alt. titel: Star Trek III: Spocks återkomst
Enterprises vita yta borde höljas I svart flor, ty skeppet har sorg. För James Kirk är förlusten av Spock som ett öppet sår och utan sin hetero lifemate känns livet tomt och innehållslöst. Inte blir situationen lättare av att Dr. McCoy beter sig mycket underligt, pratar i gåtor om Vulcan och till slut måste omhändertas.
Svaret på gåtan kommer från Spocks far, Sarek, som kan meddela att Spock överförde sin katra, ande, till Bones innan han gjöt strålningsdöden. Kan man nu bara se till att sammanföra McCoy och Spocks kropp på Vulcan borde saken vara biff genom en obskyr ritual.
Men vore det så enkelt skulle det förstås inte finnas material för en hel långfilm. Trots att Federationen har beordrat locket på har klingonerna fått nys om den nya Genesis-planeten och sätter full fart för att kunna tillskansa sig dess hemligheter (kärnvapenrustningsvibbar, anyone?). På planeten har vetenskapsmannen David Marcus och löjtnant Saavik samtidigt upptäckt en tom Spock-kista men ett levande Vulcan-barn.
En bil kör genom förorten med rockmusiken dånande ur högtalarna. Väl framme vid en skola kliver dess skinnpajsbeklädde förare ut — är det en ligist? En upprorsmakare? En överårig student? Läraren Rainer Wenger berömmer sig med att vara den coola killen som med sina Ramones- och The Clash-T-shirts (tillräckligt slitna för att vara äkta vintage) kan relatera till eleverna. Det ska dock visa sig att han är lite av en slacker och van att få som han vill — utan en genomarbetad plan för skolans demokrativecka går hans älskade anarkiämne till en annan lärare (han som ockuperat hus!) och själv blir han satt att lära kidsen något om autokrati. Inte särdeles engagerad kör han igång med uppgiften och snart är klassen framme vid det uppenbara: Tredje riket.
Rörliga bilder och tryckta ord 