alt. titel: Och Gud skapade kvinnan, …And God Created Woman
Eftersom det var synd om stackars Adam där han knallade omkring i Edens lustgård alldeles ensammen bestämd sig Gud för att skapa en ”hjälp, sådan som honom hövdes”. För den hjälpen som Adam behövde, den kunde inte fyllas av vare sig växter, fåglar eller fyrfota djur (vilket man kanske får vara tacksam för…).
Världen vaknar upp till mer eller mindre högljudda kopparslagare den 1 januari och upptäcker att samhället faktiskt inte gick under i ett moras av Y2K-buggar.
På temat fordon invigs Öresundsbron och öppnas för trafik i juli. Samma månad kraschar ett Concordeflygplan utanför Paris. Alla passagerarna omkommer och olyckan leder så småningom till att man helt slutar flyga Concorde. En månad senare förliser K-141 Kursk i norra Ishavet och nyhetsbevakningen av de ryska ”räddningsaktionerna” är intensiv.
På förekommen anledning efter lördagens Bronson. Kopplingen mellan en nakenpugilistisk intern och en sexualiserad sci-fi-James Bond? Den som väntar på något gott…
***
I framtiden behövs ingen James Bond. Istället har vi universums främsta astronavigatör, Barbarella, som i sitt invärtes luddiga rymdskepp löser problem på order av jordens president. Hennes senaste uppdrag handlar om att hitta vetenskapsmannen Durand Durand.
I viss mån måste man nog erkänna att titeln lovar av storleksordningen London Eye (runt), men levererar som en bibelsida (tunt). Kanske inte så förvånande, lika o-överraskande som att Hammer med största sannolikhet klämde titeln mest för att kunna rida på popularitetsvågen från Roger Vadims Och Gud skapade kvinnan… (Et Dieu… créa la femme) med den rykande heta Brigitte Bardot. Hos Hammer heter Brigitte Bardot Susan Denberg, en österrikiska som jag till min glädje upptäcker var en av “Mudd’s Women”. Star Trek to the first degree!
Rörliga bilder och tryckta ord 