En dag kommer allt det här bli ditt (2023)

På ytan har serietecknaren Lisa det ganska bra ordnat för sig. Hon har lyckats fly Byhåla (även kallat Kramfors) och skapat sig en minst sagt hyfsad karriär i Storstaden med stadigvarande publicering av sina alster i Aftonbladet. Hon har en tillräckligt bra relation med sitt ex Alex för att han fortfarande ska vara hennes förläggare. Hon ska vara medlem i en serietecknar-panel på årets Bokmässa. Och hon har en helt egen bok på gång, det enda som saknas är Den Perfekta Titeln.

X2: Fängelseteater (1999 & 2020)

Det är sällan en får chans att se en fransk remake på en svensk film, än mindre en svensk film som jag till och med recenserade när det begav sig. Men ibland händer det och nu var det dags. 1999 hade Vägen ut svensk premiär och det talades förstås en hel del om Lars Noréns 7:3 i sammanhanget, då både filmen och pjäsen hade premiär i februari samma år. Men Vägen ut bygger faktiskt på en äldre händelse. Redan 1985 hade regissören Jan Jönson nämligen satt upp I väntan på Godot med en grupp interner från Kumla. När de väl befann sig utanför fängelsemurarna lyckades majoriteten av dem rymma. Det tycks dock inte ha gått riktigt så illa, som när samma sak hände i samband med 7:3.

Evig eld (2011)

En kirurg faller ihop på personalparkeringen vid Sundsvalls sjukhus. Har han kanske drabbats av blödande magsår på grund av för långa nätter och för mycket dåligt personalrumskaffe? En hjärtinfarkt på grund av för mycket övertid på ett sjukhus som lider av ideliga nedskärningar? De som till nöds kanske trodde det blir raskt motbevisade när en blodpöl börjar växa under den fallne. Det visar sig att den populäre Ola Bergman har blivit skjuten, men vem kan ha utfört ett sådant dåd? Och varför?

Tomten är far till alla barnen (1999)

Idag får ni hoppa över till Fiffis filmtajm för att läsa en massreaktion (nå,sex olika reaktioner i alla fall) på vad som uppenbarligen anses vara en svensk julklassiker: Kjell Sundvalls Tomten är far till alla barnen. Jag är inte övertygad, kan vi väl säga…

Det börjar bli dags att lägga in texten här också…

Om jullidandets estetik
eller
Hur jag lärde mig uppskatta Clark Griswald

“Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen”.

Jag håller det inte för helt osannolikt att Pär Lagerkvist skrev dessa berömda rader på juldagen. För det är vad svenskarna uppenbarligen gör allra bäst under julen: lider. Bort med myspys och gröt, in med braskande rubriker om JULSTRESSEN och rejält med ångest under julklappspappret.