Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children (2016)

Ön Cairnholm utanför Wales har 92 invånare. Plus två turister – Jake Portman och hans pappa Frank. Men far och son är knappast på någon nöjesresa. För en tid sedan dog Franks pappa och Jakes farfar, Abraham, och allt sedan dess har Jake drömt mardrömmar. Kanske inte så konstigt eftersom han hittade sin döde farfar minus ett par ögon och samtidigt såg ett tentakelförsett monster.

Annonser

X5: Percy Jackson (2005-2009)

När det nu visade sig finnas ett oväntat stort intresse för en ung trollkarl som måste slåss mot mörka krafter med sina kompisar samtidigt som han går i skolan är det kanske inte så konstigt att andra också vill casha in och rida lite på Harry Potter-vågen.

Men jag måste erkänna att jag nog inte tidigare stött på någon som utför incashandet lika oblygt som den amerikanske författaren Rick Riordan. Hans hjälte Percy (egentligen Perseus) Jackson är förvisso inte en trollkarl, Riordan har istället lånat hela sin värld från den grekiska (och i viss mån romerska) mytologin.

X2: Ungdoms-Chosen One i korthet (2011 & 2013)

James Dashner: The Death Cure (2011)

När jag nu ändå i rask takt hade läst och gillat James Dashners två första Maze Runner-böcker, The Maze Runner och The Scorch Trials, var det väl bara att forsa vidare med den tredje, The Death Cure.

X2: The Maze Runner (2009 och 2010)

Något är fel med världen. I mitten av en gigantiskt onaturlig labyrint vaknar det upp pojke efter pojke, alla utan några distinkta minnen av sina tidigare liv. Tills den siste, Thomas, anländer. Han är annorlunda än de andra på många sätt, bland annat genom att vara betydligt mer benägen att ifrågasätta etablerade principer och regler. Kanske beror det på att han tycks ha fler minnesfragment som rasslar runt i skallen jämfört med de andra?

X2: Grekisk mytologi från fordom (1880 och 1889)

Myths and Legends of Ancient Greece and Rome (1880)

Det här är boken för alla som är så unga (not so young anymore, though…) att de tror att Herakles egentligen heter Hercules och springer omkring på Nya Zealand för att slåss mot diverse monster. Det är också boken för alla som liksom jag tycker att den absolut bästa julkalendern på TV inte är Trolltider eller Teskedsgumman, utan Stjärnhuset från 1981 med Sif Ruud och Johannes Brost som Mytha och Astro. Det var min första bekantskap med grekisk mytologi och det gjorde ett outplånligt intryck (Herkules Jonssons storverk skulle möjligen också kunnat kvalificera för detta, om det inte vore för att den sändes tre år innan jag föddes).