ganska talande att de inte haft några andra filmjobb förutom att göra en uppföljare till sitt eget “original”.
Ödestimmen närmar sig för tortyrlantisfamiljen Firefly vars förlustelser vi fick stifta närmare bekantskap med i Rob Zombies debut House of 1000 Corpses. Huset är omringat av poliser och de avancerar, guns blazing. Familjen försvarar sig så gott de kan men en hemmagjord rustning räcker inte hur långt som helst och en mors kärlek är allt för stark för att överge sina barn i en sådan situation. Med Rufus död och en trotsig Mother Firefly i polisiärt förvar är det bara Otis Driftwood och Baby som lyckas fly.
Rörliga bilder och tryckta ord 