You are currently browsing the tag archive for the ‘Sandra Bullock’ tag.

En lista som redan varit publicerad men som jag kunnat uppdatera en smula, Håll utkik efter filmer som är märkta (NY)…

10. Ida
Det är Polen, det är svart-vitt, det är 60-tal. Och ändå tyckte jag mycket om nunnenovisen Idas resa i sökandet efter vad som hänt hennes föräldrar under andra världskriget. Ibland händer det!

“Do you have sinful thoughts sometimes?”

Ida, with Dawid Ogrodnik and Agata Trzebuchowska

9. Återträffen (NY)
Trots att jag inte är riktigt säker på att jag och Anna Odell kommer särskilt bra överens var Återträffen ändå ett intressant filmiskt och berättande experiment. Vem vill bli kallad för mobbare?

”Jag berättar vad som hände men inte hur det kändes. Att gå ut med mina egna känslor intresserar mig inte.” (Anna Odell om Återträffen)

8. Monica Z
Årets mesta svenska storfilm där särskilt debutanten Edda Magnason imponerade stort. Annars påminde Monica Z en del om Fruitvale Station – en biopc-BOATS på gott och ont. Men Monica Z var klart mer fantasirik i sitt framförande, det måste erkännas.

”Man kan säga att jag har försökt ta mig så nära man kan komma.” (Edda om rollen som Monica)

Edda Magnason (Monica) och Sverrir Gudnason (Sture Åkerberg)

7. Captain Phillips (NY)
Hur Paul Greengrass väljer att berätta sin BOATS är kanske inte så uppseendeväckande men Tom Hanks prestation tar filmen betydligt längre.

”They’re not here to fish.”

6. Gravity
Det känns som Gravity blev en besvikelse men egentligen handlade det bara om att jag inte älskade Alfonso Cuarons placering av Sandra Bullock i jymden lika förbehållslöst som många andra. För visst var det en grymt bra och spännande film. Om bara inte det där förbenade slutet hade funnits där…

“Clear skies with a chance of satellite debris.”

Gravity pic

5. Philomena
Listans sista biopic-BOATS, scout’s honor! Philomena Lee är ingen nunna som Ida, istället har hon lidit svårt under religionens ok. Och ändå är hon fortfarande en hängiven katolik. Steve Coogan försöker klura ut hur det är möjligt samtidigt som han hjälper underbara dame Judi Dench att hitta Philomenas son.

“She told four people today that they’re one in a million. What are the chances of that?”

Philomena pic

4. Prisoners (NY)
Inga större problem att hitta plats på listan åt Denis Villeneuves skoningslösa berättelse om mänsklig ondska och maktlöshet.

”They only cried when I left them.”

3. Snowpiercer
Filmen som tack vare utebliven biopremiär i Sverige tvingades bli något av en undergroundsuccé. Filmens sociala ambition är kanske inte så subtil men vad gör det när den kommer i ett så snyggt paket (valfritt huruvida Tilda Swintons löständer ska räknas in i det)?

“You know what I hate about myself? I know what people taste like. I know babies taste the best.”

Snowpiercer pic

2. Still Life
Filmen som jag nästan missade till listan och det hade inte känts bra. Att Eddie Marsan gör en fin prestation var kanske inte lika mycket av överraskning som Chris Evans i filmen ovan, men det är icke desto mindre en prestation som förtjänar all uppmärksamhet den kan få. En stillsam, omsorgsfull och fin film om en stillsam, omsorgsfull och fin man.

”I’m the guy who plays human beings. I understand why the characters are doing what they’re doing.” (citat direkt från hästens mun, dvs Eddie Marsan. Webben var märkligt befriad från filmcitat från Still Life)

still-life-c

1. Hotell
Årets trevligaste överraskning på Malmö filmdagar. Att det kunde vara så underhållande och berörande att ta lite semester från både vardag och jaget?!

”Jag tyckte att det var lustfyllt att ge de här människorna någon slags kreativt vansinne där de lever ut allting” (Alicia om rollen som Erika)

Hotell pic

Bubblare: Pacific Rim, The Conjuring, The Wolf of Wall Street, Pain & Gain, The Desolation of Smaug, World War Z, The Lunchbox, Stoker, Sådan far, sådan son, Big Bad Wolves, Fruitvale Station, Don Jon, Nymphomaniac, Enemy, Star Trek: Into Darkness

Andra som tyckt till om filmåret 2013:
Flmr
Fiffis filmtajm
Fripps filmrevyer
Jojjenito
Movies-Noir

Annonser

alt. titel: Ocean’s Eight

Debbie Ocean argumenterar högst trovärdigt för sin frigivning. Det är tårar och försäkranden om att hon föll för fel man (vilket ledde till en brottslig karriär) samt en önskan om ett enkelt liv där hon kan äta frukost i lugn och ro och betala sina räkningar.

Läs hela inlägget här »

Dags att återbesöka en gammal favorit, oavsett om man pratar om filmen The Net eller Sandra Bullock. Nu har jag förvisso inte ett The Blind Side men har Sandra någonsin varit mer tillgänglig och ”likeable” än i The Net?! Att hon sedan är alldeles för snygg, har alldeles för bra kropp och för fräsch hy för att vara trovärdig som en eremithacker vilken lever på pizza instängd i sitt hus 23 av dygnets 24 timmar har man liksom inga problem att acceptera. Det är ju Sandra och vad visste man egentligen om hackers 1995?!

Läs hela inlägget här »

Jämfört med de andra åren när jag tittat på diverse världshändelser framstår 1994 som ett förhållandevis positivt sådant. I februari inträder vapenvila i Sarajevo och i Sydafrika vinner ANC landets första fria val, vilket innebär att Nelson Mandela blir landets president. De sista ryska soldaterna lämnar Estland och Lettland och i Sverige blir det tillåtet för homosexuella att registrera partnerskap. Ny demokrati åker ur riksdagen.

Men visst händer det hemskheter också. Rejäla sådana. 1994 är året från vilket man sannolikt länge kommer att minnas namn som Mattias Flink, Tommy Zaethreus och M/S Estonia.

Läs hela inlägget här »

Året som inte ligger så värst långt bort präglades bland annat av ekonomisk kris i Europa och Edward Snowden ruskar om getingboet ordentligt i början av juni.

Utöver current events bör 2013 nog kunna utnämnas till ett av de mest extrema biopic-BOATS-åren hittills. Av de filmer jag hunnit se kan en tredjedel hänföras till denna kategori. Men trenden tycks inte mattas av. Snart börjar det kanske vara enklare att hålla reda på vilka filmer som inte är BOATS eller remakes/uppföljare/prequels än tvärtom?

Läs hela inlägget här »

The HeatDan Ackroyd spelar Sam Ashburn, en strikt FBI-agent som ogillas av kollegorna eftersom han har taskiga people skills. Han är arrogant och påpekar gärna för sin omgivning hur enormt kompetent och duktig han är. James Belushi spelar i sin tur Shaun Mullins, en Boston-polis som är lika mycket frifräsare som Ashburn är paragrafryttare. Han är dock inte mer omtyckt av kollegorna eftersom han är är både bufflig, högljudd och våldsam.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Livet går vidare

Publicerad i Västerbottens Kuriren i september 1998.

Hope FloatsVad skall man säga när man upptäcker att maken prasslat med ens bästa kompis i över ett år? Och vad skall man säga när kompisen dessutom bestämmer sig för att avslöja hela härligheten i en nationell talk-show? Birdiee Calvert säger inte mycket, hon drar istället upp bopålarna och flyttar tillbaka till Texas och mamma med dotterna Bernice. Vilket inte är helt riskfritt; Birdee är en före detta ”prom-queen” som misslyckats och inte alla av de gamla skolkamraterna är olyckliga över att se skolans populäraste tjej allmänt utskämd.

Läs hela inlägget här »

Gravity

För ett par veckor sedan var det mycket diskusson om den här A-märkningen som utgår från Bechdel-testet. Gravity kan tjäna som ett alldeles utmärkt exempel på varför en sådan märkning inte blir så lyckad när den appliceras på enskilda filmer.

Gravity kan faktiskt också tjäna som exempel på det skumma i SF:s smultronställemärkning. Filmen är inte överstruken med en rosa penna, vilket alltså kan tolkas som att den inte är en film som ”stannar kvar länge”, inte är en film som SF ”själva gillar och vill rekommendera till alla filmälskare”. Frånvaron av märkning kan eventuellt tolkas som att Gravity inte är ”utmärkt film, helt enkelt”. Jag kan ha fel, men det verkar som om större delen av västvärldens filmuniversa inte håller med…

Läs hela inlägget här »

Ett nytt förhållande kan vara lite svajigt. Man vet inte riktigt vart det är på väg, det är inte säkert att man ser pojkvännen som sin evighetshållbara livskamrat men medan man försöker komma underfund med det hänger man på för det är ju rätt kul för stunden. Att i den fasen bli introducerad för hans stora och enormt tajta familj under en långhelg (i ett hus som är en vällustig orgie i trä och tegel) kan vara ganska påfrestande, inte minst om det visar sig att man egentligen tycker mycket bättre om hans bror som också för att komplicera det hela ännu mer blir hals över huvud förälskad i dig.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Sacred
Virginia Woolf, Mrs Dalloway
Michael Connelly, The Crossing

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser