Ett kortare avbrott i 1800-talskavalkaden som är Brontë-bonanzan för en rykande aktuell bio- och Oscarsfilm.
***
alt. titel: Dolda tillgångar
Ska man vara petig finns det väl egentligen inga dolda tillgångar, det handlar bara om att veta var man ska titta någonstans… Dit väldigt få ögon letar sig är beräkningsenheten vid rymdorganisationen NASA på 60-talet. En separat och segregerad enhet där det enbart finns svarta kvinnor anställda för att i allt väsentligt agera som mänskliga räknemaskiner (det fanns alltså en tid när ”colored computer” inte hänvisade till en blå iMac).
Likt en fläck på heltäckningsmattan, vilken inte har blivit borttagen med Bissells Big Green Clean Machine, dyker alltså James Bond upp igen efter sex år av tystnad. Denna gång har han återvänt till de ryska skurkarna, kanske tog de latinska knarklangarna slut. Ryssarna har utvecklat ett fasansfullt vapen — projekt Goldeneye — där en rymdsatellit kan slå ut alla elektroniska kretsar inom ett mycket precist område på jorden. En brottsorganisation ledd av den mystiske Janus stjäl vapnet och hotar nu att utplåna London. Den ende som kan hejda detta fasansfulla dåd är ni-vet-vem.
Rörliga bilder och tryckta ord 