Jag blev inte överdrivet förtjust i John Ajvide Lindqvists trilogiexperiment som var Himmelstrand, Rörelsen och X. Men författaren har ändå samlat på sig tillräckligt mycket på goodwill-kontot för att jag ska vara nyfiken på det han släpper ifrån sig. När Vänligheten dessutom gick att låna som ljudbok kände jag att 20 timmar var alldeles lagom för att räcka under åtminstone första semesterveckan.
Fortsätt läsa ”Vänligheten (2021)”
Kanske var de ändå till någon nytta, de där 15 åren uppe i Umeå? Om inte annat inbillar jag mig att en viss bekantskap med den västerbottniska dialekten och kynnet gjorde det något lite lättare för mig att komma in i Karin Smirnoffs Jag for ner till bror.
Fortsätt läsa ”Jag for ner till bror (2018)”
Akademikern, poeten och författaren Ester Nilsson har satt sig före att skärskåda verkligheten och försöka beskriva det hon ser, så andra också ser det. I denna strävan är hon, i uppdragsgivarens ögon, väl skickad att hålla ett insiktsfullt och intellektuellt föredrag om den hyllade videokonstnären Hugo Rask.
Fortsätt läsa ”Egenmäktigt förfarande – En roman om kärlek (2013)”
”Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis”. Ett klassiskt citat som Lev/Leo Tolstoj väljer att öppna upp sin mastodontroman Anna Karenina med. Kanske är det också därför romanen i mycket högre utsträckning kommer att handla om olyckliga eller problematiska relationer än helt friktionsfria sådana? För vari ligger spänningen och intresset där man inte möter något som helst motstånd?
alt.titel: Kärlek, vänskap, hat
Jag tycker att jag känner mig förhållandevis familjär med novellsamlingar, inte minst tack vare herr Stephen King och hans idoga novellskrivande som med jämna mellanrum samlats i oftast väldigt trevliga utgåvor. Det fina med novellsamlingar är ju nämligen att även om allt kanske inte är tipptopp kan man oftast hitta ett eller till och med ett par guldkorn.
Fortsätt läsa ”Hateship, Friendship, Courtship, Loveship, Marriage: Stories (2002)”
Författaren Jonathan Tropper dedicerar This Is… till “Mom and Dad” och med tanke på bokens handling blir man lite nyfiken på i hur stor utsträckning han kan tacka sin mor och far.
This Is… beskriver nämligen de sju plågsamma dygn under vilken den annars inte särskilt judiska familjen Foxman måste sitta shiva. Detta tack vare att patriarken Foxman är inte bara frånvarande i psykisk mening, utan högst påtagligt död. Nu är frågan om de tre bröderna Judd, Paul och Philip, systern Wendy och den frispråkiga modern Hillary gemensamt kan ta sig igenom dessa sju olidligt långa dagar med vettet i behåll.
Jerry och hans dotter Theres flyttar från Norrtälje till Svedmyra. Inte för att Jerry har fått ett nytt jobb eller för att Theres ska börja i en prestigefylld elitskola. Istället närmast flyr Jerry Norrtälje eftersom Theres inte alls är hans dotter utan hans syster. Eller något i den stilen.
Sanningen att säga är flickan en rätt underlig varelse som Jerrys föräldrar, Lennart och Laila, uppfostrat efter att Lennart hittade henne nedgrävd i en platspåse i skogen en dag när han skulle ut och plocka svamp. Men istället hittade han alltså en flicka med en förtrollande sångröst.
Många stora tänkare har gett sig på frågan om huruvida människan har en själ och om hon har en, var den i så fall sitter. P.C. Jersilds inlägg i debatten är En levande själ. Huvudpersonen, om man nu kan säga så, är hjärnan Ypsilon som bor i ett laboratorieakvarium. Här deltar han i experiment som varken han eller läsarna inledningsvis blir riktigt på det klara med vad de är till för.
Rörliga bilder och tryckta ord 