Ryan Coogler, Kevin Feige och Marvel Studios har lyckats bra med att passa in bägge Black Panther-filmerna i ett ramverk som gör att de kan hämta legitimitet (och därmed, enligt vissa, också kvalitet) från andra källor än teknik eller innehåll.
Fortsätt läsa ”Black Panther: Wakanda Forever (2022)”
Den senaste Avengers-filmen har en upptakt som skulle fått mig att sätta popcornen i halsen om jag suttit med detta perfekta biosnacks i näven. Som det var nu kunde jag bara svära inombords när Tony Stark börjar snacka barn med Pepper Potts. Skulle det här bli vad som väntade – en film om ”livspussel” och de tokroliga situationer som kan uppstå när Iron Man dyker upp med babykräkfläckar på dräkten?
För att vara en superhjälte-film känns utblicken i Black Panther, det senaste tillskottet i Marvel Cinematic Universe, relativt smal. Bortsett från en kortare avstickare till Sydkorea och staden som förvirrande nog heter Pusan på svenska men Busan på engelska (zombiefri den här gången, tyvärr), håller sig berättelsen relativt stilla i det hemliga hittepå-landet Wakanda.
I den grekiska mytologin har Apollon och Adonis inte mycket mer gemensamt än att de bägge var vackra män. Adonis var till och med så överjordiskt vacker att gudinnorna Afrodite och Persefone slogs om honom.
alt. titel: Next Stop Fruitvale Station, Last Stop Fruitvale Station, Fruitvale
I dessa tågavregleringens tidevarv kan man fundera på hur lång tid det kommer att ta innan vi är framme vid tågoperatörer som i likhet med San Fransiscos Bay Area Rapid Transit (BART) skapar en egen polisstyrka. Poliser som är helt skilda från både lokala och federala motsvarigheter, som kan stänga ned mobiltäckningen vid sina stationer (enligt uppgift för att förhindra organisering av upplopp) och som får bära handeldvapen. Hur motiverat just vapenbruket är kan förstås diskuteras, hittills har endast en av dessa poliser dött i tjänsten och det på grund av ”friendly fire”.
Rörliga bilder och tryckta ord 