Der Golem, wie er in die Welt kam (1920)

alt. titel: Der Golem, Golem, El Golem, Le Golem, Il Golem – Come venne al mondo, The Golem, The Golem: How He Came Into the World

Rabbi Löw skådar olycka i stjärnorna för sitt folk och snart manifesteras denna olycka i form av ett kejserligt dekret om att kasta ut judarna från Prag. Den som överlämnar dekretet är Junker Florian och han går med på att be kejsaren om en audiens för Löws räkning. Detta kan ha något med den förtjusande rabbi-dottern Mirjam att göra, men rabbinen har i och för sig också varit kejsaren behjälplig med både spådomar och horoskop.

Spider-Man: Far from Home (2019)

Senaste gången vi träffade Peter Parker i en egen Marvel-film var 2017 års Homecoming. Den började ju med att tonåringens högsta önskan var att bli en Avenger men att han till slut upptäckte att det var lite mindre stressig att vara ”your friendly neighborhood Spider-Man”. Sedan kom Thanos och ”the blip” och världen var aldrig sig lik efter det.

Amadeus (1984)

Life of Pi sägs få åhöraren att tro på Gud. Berättelsen om Mozart, eller snarare Salieri, kan antingen få åhöraren att tro på Gud, men att han i så fall är en elak jävel, eller också inse att människan är oöverträffad i att skapa sitt eget helvete.

För att vara en enkel italiensk gosse får Antonio Salieri uppleva enastående framgångar. Knappt trettio år gammal är han hovkompositör åt kejsar Joseph II i Wien, en musikens huvudstad. Han har högstatuselever, står på god fot med både kapellmästare Guiseppe Bonno samt operadirektören greve Orsini-Rosenberg och livet leker.

Before Sunrise (1995)

alt. titel: Bara en natt

Undrar om Before Sunrise hade blivit en lika bra film utan Wien? Ifall Jesse och Céline varit tvungna att under tolv timmar knalla omkring i säg, Västerås eller Nyköping? Eller någon motsvarande halvstor och rätt vanlig stad på den europeiska kontinenten.

Sommarbarn (2007)

Nu för tiden är det kanske inte så många som minns det, med bloggar i diverse glassiga magasin, författande och antialkoholpropaganda, men en gång i tiden hade Katerina Janouch ett riktigt bra sexrådgivningsprogram på den saligen avsomnade ZTV.

Trots att det är snart 20 år sedan är det ändå ”Blommor och bin” som gjort att jag fortsatt att hålla ögonen på Katerina, läst ett inlägg eller en bok lite här och var. Och även om det kan tyckas lite övermaga att en person som fortfarande inte ens passerat 50-årsstrecket skriver en självbiografi, står det snart klart att Katerinas barndom gett gott om stoff att bearbeta. Och då hänger vi ändå inte med henne längre än sommaren innan hon ska börja i högstadiet.

X2: Tarsem (2000 och 2006)

En seriemördare och en skadad stuntman, vad har de gemensamt? Inte mycket, om det inte vore för att deras inre värld fått liv genom indiske regissören Tarsem (Singh Dhandwar).

The Cell är regissörens första långfilm, men han var knappast någon nybörjare. Musikvideos (bland annat R.E.M:s Losing My Religion) och inte minst reklamfilmer (Nike, Pepsi, Levis) hade antagligen lärt honom att utföra ett projekt i enlighet med klienternas önskemål men samtidigt ingjuta något av sin egen vision i resultatet.