You are currently browsing the tag archive for the ‘Scream’ tag.
Vad kan väl vara mer lämpligt än ett kärlekstema, så här ett fåtal dagar innan en kärleksfokuserad ”helg” som relativt nyligen importerats från landet ”over there” för att få oss att köpa blommor och hjärtformat godis?
Och om inte annat är det ju ett tema som erbjuder nästan ett oändligt antal möjligheter till exkursioner ut i filmens mer eller mindre oländiga tassemarker. Ville jag vara riktigt, riktigt (riktigt!) lat skulle jag bara ha kunnat reprisera mitt föregående temainlägg, eftersom min utmaning bestod av kinesiske Wong Kar-wais In the Mood For Love.
När jag tittar på mina sedda filmer från 1996 upplever jag att det är ett väldigt jämnt men halvstarkt år. Topparna är rätt klara, men det blir bredare och bredare gråzoner ju längre ned i listan jag kommer. Många av listans sista platser är närmast utbytbara med bubblarna.
Också en hyfsad mix av genrer, betydligt fler komedier än från exempelvis 2006. Men med titlar som The Long Kiss Goodnight, ID4, Mission Impossible, Twister och The Rock kanske 1996 får utnämnas till The Year of Lightearted Action?
Ju längre jag håller på med bloggen, desto lättare märker jag att det är att snöa in på olika ”projekt”. Varför se om en Scream-film när man kan se om alla fyra? Bara Coen-brödernas True Grit från 2010 räcker inte när man vet att det både finns en litterär förlaga och en John Wayne-filmatisering från 1969.
Så därför nöjde jag mig naturligtvis inte med att lyssna på de inlästa böckerna av norske Jo Nesbö som jag fick tag på den där dagen på biblioteket, jag visste ju att alla fanns tillgängliga och jag hade heller inte lyssnat på dem i tur och ordning första gången. Nu skulle det bli ett organiserat lyssnande!
Som fan av Scream och inte minst A Nightmare on Elm Street är det naturligt att man även söker sig bakåt i Wes Cravens numera voluminösa produktion. The Hills Have Eyes hade sina poänger och nu var det dags för regissörsdebuten The Last House on the Left. En viss spänd förväntan åtföljde tittandet eftersom filmen blivit så pass omtalad.
1996
Kontakten med Jim Carrey har inneburit förväntningar som inte infrias i Cable Guy. Det tar ett antal år innan jag lär mig uppskatta filmens mörka humor, för det är trots allt en av hans bästa. På humorsidan återkommer också mockumentärmästaren Christopher Guest i Waiting for Guffman, filmen som klär av lokalteatern in på bara skinnet. Läs hela inlägget här »
Fem ungdomar i ett hus långt ute i ödemarken. Vad annat kan de göra än att läsa ur den gamla dagboken som de hittar i källaren? Vad annat kan de göra än att läsa upp den latinska ramsan som står i dagboken? Och vad annat kan de göra än att dela på sig för att likt nickande solrosor lätt kunna bli plockade en och en? Läs hela inlägget här »
TV-producenten (och före detta porrditon) Oliver Quayle tycker att han gjort ett riktigt kap. Tack vare en gammal vän har han lyckats övertala den gamle skräckskådespelaren Paul Toombes att återkomma till scenen som sin fantastiskt populära karaktär Dr. Death. Intresset för Dr. Death-TV-serien är stort, men inte enbart för att Paul Toombes en gång var poppis, utan kanske i största utsträckningen eftersom han anklagats för att ha mördat sin unga fru Ellen och därefter spenderat ett antal år på mentalsjukhus.
Det händer inte ofta, särskilt inte med skräckfilm, men ibland blir man faktiskt glatt överraskad. Reeker visade sig inte alls vara den trötta teenskräckis som man sett en miljon gånger förut, utan en ganska pigg teenskräckis som använder det man sett en miljon gånger förut på ett ibland rätt innovativt sätt. Riktigt skrämd blir man kanske inte men den har åtminstone glimten i ögat och ambitionen att göra en slasherrysare baserad på lukt utan att ta till en massa fishumor är värd en eloge.
Lisa Reisert lever för sitt jobb. Så det är väl ganska följdriktigt att det är hennes jobb som hotellchef som gör att hon blir utsatt för utpressning på nattflyget mellan Dallas och Miami. Den snygge och lätt flörtige Jackson som bjöd på drinkar medan de väntade på sitt försenade plan och som gjorde Lisa först glatt överraskad genom att ha sätet bredvid henne visar sig vara en terrorist som ska mörda en av hennes hotellgäster. Det som nu behövs är att Lisa ger sin personal order om att flytta gästen till ett annat rum än det vanliga. Lisa känner att hon inte har något val just där och då på flygplanet men hon har långt ifrån givit upp fajten som hopplös.
That’s what HE said!